Först ut är Imbolc, den tid på året när ljuset äntligen börjar återvända så smått och man ofta kan, mitt i smällkalla vintern, känna den allra första föraningen av vår. Inte vår på riktigt, O NEJ!!! (snyft, snyft), men ändå den där förändringen i luften, i ljuset, i känslan som lovar att jo, bara du står ut ett tag till så kommer våren i år också.

Förra året var det 10 grader PLUS, solsken och dagsmeja och allmänt härligt, i dag har det snarare varit 10 grader MINUS, snö och inte alls lika härligt (fast några få solglimtar hann dock dyka upp efter dom här bilderna var tagna, men det kommer nog mer snö innan dagen är över)

Må så vara att det fortfarande är vinter ute och må så vara att det fortfarande är alldeles väldans mycket snö ute (och att risken är stor för att det kan komma alldeles väldans mycket mer snö och kyla innan vintern är slut) men man kan trots det märka att våren ÄR på väg nu. Det syns på ljuset och det känns i luften… och I SJÄLEN!

I dag har varit en osedvanligt härlig dag med väldigt mycket vårkänsla dessutom (alldeles väldans mycket). Strålande solsken och +10 grader på balkongen, smältvattnet fullkomligt forsade från taket och fåglarna dök svirvlande ner i busksnåren. Då är det lätt att ignorera den smutsiga fula snön, vända ansiktet mot solen och njuta av att ljuset, våren och livet är på väg tillbaka igen.

* Imbolc = wiccahögtid, läs mer hos Dimmornas Dotter