Vissa delar av det här blogginlägget är sponsrade av min familj. Jag skulle inte klara mig utan er!

När jag skaffade min första bil kändes det därför självklart att skaffa en egen bilmaskot att hänga i backspegeln, det var ju så det ”skulle” vara, och valet föll på en fluffig, grön och vit hund. På den tiden var det gröna riktigt lysande päronsplitsgrönt men nu mera är hunden snarare vit och vit. Trots allt har den flyttat med mig från bil till bil och hängt i solgassande vindrutor i snart 25 år nu så det kanske inte konstigt att den blivit lite urblekt.

Då måste jag säga att nallen hållit färgen bättre. För jo, nallen i fråga är den som hörde ihop med mina släktingars röda Volvo som så småningom, efter en eller annan omväg, hamnade hos mig med maskot och allt.

Vissa kanske ser det som lite barnsligt eller alldeles för kitchigt att ha bilmaskotar när man är i 40-årsålder men det bryr jag mig inte om. Mina maskotar är alldeles för viktiga för mig för det. Utan maskotarna på plats känns inte bilen min och när jag stod där på motorvägen i början av sommaren och kände på mig att jag nog skulle förlora min förra bil skyndade jag mig att plocka med mig maskotarna redan innan bärgaren kom. Under sommaren har dom haft ett tillfälligt hem i lånebilen och nu hänger dom och dinglar lyckligt i våran nya bil.

Zmajček kom dock med sin egen maskot också, en drakmedaljong (naturligtvis!) som fått göra nallen och hunden sällskap i vindrutan nu.

Jag känner tyvärr inte så många andra som har maskotar i bilen (mer än min svägerska som var Zmajčeks förra matte) men inte kan jag väl vara ALLDELES ensam i bloggvärlden om att ha bilmaskotar? Upp till bevis nu och visa din maskot i bloggen du också! Eller varför inte skaffa dig en maskot om du inte redan har det? (Cykelmaskotar och liknande är naturligtvis okej det med om du inte har bil)

Och nej, jag har inte döpt Zmajček själv. Alla mina bilar (och datorer) har haft namn men i vanliga fall brukar jag välja namn där det inte krävs en halvtimmes googlande och letande på Wiki för att klura ut hur man ska skriva alla bokstäver. LOL Men när nu bilen (MIIIIIIN bil!!!) redan har ett passande namn måste den ju få behålla det även sen den fått en ny matte. Fast på mitt språk tror jag Zmajček betyder ”frihet” och ”lycka”.

Fiiiiin bil!

Det går att komma väldigt nära havet med bil här, fast ända ner till vattnet kommer jag förstås inte.

Blåaste blå lånebil!
= Mammas bil som jag kommer kunna låna till och från nu under sommaren. Hurra, jag slipper i från min husarest! Jag är inte längre beroende av andras hjälp för att kunna lämna min lägenhet. Tänk vad jag saknat min bil dom här veckorna! Att köra hem på motorvägen och passera Platsen var en smula läskigt dock, även om jag körde åt motsatt håll.

(Ljus)blåaste blåa blommor!
JAG vet vad det är för blommor men kan DU gissa? Det är INTE nån form av blåklocka, så mycket kan jag tala om. När solen skiner öppnar den sig som en stjärna men på kvällen eller när det är mulet drar den ihop sig till en klocka.

Jag kan konstatera att även om vi fått lite regn några dagar nu och jag tyckte att det faktiskt hunnit bli lite grönare och frodigare igen så är det torrt, torrt, torrt. Det skär i hjärtat att sen den torra gräsmattan! Men jag måste säga att jag gillat dagens väder i alla fall med sol och blåst så att det varit härligt somrigt men ändå inte så varmt.

Det fattas en bil på den här parkeringen! Tycker inte om det! :o(

Så här års utgör ju balkongen en stor del av min utsikt och den är desto frodigare (ingen risk för torka när ”matte” sliter och släpar med vattnet) men eftersom jag har en förmåga att ta alldeles för många bilder på balkongen så får dom ett eget inlägg.

Nej, i stället har jag stått i duggregnet i dikeskanten längs en ganska så trafikerad motorväg och väntat på bärgningsbilen. :o( Roligare saker kan man pyssla med på en fredag kan jag tala om.

Och nej, naturligtvis är inte dagens fel (som enligt preliminär diagnos innebär skrotning) det allra minsta relaterat till det felet som jag nyss reparerade på bilverkstaden så utöver allt annat så har jag, helt i onödan, betalat flera tusen för att reparera en bil som måste skrotas en vecka senare. Jippie! Eller nått…..

Saker jag trots allt ändå är tacksam över:

• Att det slutade lyckligt trots allt och att jag hann avbryta omkörningen och köra in till vägkanten innan motorn dog fullständigt.
• Att ingen körde på mig när jag klev ur bilen eller gick längs vägen för att ställa ut varningstriangeln (och ingen körde på bilen under hela tiden heller). Yes!!!
• Att en jättegullig och hjälpsam skäggig ängel (=bilmekaniker på väg hem från jobbet) stannade för att se om han kunde hjälpa mig. Det kunde han inte, eller rättare sagt, BILEN kunde han inte hjälp men MIG hjälpte han mycket bara genom att vara där.
• Att jag börjar bli en riktigt professionell bloggerska nu som kom ihåg att ta kort på eländet.

Jag måste dock säga att som fredagsnöje så är det här med bilbärgning rätt så överskattat.