Men ja alltså, jag vet inte om hela blev så VÄRST mycket lättare att skjuta in lådorna för det! Det kändes som det var nått stort och lurvigt som tog emot.

Alla kläderna är redan strukna och packade nu dock så ni får klara er utan bildbevis. I stället får ni lite bildbevis på godsaker jag hittat på balkongen den senaste veckan.

Än så länge är det bara en jordgubbe som hunnit mogna. Den var god!

Sockerärtor har det dock blivit fler av men dom brukar hamna raka vägen i min mun utan att passera kameran. Den här är också uppäten nu.

Dessutom är potatisen skördad nu Så här mycket potatis blev det i mina två hinkar så som ni ser går det alldeles utmärkt att odla potatis på balkongen (Det är dessutom två vanliga ”köpepotatisar” som är använda som sättpotatis, enklast möjligt med andra ord.)

Nagellacksbilder kommer också vad det lider även om jag ju inte alls bytt lack lika ofta den här veckan. Nu ska jag däremot försöka läsa kapp i alla bloggar jag hållit mig borta från (och kanske också sy nån mer klänning)

Men ja, sen finns det ju dom saker som helt klart ÄR svårare också, för att inte säga närmast omöjliga. Som t.ex att plocka upp en synål ur locket på nålasken och att plocka ur undertrådsspolshylsan ur symaskinen.

Ja, jag håller alltså på att sy nya fiskekläder just nu, mååånga fiskekläder blir det. Dom gamla har nämligen gått till dom sälla jaktmarkerna fiskevattnen nu (läs: blivit mattrasor) Och jag HAR lyckats lösa dom båda ovanstående problemen men det krävdes lite alternativa tekniker.

Så… har ni också problem med synålar och undertrådsspolshylsor eller i vilka sammanhang ställer naglarna till det för er?

(Det fattas lite trasor på den korta trasgirlanden för jag hängde upp den lite annorlunda än planerat, men det kommer jag fixa senare i kväll när det inte längre är en halv miljard grader på balkongen)

Och så lite bonusbilder på dillen som börjat få riktiga, flika blad nu…

…och på ena jordgubbsplantan som börjat få kart.

Alltså, det här med återbruk är inte en trend i min familj, det är ett genetiskt betingat personlighetsdrag. Att köpa nytt hör verkligen till sällsyntheterna och vi handlar inte ofta på loppis heller, vi byter grejer med varandra i stället och när man tröttnat på en grej lämnar man den helt enkelt vidare till nån annan som behöver den bättre. Vi har liksom så mycket gamla, ärvda och fådda grejer och ett rejält förråd av tyger, garn, och liknande att vi tack och lov oftast kan rota fram en lösning ur lådorna, våra egna lådor eller varandras, och det mesta går att fixa med lite tyg, färg och kreativitet.

Jag har nämligen länge varit nyfiken på att testa decoupage på naglarna, eller servettnaglar som jag oftast sett det kallat i lacksammanhang. Jag har MASSVIS med servetter med decoupagevänliga rosenmotiv som alla är för stora för naglarna, men tack och lov ingick det också ett gäng matchande pappersnäsdukar till några av servetterna och dom hade tillräckligt små rosor. Sen gällde det bara att hitta ett lämpligt lack att använda som bas och vänta på ett tillfälle värdigt lite extra flådig nailart. När man bemödat sig om att klistra rosor på naglarna vill man ju gärna att nån ska SE det också och allra helst bli en smula imponerad med.

Det visade sig att Kicks Cotton Candy som jag fick av mamma för några veckor sen hade EXAKT samma nyans som bakgrunden på pappersnäsdukarna. Men det är väl också det enda positiva man kan säga om det lacket. Det blev både flammigt och klumpigt och var inte vidare kul att jobba med alls. Jag börjar så smått fundera på om mitt ointresse för krämlack beror på att dom flesta krämlack jag har är lågbudgetlack, dom flesta med matchande lågbudgetkvalitet. Men samtidigt har jag inte lust att lägga en förmögenhet på krämlack när det finns så många andra, roligare lack jag hellre vill ha.

