Nej, nej, oroa er inte! Jag menar NATURLIGTVIS inte en bloggpaus. Jag vill väl inte krossa era stackars hjärtan heller? Det handlar bara om en paus i det här med Måndagsuppdateringar.

Jag orkar helt enkelt inte pyssla så mycket just nu och det är inte särskilt kul (och dessutom en smula stressande) att varje måndag blogga om att jag inte klarat av att pyssla nåt den här veckan heller, och i ärlighetens namn kan det ju inte vara så där vidare värst kul att läsa heller. Därför tar jag nu en paus i Måndagsuppdaterandet på obestämbar framtid. Det ordinarie bloggandet fortsätter dock som vanligt (jag har t.o.m. visa funderingar på att erbjuda nånting lättklätt senare under dagen).

I helgen hjälpte jag mamma att tvinna en lång snodd till ett av hennes pysselprojekt. Okej, kanske inte världens mest avancerade pyssel men det är det pyssligaste jag har gjort på en hel månad. Dessutom, det avancerade med det hela var inte att tvinna själva snodden utan att trassla ut minst 5 meters hoptrasslade ullgarnståtar. Dom var liksom avklippta, hopbundna i båda ändarna och sen hoptrasslade på mitten. Och alla som haft med ullgarn att göra vet att ullgarn är typ försett med små hullingar som väldigt gärna hakar ihop sin med andra små ullgarnshullingar för att försvåra det hela (eller för att underlätta om man håller på med tovning). Jag skulle tro att det tog 40 min – 1 timme att trassla ut garnet och några få minuter att sen sno ihop snodden, så jag tycker absolut det kan räknas som pyssel.

Jagharpysslatjagharpysslatjagharpysslat!!!

Sååå…. vad säger ni om vädret? Snöigt eller hur? Och hur tror ni det går med sporten? Tror ni det är nån som vinner?

Jag kan MÖJLIGTVIS för lite om sport för att använda det som avledande manöver men det är säkert NÅN människa som vinner i NÅN sport nån gång ibland i alla fall. Fast jag BORDE nog hålla mig till vädret…

Jag funderade på att som kompensation lägga in en trevlig bild i det här inlägget men insåg sen att det enda jag fotat den senaste tiden är det mystifika lilla lysröret som gått sönder i min golvlampa och SÅ underhållande är inte den bilden så den slipper ni.

Fast å andra sidan är det ju bilden som gör att jag kan få en ny lampa så att jag eventuellt kan ha lite pysselbelysning tänd igen. Vi låter det dock vara osagt om det är brist på belysning, brist på hälsa eller rent allmänt brist på motivation som orsakat min pysselsvacka. Jag misstänker att det t.o.m kan vara en kombination.

Hoppas den här veckan blir bättre!

Välkomna tillbaka nästa vecka i stället!

Eller ja, ni är förstås välkomna att stanna här och läsa alla övriga blogginläggen under veckan också, dom som INTE är måndagsuppdateringar men som så där eventuellt kan innehålla spår av nötter pyssel ändå.

Trots att jag ägnat den senaste veckan åt både julgodistillverkning, intensivvilande och julfirande har jag faktiskt hunnit med att sticka hela TRE varv på docktröjan jag håller på med, två helgrå varv och ett varv med luser blev det. Men eftersom dom bara är tre och dessutom ser likadana ut som förra veckans helgrå och lusiga varv så har jag inte brytt mig om att fota dom.

Utöver stickandet har jag också virkat färdigt den numera ickecensurerade julklappen, dvs en isbjörnsjulgranskula till min mamma. Mönstret hittar ni här. Eftersom jag tydligen slarvat bort mina säkerhetssögon fick det bli andra ögon än på originalet men jag tyckte en blev söt ändå.

Jag har även FÅTT en del pyssliga och pysslade julklappar, t.ex sockor, pulsvärmare, en gosig sjal och boken 100 blommor att sticka & virka som jag önskat mig. Blommorna ser helt underbara ut men jag har bara hunnit kolla som hastigast i boken än så länge. Det är möjligt jag återkommer med en utförligare recension senare.

Dessutom fick jag ett nytt årstavlebroderi också. Hurra!

Ja, jag vet att det är 2011 nu men eftersom jag broderat 2006, 2007 och 2008 tidigare så är ju 2009 den logiska tavlan att brodera härnäst. Tanken är dock att jag ska brodera i kapp alla tavlor (från 2006 och framåt) så småningom.

I stället för att sticka har jag bakat pepparkakor, rört ihop senap och dekorerat burkarna, gjort julgodis och CENSUR-at julklapp (som inte är färdig än. Stress!) så jag har haft fullt upp ändå.

Den här gången få ni förövrigt bara se tröjan platt igen men det börjar snart bli dags att maska av för ärmhålen.

Tro mig, jag kommer aldrig, aldrig, aldrig sticka en adventsljusstake, NÅNSIN, och framför allt, aldrig, aldrig, aldrig i nån form av mönsterstickning. Att sticka en lusekoftsmönstrad adventsljusstake kräver ju nått som närmast kan liknas vid en passionerad besatthet av att sticka och, tro mig, nån sån besatthet lider jag INTE av. LOL

Det här med stickning går ju liksom bara ”så där” bra för min del. Dom flesta veckor går ju till nått i still med den här veckan, typ:

Sticka: 2 dagar
Repa upp allt jag nyss stickat: 2 dagar
Må för dåligt för att orka sticka: 2 dagar

Och sen har jag en enda stackars dag att försöka sticka i kapp allt jag redan stickat och repat upp tidigare under veckan.

I alla fall, lite mer så här ser tröjan i fråga ut i min hjärna. (Fast ibland ser den också helt färdig ut, alternativt fulltsändigt demolerad, lite beroende på vilket humör jag är på) Det är ju lite svårt att visa medan stickningen fortfarande sitter kvar på stickorna, men ja, lite så här ska det i alla fall bli.

Tröjan stickas alltså i ett enda stycke upp till ärmarna (och sen kommer det krävas en rejäl dos av fantasi och experimenterade eftersom jag aldrig stickat nån tröja tidigare). Den kommer knäppas mitt fram med hyskor och hakar.

Som en liten parantes så har jag sytt klänningen och den halvgenomskiliga koftan Isa har på sig. Det innebär att alla sömmar både dom som syns och dom som inte syns är helt och hållet sydda för hand och ja, det gäller även den långa sömmen på kjolen. Japp, jag ÄR en superpedantisk perfektionist när jag syr dockkläder men jag har också roligt absolut hela tiden. Maskinsömnad = inte alls lika kul.

Egentligen hade jag tänkt visa stickningen ihop med Isa också för att ni skulle få ett litet hum om hur det blir. Men ja, sen kom brevbäraren med ett paket från utlandet och så blev jag lite upptagen i stället så nu får ni klara er ändå. Men det syns ju alla fall att jag kommit nån vart den här gången. Det ÄR alltså roligt när stickningen är större från vecka till vecka i stället för tvärtom.