Om det här med bilmaskotar

När jag växte upp tillbringade vi väldigt mycket tid hos släktingar i Uppland. Egentligen finns det mycket att berätta om dom här släktingarna men det enda som är relevant för det här blogginlägget är att dom hade en turkos Volvo och i den hängde det en liten vit nalle som bilmaskot. När dom senare bytte upp sig till en röd Volvo av nyare modell bytte dom också upp sig till en ny nalle att hänga i bilen.

När jag skaffade min första bil kändes det därför självklart att skaffa en egen bilmaskot att hänga i backspegeln, det var ju så det ”skulle” vara, och valet föll på en fluffig, grön och vit hund. På den tiden var det gröna riktigt lysande päronsplitsgrönt men nu mera är hunden snarare vit och vit. Trots allt har den flyttat med mig från bil till bil och hängt i solgassande vindrutor i snart 25 år nu så det kanske inte konstigt att den blivit lite urblekt.

Mina bilmaskotar

Då måste jag säga att nallen hållit färgen bättre. För jo, nallen i fråga är den som hörde ihop med mina släktingars röda Volvo som så småningom, efter en eller annan omväg, hamnade hos mig med maskot och allt.

Vissa kanske ser det som lite barnsligt eller alldeles för kitchigt att ha bilmaskotar när man är i 40-årsålder men det bryr jag mig inte om. Mina maskotar är alldeles för viktiga för mig för det. Utan maskotarna på plats känns inte bilen min och när jag stod där på motorvägen i början av sommaren och kände på mig att jag nog skulle förlora min förra bil skyndade jag mig att plocka med mig maskotarna redan innan bärgaren kom. Under sommaren har dom haft ett tillfälligt hem i lånebilen och nu hänger dom och dinglar lyckligt i våran nya bil.

Zmajček kom dock med sin egen maskot också, en drakmedaljong (naturligtvis!) som fått göra nallen och hunden sällskap i vindrutan nu.

Bildrake

Jag känner tyvärr inte så många andra som har maskotar i bilen (mer än min svägerska som var Zmajčeks förra matte) men inte kan jag väl vara ALLDELES ensam i bloggvärlden om att ha bilmaskotar? Upp till bevis nu och visa din maskot i bloggen du också! Eller varför inte skaffa dig en maskot om du inte redan har det? (Cykelmaskotar och liknande är naturligtvis okej det med om du inte har bil)

Det här inlägget postades i Allt möjligt, Prat och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Om det här med bilmaskotar

  1. knatten skriver:

    Oj vad jag blev sugen på att ha en bilmaskot nu. Jag hade ju en i min gamla Volvo ända tills jag träffade min blivande man o sen vidare sålde min gamla pärla. Men nu ska jag allt plocka fram nåt o hänga i min backspegel igen (även om jag är mer än 40 år=)))).
    Tack för titten på din blogg. /Knatten

    • Annefia skriver:

      Välkommen hit!

      Jag tycker absolut du ska skaffa en bilmaskot igen. Fram för mera bilmaskotar!

      Jag blev tyvärr övertalad att sälja min fiiina, fiina, röda volvo också men bilmaskotarna lyckades jag behålla i alla fall.

  2. Lene skriver:

    Jeg har aldrig haft en bil, men jeg plejede at have små plydsdyr i nøgleringe hængende i min rygsæk. Jeg satte dem fast i lukningen til lynlåsen. På min sidste rygsæk havde jeg en i hver eneste lynlås og der var mange – 7 eller 8 tror jeg. Jeg tror jeg gjorde det lidt for at vise at jeg var ligeglad om folk syntes jeg var barnlig eller sådan noget. Men jeg syntes også det var hyggeligt.

    • Annefia skriver:

      Jag har en maskot som hänger på handväskan med men den har jag inte haft länge och den är inte lika viktig för mig. Men 7-8 st skulle nog bli för många för mig, jag skulle bara trassla in mig i dom varje gång jag skulle öppna väskan (baserat på det faktum att jag redan brukar trassla in mig i min enda maskot i kombination med snöret till min reflex som också sitter där. LOL)