Och för dom som googlar sig hit för att se om man kan äta rosenbönor är svaret; ja det kan man och det är GOTT dessutom. Själv föredrar jag att äta dom med bönskida och allt och då ska dom inte vara större än på bilden ovan för annars hinner bönskidan bli träig och trådigt (större bönskidor sparar jag till nästa års frösådd). Jag kokar dom i saltat vatten tills dom blir mjuka och äter dom med smör och salt, eller som en av mina somriga favoriträtter; rosenbönor, kyckling och vitlökssås. Mums! (Det var vad jag åt till middag i går) Faktum är att när bönsäsongen pågår byter jag ofta ut potatis/ris mot just rosenbönor.

Och nej, jag tänker inte tala om vilket lack jag har på naglarna. Lite ska ni väl ha att vara nyfikna över! Men naturligtvis kommer det ett lackinlägg så småningom också där ni får veta mer.

Alla kläderna är redan strukna och packade nu dock så ni får klara er utan bildbevis. I stället får ni lite bildbevis på godsaker jag hittat på balkongen den senaste veckan.

Än så länge är det bara en jordgubbe som hunnit mogna. Den var god!

Sockerärtor har det dock blivit fler av men dom brukar hamna raka vägen i min mun utan att passera kameran. Den här är också uppäten nu.

Dessutom är potatisen skördad nu Så här mycket potatis blev det i mina två hinkar så som ni ser går det alldeles utmärkt att odla potatis på balkongen (Det är dessutom två vanliga ”köpepotatisar” som är använda som sättpotatis, enklast möjligt med andra ord.)

Nagellacksbilder kommer också vad det lider även om jag ju inte alls bytt lack lika ofta den här veckan. Nu ska jag däremot försöka läsa kapp i alla bloggar jag hållit mig borta från (och kanske också sy nån mer klänning)

I morgon kommer det eventuellt, kanske ett inlägg med Optical Illusion (nagellack alltså) men det beror lite på vad jag hinner. Det var visst det här med skinka och knäck också.

Nej, jag är inte rädd för att få katthår i maten. Om jag vore rädd för katthår i maten skulle jag svälta ihjäl. Dock låter jag inte, oavsett hur det kan se ut på bilderna ovan, katterna slicka på maten… åtminstone inte förrän jag ätit färdigt. LOL

Förra årets upplevde jag en tydligt godistrend (polkabräck som sagt var) och en tydlig pyssel/pynt trend (stickade julgranskulor). Men i år tycker jag det är svårare att se vilket godis och pyssel det bloggas mest om. Pepparkakshusen kanske? Eller har ni sett nån annan tydlig trend utkristallisera sig? (Inte kan väl allt tjafsande om Kalla Anka och pepparkaksgubbar var den ENDA jultrenden i år?)

Inte för att varken godis eller pynt/pyssel behöver vara trendigt. Mestadels föredrar jag ju dom gamla klassikerna, näst på tur står nog ischokladen (2 sorters) eller knäcken, men det är ju alltid kul att se vad andra bloggare pysslar med och inspireras av varandra.

Polkabräcksrecept HÄR (pressade dock i yttepyttelite citronsaft med, utöver citronskalet)

Det verkar som om familjens traditionella kräftskiva blir inställd i år men kräftälskare som jag är så vill jag ju inte vara utan kräftor för det. Och okej, så där värst mycket sällskap och så blir det ju inte att ha kräftskiva så här alldeles på en man hand (en kvinn hand snarare då) men det har HELT klart sina fördelar att få frossa och mofsa i sig en hel kartong kräftor alldeles på egen hand och slippa dela med andra. GOTT!!!

Det verkar som om det blir ovanligt god skörd på min kära Sonata-planta i år (det här är inte alla gubbarna). Kul! I synnerhet som dom här jordgubbarna dessutom ÄR ovanligt goda.

= Öppna paket och lukta på liljekonvaljer

och det här:

= äta årets första rabarberpaj

och det här:

= dricka årets första egenodlade pepparmyntste i nyfådd mugg.

Dessutom roade jag mig också med sånt som att äta rökta räkor och åka på utflykt och skratta så mycket att vi nästan körde av vägen. Mycket bra dag!

I dag däremot roar jag mig mest med att försöka uppbåda mina sista krafter för att släpa mig ut i köket för att hämta resterna av rabarberpajen. Det tar på krafterna att bli gammal tydligen!

Bara ett litet tips så där i all välmening: Om man tror att man köpt vaniljsås som ska kallvispas men man i själva verket köpt vaniljsås som ska kokas ihop med en massa extra socker och man sen inte ser att man gjort fel utan vispar kokpulvret (utan det där massa sockret dessutom) i kall mjölk och det aldrig tjocknar utan bara blir blask, då ska man helst inte smaka på det där blasket, det smakar vidrigt. Det räcker inte ens att skölja munnen efteråt!

Tänk er det där stadiet när man tänker ”Usch nej, dom där bananerna ser inte kul ut längre, det är nog dags att slänga dom och köpa nya för det är nog ingen som vill äta dom nu. Men ändå! Det är ju slöseri med mat att slänga dom redan. Kanske kan jag ändå mosa i mig dom innan jag köper nya? Dom är ju inte lika fula inuti än och ja man SKA inte slösa med mat så jag borde nog äta dom… Men kul ser dom ju inte ut” DÅ, i det stadiet är dom typ helt perfekta för banankaka.

Här skulle jag egentligen visat en förebild på bananerna men dom glömde jag fota så ni får hålla tillgodo med en efterbild i stället..

• 2 ägg
• 2½ dl socker
• 150g margarin
• 2½ dl mjöl
• 1 tsk bakpulver
• 3 bananer

Rör ihop margarin och socker (obs, margarinet ska INTE smältas) och vispa därefter ner äggen följt av dom torra ingredienserna. Mosa sen bananerna ordentligt och blanda ner. Häll allt i smord och bröad form.

Grädda i 175°C i ca 35 minuter eller så.

(Kakan ska vara genomgräddad men fortfarande saftig och lite kladdig inuti, den innehåller trots allt mosade bananer)

Maj 2011 var en månad när jag frossade i balkongblommor…

…och tårtor…

…bl.a. världens godaste smörgåstårta till Valborg + en gäng födelsedagstårtor, inklusive min egen (jag fick förövrigt en ny väldigt efterlängtad kamera i födelsedagspresent vilket ev kan ses på vissa av bilderna)…

… och jordgubbar… Fast nej, dom frossade jag inte i, dom virkade jag bara.

Dessutom virkade jag ett helt gäng Hjärtekatter…

… och knöt mattfransar, här ihop med Mipan.

En Majmorgon vaknade jag dessutom av ett hemskans oljud utanför sovrumsfönstret och upptäckte att dom börjat bila bort en lastkaj/trapp utanför. Nått som jag naivt trodde skulle ta max några veckor att fixa till men som i stället drog igång ett evighetsbloggande under kategorin ”saker-jag-aldrig-nånsin-trott-att-jag-skulle-blogga-om-men-som-ni-nu-måste-stå-ut-med-vare-sig-ni-vill-eller-inte”. LOL