Nu äntligen blir det nagellack igen!!! SOM ni har väntat! Fast jag ger mig ju inte med mitt semestertjatande än förstås eftersom det här är mina fiskenaglar, på bilderna hopparade med fiskedrag… och fisk… i stället för flaskbilder eftersom jag inte riktigt ville packa ner nagellack i fiskeväskan. NÅN måtta får det väl vara! LOL

Med till stugan däremot packade jag ju flera lack, bl.a. två av lacken jag just fått från Nailtastic-Anne och det jag valde att inleda veckan med var Dollish Polish A Peachy Princess.

Dollish Polish A Peachy Princess är ett persikorosa jellylack fullt med alla möjliga olika glitter, mörkrosa/cerise microglitter, holografiska/primatiska mellanrosa hexor i minst 2 olika storlekar och ljusrosa fyrkantsglitter (och möjligtvis nått mer glitter som jag missat). Basen orkar inte riktigt bära upp alla glitter så man får skvalpa runt en hel del med flaskan och ställa den på huvudet ett tag för att få med allt på naglarna men det är det värt för det är sååå vackert. Bilderna gör inte riktigt det här lacket rättvisa för det var skarp, skarp sol och dom ser lite urblekta och gulaktiga ut, ska nog ta nya bilder så småningom.

Anne hade valt att använda det här lacket i en layering men eftersom det hade färgad bas och jellyglitter råkar vara en av mina absoluta favoritfinishar så ville jag testa om det täckte på egen hand och det gjorde det. Det är visserligen 5 eller 6 lager på bilderna men det sista laget behövdes inte för täckningen utan för att jag målat slarvigt pga den dåliga belysningen i stugsoffan (men jag var i alla fall smart nog att kolla naglarna i bättre ljus innan jag la på överlacket).

Allt som allt så är jag väldigt förtjust i A Peachy Princess, jag menar rosa, holo, glitter och jelly, vad mer kan man begära? Kanske att det skulle ha lockat till sig fler fiskar? Men å andra sidan så var det blingigt nog för att skrämma bort eventuella björnar. (Och hur ofta är DET med som ett kriterium i en nagellack recension??? LOL)

Varken abborren på bilden eller handen som håller den är mina. Jag har bara en vänsterhand i fall ni undrade

1 lager Essie Nourish Me
5 eller 6 lager Dollish Polish A Peachy Princess
2 lager Seche Vite (tror jag)

Det var lite läskigt i stugan första kvällen men sen hittade katterna den fantastiska övervåningen på våningssängen full av täcken, kuddar och filtar som dom kunde gräva gångar och bygga kojor i och sen var allt frid och fröjd. Tyvärr saknar jag bilder på det hela eftersom katterna inte syntes, men stoppade man in handen under femton lager sängkläder kunde kan hitta en spinnande katt.

Smulan älskade alla knott som hon fick jaga. Tydligen är knott roligare än alla andra insekter (möjligtvis med undantag för harkrankar). Först kunde jag inte begripa hur knotten tog sin in trots myggnätet men sen visade sig att Smulan rev ned nätet för att släppa in dom. (Nätet var bara ett tunt tyg fäst med kardborreband inte ett kraftigt plastnät i en träram som jag har här hemma så fönstren är bara öppet en liiiten glipa och helt kattsäkra, dock inte knottsäkra)

Torrlids Fäbod är en levande fäbod, dvs den har gått i arv i flera generationer och är fortfarande i bruk. Hela familjen flyttar upp ditt med djur och all på våren och sen flyttar dom hem igen på hösten. Dom håller även öppet för besökare och säljer lite fäbodsprodukter (som smör, ost och messmör) men det är inte nån turistanläggning eller museal verksamhet typ Skansen utan på riktigt.

Här kokar dom messmör, det tar 6-7h och det var VARMT där inne.

Jag misstänker att dom två stora frågorna just nu är ”Fick ni nån fisk?” och ”Vad hade du på naglarna när du fiskade?”. Fråga två kommer besvaras så småningom men på fråga ett kan jag svara: Jodå, vi fick fisk tillslut.

Nu är inte 30 grader i skuggan nått höjdarväder att fiska i precis. Både fiskarna på land och fiskarna i vattnet tycker att det är alldeles för varmt. Visa av oss på land höll på att få solsting den första dagen (och fick ett fint skuggskydd byggt åt oss… eh sig… eh mig alltså…för att inte tuppa av) och dom i vattnet vägrar nappa när det är så varmt. Dessutom var det VÄLDIGT lite vatten pga den varma torra sommaren vilket gjorde det ännu svårare. Men när vi höll oss till att fiska på kvällarna nappade det bättre och jag slapp solsting.

