Måndagsuppdateringen v 49

Av förklarliga skäl är det ju väldigt svårt för er att se in i min hjärna. Personligen är det nånting jag är väldigt tacksam över och det har ni alla anledning att vara också… i dom allra flesta fall vill säga. Enda gången det blir ett problem är ju när jag varje måndag visar upp bilder hur långt jag kommit (eller inte) på Isas tröja och ni, eftersom ni inte kan se in i min hjärna, inte kan föreställa er hur tröjan kommer att se ut utan i stället tror att jag har stickat en adventsljusstake.

Tro mig, jag kommer aldrig, aldrig, aldrig sticka en adventsljusstake, NÅNSIN, och framför allt, aldrig, aldrig, aldrig i nån form av mönsterstickning. Att sticka en lusekoftsmönstrad adventsljusstake kräver ju nått som närmast kan liknas vid en passionerad besatthet av att sticka och, tro mig, nån sån besatthet lider jag INTE av. LOL

Så här långt har jag kommit nu.

Det här med stickning går ju liksom bara ”så där” bra för min del. Dom flesta veckor går ju till nått i still med den här veckan, typ:

Sticka: 2 dagar
Repa upp allt jag nyss stickat: 2 dagar
Må för dåligt för att orka sticka: 2 dagar

Och sen har jag en enda stackars dag att försöka sticka i kapp allt jag redan stickat och repat upp tidigare under veckan.

Tröja, inte adventsljusstake

I alla fall, lite mer så här ser tröjan i fråga ut i min hjärna. (Fast ibland ser den också helt färdig ut, alternativt fulltsändigt demolerad, lite beroende på vilket humör jag är på) Det är ju lite svårt att visa medan stickningen fortfarande sitter kvar på stickorna, men ja, lite så här ska det i alla fall bli.

I verkligheten kommer det vara färre nålar och stickor

Tröjan stickas alltså i ett enda stycke upp till ärmarna (och sen kommer det krävas en rejäl dos av fantasi och experimenterade eftersom jag aldrig stickat nån tröja tidigare). Den kommer knäppas mitt fram med hyskor och hakar.

Som en liten parantes så har jag sytt klänningen och den halvgenomskiliga koftan Isa har på sig. Det innebär att alla sömmar både dom som syns och dom som inte syns är helt och hållet sydda för hand och ja, det gäller även den långa sömmen på kjolen. Japp, jag ÄR en superpedantisk perfektionist när jag syr dockkläder men jag har också roligt absolut hela tiden. Maskinsömnad = inte alls lika kul.

Det här inlägget postades i Dockor & dockkläder, Måndagsuppdatering, Pyssel, Stickat, Sytt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Måndagsuppdateringen v 49

  1. Lene skriver:

    Jeg tror trøjen bliver meget flot. Jeg kender den slags trøjer, og jeg kan godt lide dem. Og hvis Isa skulle finde ud af, at hun ikke kan lide den når den er færdig, er jeg sikker på at en af mine piger ville elske den. :innocent:

  2. Sanna skriver:

    Åhh tröjan ser ut att bli superfin! Önskar att jag vore lika duktig, då skulle min blythe docka Elvira också få sig något värmande.. =)

    SV: Go du då gumman! <3

    Kraaaaam
    Sanna

    • Annefia skriver:

      Tack! :o) Men jag är inte duktig att sticka utan jag stickar ändå och sliter och kämpar och repar upp en massa och lär mig längs vägen. Det är lite det som är grejen med den här tröjan, att jag utmanar mig själv och lär mig nått nytt under tiden.

      Jag tycker absolut att du ska försöka skapa nått till din Blythe.

      *bamsekram*

  3. Lovisa skriver:

    Det ser mer ut som en kofta nu än en ljusstake, jag ger med mig. Snyggt är det iallafall verkligen!