I alla fall började jag med att grunda med två lager Cotton Candy + ett lager SH Diamond Flash (överlacket alltså). Täckningen var LÅNGT i från bra här men jag vill ha en bra och torr grund så jag kunde jobba med en nagel i taget sen utan att riskera att kladda ut lacket på dom andra (självkännedom tror jag visst att det kallas)

Sen klippte jag ut rosorna i fråga (bara det allra, allra översta lagret förstås), målade ytterligare ett lager Cotton Candy, klistrade fast rosen på nageln och målade på ett lager överlack innan jag gick vidare med nästa nagel. Lite pilligt naturligtvis men inte så farligt som jag trodde. Det är faktiskt besvärligare att göra decoupage på större föremål för här är det ju bara små pappersbitar man ska fästa så inte så mycket kan gå fel (bara man låter bli att andas för tungt för då flyger rosorna sin väg).

Jag är väl inte hundraprocentigt nöjd med resultatet. När man gör vanligt decoupage penslar man ju decoupagelim ovanpå motivet också och det hjälper till att fästa det mot ytan men överlack fungerar inte riktigt på samma sätt utan det finns i stället risk för att det bildas ojämnheter i skarven mellan motiv och nagel som sen kräver överlack på överlack för att fixa till, och sen slutar det med att det hela blir tjockt och klumpigt i stället. Men jag tror jag lärt mig en hel del nu om skillnaderna så jag kan få till det ÄNNU bättre nästa gång.

Ljusstakarna på bilder är förövrigt exempel på annat jag gjort med decoupageteknik. Egentligen hade jag tänkt fota dom ihop med naglarna eftersom det är samma rosenmotiv, men det glömde jag så nu får vi ta en gammal bild i stället (+ bonuskatt).

1 lager Essie Nourish Me
3 lager Kicks Cotton Candy
3+1 lager Sally Hansen Diamond Flash fast dry top coat
1 lager Seche Vite

Min mamma har nämligen just vävt en filt till mig! Weeehooo! Den är inte färdig än dock. Visserligen är den färdigvävd och urplockad ur väven och jag har fått titta på den och klappa lite på den, men i dag har den skickats iväg på kardning/filtning eller vad det nu kan heta och det är ju fört efter det den kommer kännas som en riktig filt. Men lite sneak peaks och före-bilder kanske kan vara kul? Mamma har skickat bilder kontinuerligt på utvecklingen och JAG har i alla fall tyckt att det varit kul, man jag kan ju var en liiiten smula partisk med. LOL

Ser ni förövrigt den lilal, mjuka, fluffiga brunvita ”kudden” på mammas säng? Det är Bill! Han blir 18 år i höst och är son/lillebror/kullbror till mina gamla ragdolls. Där jag har haft otur med mina älsklingar och förlorat dom till diverse sjukdomar under dom senaste åren så har mamma haft tur och fått behålla Bill. Förövrigt är han även släkt med Måns på långt håll eftersom Bills pappa finns med i väldigt många ragdollstamtavlor och så även Måns.

Tyvärr har jag pga det inte hunnit förebereda dagens hololackinlägg som jag hade planerat och i dag är det svårare att hinna med det, men jag gör så gott jag kan. Ni får en bonusbild från gårdagens lackfotografering på min BJD* Alba-Stina i stället medan ni väntar. Det var RIKTIGT länge sen jag var på humör att fota dockor nu men jag hoppas komma igång igen till sommaren.

*BJD=Ball Jointed Doll

Eller ja, ETT lack har jag förstås fått, ett Nordic Cap/Star Nails-lack med det oerhört spännande namnet NP 05. Men även om namnet är tråkigt så är själva färgen desto mer spännande. Det är djupt neonrosa med en dragning åt blått (bilden är med blixt så det är djupare och ”neonigare” i färgen IRL) Dessutom ser lacket ut att ha ett iriserande skimmer men det KAN också vara duokromt, det är svårt att avgöra i flaskan så jag får återkomma till det när jag testat lacket. Suveränt snyggt ser det i alla fall ut att vara.

Utöver det så har jag också fått jättevackra vantar som jag vunnit i en utlottning hos Sandra med bloggen Sandras Värld. Dom passar prefekt och utöver att dom är snygga så är dom dessutom extra varma och sköna eftersom dom är mönsterstickade (=dubbelt garn på insidan). Weehooo!