I år var det dock ont om ädelfisk men vi fick desto fler abborrar (fyra av dom, inklusive dom tre största, var mina) så nu har jag ätit abborre både på längden och tvären (stekt, rökt och grillad). Dessutom fick vi en pytteliten öring (som fick åka tillbaka igen pga sin smålek) en stor fin sik på 45 cm (rökt sik är goooooooott) och en gigantisk gädda på minst en meter. Och med vi menar jag tyvärr inte jag i nått av dom fallen.

Gäddfångsten är faktiskt en fiskehistoria värd att berätta. Svägerskan hade lyckats fånga en abborre men samma abborre fångades också av en stor gädda som vägrade att släppa taget. Den hade abborren i ett stadigt grepp på tvären i munnen, som en hund med ett ben, och efter en rejäl dragkamp slutade det med att abborren lyckats frigöra sig från både drag och gädda medan gäddan själv hamnade i håven. Ha! Så går det när man är hagalen. Dock är inte så stora gäddor så kul att äta så den blev tillbakasläppt igen.

Apropå lågt vattenstånd fiskade vi en hel del i en del av Österdalälven som går mellan två stora dammar och där vattenståndet är väldigt reglerat pga detta vilket gör att det kan variera kraftigt inom loppet av några minuter när dom fyller på eller tappar som mest. Bilderna ovan är tagna på samma ställe men olika dagar. På högvattenbilden nådde vattnet helt upp till mina fötter där jag satt och när jag hunnit packa undan mina grejer hade det stigit ännu högre. Det gäller att ha koll på sina saker så dom inte blir blöta! Men det är inte nått man upplever som otäckt för det kommer inte som en stor våg eller så utan stiger mer som vattnet i ett badkar och oftast stiger det bara nån dm eller två innan det sjunker igen. Men när ens fina sittplats helt plötsligt befinner sig flera meter från vattnet kan det ju bli lite opraktiskt när man ska kasta förstås.

Min första abborre, den rensades omedelbart och hamnade direkt i den nytända röken. Färskare än så kan det inte bli! Och ja, jag vet att det ser fjompigt ut med handskar men abborrar har väldigt vassa ryggfenor och man får ett bättre grepp dessutom (notera även handskarna på gäddbilden, det var inte bara jag som hade handskar, dom ser dock mindre fjompiga ut)

Min största abborre på hela 29 cm (med huvud, den är ju något kortare på bilden nedan). Tyvärr finns ingen bättre bild på den med huvudet kvar.

Weeee! Dom här ligger och väntar i min frys nu.

I normala fall brukar jag inte blogga särskilt mycket om sånt som semestrar, fester och socialt umgänge (om det inte är frågan om bloggfika förstås). Jag tycker det känns för privat och oftast är sånna blogginlägg bara intressanta för dom inblandade. Men ja, när det gäller min fiskevecka kan jag helt enkelt inte låta bli. Dels var hela semestern helt underbar (trots temperaturer på ca 30 grader i skuggan, värme är INTE min grej) och dels har jag tagit över 300 bilder på den fantastiska naturen vi befann oss och jag bara MÅSTE visa några av dom, inte alla givetvis men nog många för att fylla fler än ett blogginlägg så känn er förvarnade.

En gång i tiden hade jag förmånen att bo här och jag har sen dess tillbringat åtskilliga semestrar här (både med och utan fiske beroende på årstid) Efter ett ofrivilligt uppehåll är nu ordningen återställd igen. Som jag längtat! Nån gång bara MÅSTE jag flytta tillbaka, det är helt enkelt här min själ hör hemma,.

Kuppskär, Österdalälven mellan Trängseldammen och Åsendammen

Kuppskär, Österdalälven mellan Trängseldammen och Åsendammen

Mossi, Älvdalens Skjutfält

Österdalälven, en gång i tiden min normala utsikt på väg till mataffären.

Österdalälven mellan Trängseldammen och Åsendammen (Vi valde så småningom att döpa den här platsen till ”Sikskär” pga orsaker som kommer uppenbara sig i ett senare blogginlägg.)

Trängseldammen – dalsidan

Trängseldammen – dammsidan (med väldigt lite vatten i år)