Allt jag gjort är att ha virkat färdigt den rosa leksaksmusen (se ovan) och påbörjat en blå mus (som jag inte orkat fota idag) men jag inte vet just nu om jag har luts att göra den färdig. Mest är jag nog sugen på att ge mig i kast med dockkläder i stället men jag måste få lite ordning på värken först.

Det här är en katt!

Katten heter Måns och sover hela nätterna i sin mattes säng. Enligt matte är han nått av det sötaste som finns men enligt Smulan så är han fortfarande rätt så ful… och onödig… framför allt onödig…. men samtidigt lite spännande också.

Det här är ett pyssel

Pysslet heter inte nånting alls men är den lilla rosa kattleksaksmusen som jag började virka på i söndags och sen hade tid och ork att virka färdigt och montera i går kväll. För att göra den snäppet roligare än den gröna musen innehåller den, precis som den randiga bollen, en bjällra. Till skillnad från bollen ligger dock inte bjällran in nån kinderäggsbubbla så musen är mycket tystare än bollen.

Det känns som om det här med den optimala kattleksaken fortfarande är nått som jag kan vidareutveckla. Och ja, kattleksaker känns som nånting jag är ganska så motiverad att virka just nu. Jag undrar just vad det kan beror på? LOL (Jag har redan börjat på en blå mus)

Om man kombinerar katt + pyssel blir det rooooligt!

Måns älskar helt enkelt sina mattetillverkade leksaker. Fast inte LIKA mycket som den vita, gosiga råttan som han fått med sig hemifrån och som är lite av hans snuttefilt och kramnalle. (Om man bortser från att ”snuttandet” görs med hjälp av vassa små tänder och ”kramandet” sker med hjälp av sylvassa klor och sparkande baktassar. LOL)

Egentligen är det nog ganska typiskt för hur jag ser på många saker i livet. Varför detta ständiga ”eller”? Vad är det för fel på ”både och”? Livet är faktiskt varken svart eller vitt, det är båda delarna samtidigt som det också är en salig banding av regnbågens alla färger.

Grön hjärtekattskropp (plus stoppat huvud), randig kattleksaksboll med bjällra, grön kattleksaksmus (utan bjällra), halvfärdig kattleksaksmus.

Hejdå!

Bara en liten boll som jag virkat till lilla Månsen. Eller liten och liten, har man små händer som jag känns den rätt stor, som en tennisboll kanske. (Och nu pratar vi om den virkade bollens storlek, inte om Månsens, han är större än så) Det är lite svårt att avgöra med tanke på att det var så där minst 100 år sen jag höll i en tennisboll. Hm.. Större än en mandarin men mindre än en apelsin i alla fall.

Och jo, jag lovar, det här med storleken spelar roll, inuti bollen finns det förutom en massa vadd nämligen också plats för en sån där gul kinderäggsbehållare och inne i den ligger en liten bjällra. Det är med andra ord en rooooolig kattleksak som det låter om (Självbevarelsedrift och nattsömn, vad är det för nått? LOL) Eller i alla fall HOPPAS jag att Månsen ska tycka att den är rolig. Jag har tänkt fästa ett snöre i bollen och hänga den på en garderobsdörr så han får en chans att leka med den innan Smulan hinner stjäla den och gömma den. Men ja, sannolikheten är förmodligen rätt stor att han, som vissa andra katter jag känner, kommer föredra att leka med mjölkpaketsflärpar och hårsnoddar. LOL

I dag är Lillmånsen på utställning med gamla matte och i morgon kommer han flytta hem till sin nya matte. Det känns nästan overkligt! Tomorrow, tomorrow, I love you Tomorrow!