I dag är det dags för skåpet som står i vardagsrummet. På hyllorna i skåpet står lite allt möjligt småpryttel, en porslinsfågel, en liten, liten väderkvarn i tenn, en glasgroda och några små (och alldeles äkta) snäckor. Ovanpå skåpet står ett par stafforshirehundar som jag gjort själv plus en lampa som inte går att tända (men det gör ju inget eftersom jag inte har el i dockskåpet).

Närbild av hundarna så ni får se storleken. Och vi pratar naturligtvis om dom klassiska porslinshundarna och inte om kamphundar men det kanske framgår?

Skåpet är, surprise, surprise, gjort av kartong (ni börjar kunna det här vid det här laget, va?) spets och några rejäla lager färg. Både dörrarna och sidorna är utskurna medan ryggen är hel. Dock sitter det inget glas i rutorna men vi kan väl låtsas?

Och så här ser det ut när skåpet står på plats i vardagsrummet.

Men nu handlar inte det här inlägget varken om den lilla, lilla vispen elller den lilla, lilla korkskruven (som förövrigt inte ens använda i det här dockskåpet utan förvaras i en låda ihop med ett litet, litet durkslag och andra söta husgeråd) eller ens om kökspryttel. Vi håller oss nämligen fortfarande till vardagsrummet och närmare bestämt pryttlet som ligger och står på vardagsrumsbordet.

En del saker på bordet är köpta, som ljusen och ljusstakarna och dom små glasögonen, och annat är handgjort, som pipan.

Kattnosen är en ”smula” out of scale och den tillhör just Smulan. Jag har inte gjort henne själv!

Och sen finns där en jättebillig bok som kostar bara en krona! Eller vänta nu, den kostar gratis, jag har ju gjort det själv, men den är stor liten som en enkrona. SÅ var det ju!!!

Boken är gjord av tunn kartong (förvånad? Inte den vanliga möbeltjockleken dock) och jag har till och med klistrat in sidor av smörpapper (eller möjligtvis bakplåtspapper, jag minns inte , det var ju så länge sen) så att man kan bläddra i boken om man vill men jag tror inte nån kan läsa ”texten” jag kladdat dit (mer än dockskåpsdockorna förstås, jag hoppas verkligen DOM kan läsa vad det står)

Så här ser bordet ut med alla sakerna på plats! Jag gillar verkligen när det är pryttligt och ser inbott och levandet ut i dockskåpet. Saker och ting ska ligga framme som om nån verkligen lever där och anväder sakerna så fort man vänder ryggen till.

Och så här ser vardagsrummet ut med soffa, fåtölj och pryttelfyllt bord på plats. Det finns naturligtvis mera möbler och pryttel som ska in där i framtiden.

Okej, kan vi lägga det här med rubriken bakom oss nu och gå vidare till det här med dockskåpsmöblerna nu? Snälla!

I serien ”dockskåpsmöbler vi minns som finns” har vi nu kommit till vardagsrumsbordet i fall ni inte listat ut det redan. Soffbordet i dockskåpet är ett litet runt träbord med en utsirad kant.

Fast trogna bloggläsare borde ju vid det här laget kunna räkna ut att bordet, egentligen, inte alls är gjort av trä utan av… säg det nu i kör allihop: KARTONG! Dessutom har jag använt spets till kanten (samma som jag använde till kristallkronan) och sen har jag måla alltihop med flera lager färg för att få till mitt fuskträ.

Kartong är verkligen ett bra material att jobba med när det gäller dockskåpsmöbler. Det är billigt (gratis) och lättarbetat, inga specialverktyg behövs och med hjälp av färg, tyg, vadd och vad det nu än kan vara kan man få möblerna att se lika bra ut som om man använt riktigt trä. Det är liksom ett nybörjarvänligt material, man behöver inte vara rädd för att göra fel.

Jag är speciellt nöjd med själva bordsskivan Jag gillar hur man kan se sprickor i ytan, så där som det blir när gammalt trä eller fernissa fått torka.

På bordet ligger en liten duk klippt ur ett spetstyg. Om jag minns rätt är det samma tyg som jag senare använde till min brudklänning. Jag vet att duken är lite för lång och att ändarna borde hänga ner, inte står rakt ut, om allt skulle vara helt realistiskt och skalenligt, men vi kan väl låtsas att mamman i familjen använt jättemycket stärkelse för att få duken slät?

Precis som soffan är fåtöljen tillverkad av kartong, stoppad med vadd och sen klädd med tyg och den har också bruna träpärlor som ben.

Jag tycker det ger mera liv och realism att soffan och fåtöljen inte är klädda i samma tyg. Ett verkligt hem är ju ett hopplock av möbler införskaffade vid olika tillfällen.

Just nu har vi kommit till vardagsrummet. Hittills har jag mest visat hur själva rummet ser ut och fokuserat lite extra på den handmålade tavlan men nu har vi kommit till möblerna och ett av paradnumren i vardagsrummet är nog den gyllene soffan.

Soffan är, precis som dom flesta andra möblerna i dockskåpet, tillverkad av kartong, sen har jag stoppat den med vadd och klätt den med tyget från en kompis balklänning och dekorerat den med fransar.

Jag var till och med ordentlig nog att klä in undersidan ordentligt och sen har jag använt träpärlor som soffben.

Jag sydde också två kuddar till soffan, den vänstra av tyget från en klänning som jag sytt till mig själv och den högra från ett annat av tygerna vi använde till balklänningen. Det roliga med återbruk är ju att materialen man använder väcker så många minnen till liv.

Och så var det ju det här med den nakna, oförfalskade sanningen bakom dom tjusiga (nåja) bilderna igen. Som alltid hade jag kattsällskap när jag fotograferade. Men ja, fördelen är ju att det är lättare att bilda sig en uppfattning om hur stor/liten soffan är när man ser den i jämförelse med en katt. LOL

(För nytillkomna läsare kan jag ju berätta att katten i fråga heter Smulan och är känd här på bloggen som en mycket charmerande kleptoman och linslus. Sen lite drygt en månad tillbaka är hon familjens enda katt men det kommer ändras igen på söndag)

När jag inredde det här dockskåpet letade jag efter en tavla som skulle passa in i vardagsrummet, både färgmässigt och stillmässigt och när jag inte kunde hitta vad jag letade efter bestämde jag mig för att måla min egen tavla i stället.

Ramen är från nån sån där billig, ful dockskåpstavla som jag sen målat om ned min evinnerliga flitigt använda guldfärg. När jag sen funderade över vilket motiv jag skulle måla så föll valet på att försöka kopiera locket på en av mina plåtbukar.

Naturligtvis var jag tvungen att förenkla motivet en del, trots allt är själva tavelduken bara 4,5x3cm, dessutom är det ju inte meningen att man ska titta på den på fullt så här nära håll. Men nog kan man väl känna igen jaktscenen i alla fall?

I vardagsrummet har jag använt en köpt dockskåpstapet, nått som inte var så lätt att få tag på på den tiden (och ja, dator och skrivare sånt var inte direkt nått jag hade alldeles i början av 90-talet, så det här med att förminska och skriva ut en riktig tapet fanns ju inte som alternativ för mig ) Jag vill dock minnas att självaste Panduro sålde den här tapeten.

Taket har jag klätt med vitt papper precis som i sovrummet och på golvet har jag använt ett beige plyschtyg.

I vardagsrummet finns det en hel del fastlimmad inredning. Tavlan på bilden förtjänar ett eget blogginlägg och geväret som hänger ovanför har jag köpt men målat själv.

Klockan på väggen är köpt men prydnadstallrikarna har jag gjort själv av cernitlera och sen målat. Blommorna är små, så små.

Själva blomkorgarna är köpta men blommorna är handgjorda. Jag målade vitt silkespapper med vattenfärg för att få till flera olika milda nyanser som skulle passa in i rummet.

Själklart skulle det hänga en kristallkrona i taket också. Den här är gjord av pärlor och spets (sån där maskinvirkad som man köper på metervara i tygaffären). Spetsen är sen målad med flera lager guldfärg för att bli tillräckligt styv för att hålla formen. Jag har använt mig av en gulmålad knapp högst upp på kristallkronan.

Tyvärr finns det ingen el indragen i dockskåpet så alla lampor är enbart dekorativa. Det hade ju varit mysigt med ett lysande dockskåp.

Som barn brukade jag tillverka min egna små dockhus av skokartonger och DOM hade minsann fungerande belysning av ficklampsglödlampor och koppartråd dragen till sånna där platta batterier med plus- och minusflärpar man kunde linda koppartråden runt (finns dom fortfarande?). Så med andra ord var jag mera avancerad som dockskåpsbyggare när jag var liten. LOL. Jag tror dock inte att ficklampsglödlampor hade varit HELT skalenliga i det här dockskåpet.

Vi börjar närma oss slutet på sovrumsmöblerna nu. Sen finns det ju en del krimskrams och pynt och sånt (typ flaskor och burkar och sånt som ska stå på toalettbordet) men det kommer inte förrän lite senare. Dom är spridda över resten av rummen och vissa i stort behov av reparation så det tar ett tag att fixa i ordning dom. Spegel- och bortsetet är förövrigt fastlimmat på bordsskivan.

Borde toalettbordet och den matchande stolen är gjorda av kartong som jag sen målat. Sovrummet var det första rummet jag inredde i dockskåpet men jag minns inte längre om sängen eller dom här möblerna var det första jag gjorde.

Det finns en pigtittare också som, till skillnad från det mesta andra i dockskåpet, är gjord av trä. Fast själva spegels bakstycke är förstås av kartong, jag menar NÅN ordning får det ju vara. LOL Spegelglaset är vanlig aluminium folie.

Skulle den perfektionist jag är i dag ha accepterat en skrynklig spegel? Skulle inte tro det! Men tydligen tyckte ca 23-åriga Annefia att det var helt okej, eller också har den skrynklats till längs vägen, jag minns inte längre. Men jag antar att det är som med verkligt antikt glas, det är bättre att låta det vara orört än att byta ut det och sänka värdet. ;o)

Så här ser det ute när möblerna står på plats i sovrummet. Det står även en liten köpt, vit porslinspotta under toalettbordet. Om nån av er absolut vill se en närbild på pottan får ni hojta till.

Och så glömde jag ju i går att visa hur babykorgen ser ut på plats, men nu är ordningen återställd!

P.S. I mitt verkliga sovrum har jag också en pigtittare (plus en i vardagsrummet) men nån babykorg har jag då rakt inte. Så, nu har ni fått lite glimtar av verkligheten också! LOL

Själva korgen är köpt, jag minns inte längre varifrån, Panduro kanske? Sen har jag målat om den och dekorerat den med blommor och spets. Tyget som jag använt är samma som jag använt till ett av parasollerna och DET minns jag faktiskt var jag köpt eftersom det kommer från den korta tiden när jag jobbade i en tygaffär för sisådär 20 år sen.

I stället för sängkläder som förmodligen bara skulle skymma den lilla babyn använde jag mig bara av lite ljusblå bomull i korgen.

En fin dam måste naturligtvis ha både hattaskar och parasoller och så även min lilla dockskåpsdam.

Hattaskarna är vikta av kartong och sen har jag klätt in dom med tyg och dekorerat med band, spetsar och blommor.

Ambitiös som jag är så har jag även klätt in insidan av hattaskarna. Varje ask är stor nog att rymma en liten trave femkronor.

Parasollerna är tillverkade av målade tandpetare, tyg, spets, band och pärlor. Jag har valt att limma fast tygbitarna på lite olika sätt för att skapa fler olika modeller, dock går det inte att fälla upp dom.

En av askarna behövde repareras lite men annars hade dom här sakerna överlevt bra och nu står allt på sin rätta plats i sovrummet.