Trots att jag ägnat den senaste veckan åt både julgodistillverkning, intensivvilande och julfirande har jag faktiskt hunnit med att sticka hela TRE varv på docktröjan jag håller på med, två helgrå varv och ett varv med luser blev det. Men eftersom dom bara är tre och dessutom ser likadana ut som förra veckans helgrå och lusiga varv så har jag inte brytt mig om att fota dom.

Utöver stickandet har jag också virkat färdigt den numera ickecensurerade julklappen, dvs en isbjörnsjulgranskula till min mamma. Mönstret hittar ni här. Eftersom jag tydligen slarvat bort mina säkerhetssögon fick det bli andra ögon än på originalet men jag tyckte en blev söt ändå.

Jag har även FÅTT en del pyssliga och pysslade julklappar, t.ex sockor, pulsvärmare, en gosig sjal och boken 100 blommor att sticka & virka som jag önskat mig. Blommorna ser helt underbara ut men jag har bara hunnit kolla som hastigast i boken än så länge. Det är möjligt jag återkommer med en utförligare recension senare.

Dessutom fick jag ett nytt årstavlebroderi också. Hurra!

Ja, jag vet att det är 2011 nu men eftersom jag broderat 2006, 2007 och 2008 tidigare så är ju 2009 den logiska tavlan att brodera härnäst. Tanken är dock att jag ska brodera i kapp alla tavlor (från 2006 och framåt) så småningom.

I stället för att sticka har jag bakat pepparkakor, rört ihop senap och dekorerat burkarna, gjort julgodis och CENSUR-at julklapp (som inte är färdig än. Stress!) så jag har haft fullt upp ändå.

Den här gången få ni förövrigt bara se tröjan platt igen men det börjar snart bli dags att maska av för ärmhålen.

Tro mig, jag kommer aldrig, aldrig, aldrig sticka en adventsljusstake, NÅNSIN, och framför allt, aldrig, aldrig, aldrig i nån form av mönsterstickning. Att sticka en lusekoftsmönstrad adventsljusstake kräver ju nått som närmast kan liknas vid en passionerad besatthet av att sticka och, tro mig, nån sån besatthet lider jag INTE av. LOL

Det här med stickning går ju liksom bara ”så där” bra för min del. Dom flesta veckor går ju till nått i still med den här veckan, typ:

Sticka: 2 dagar
Repa upp allt jag nyss stickat: 2 dagar
Må för dåligt för att orka sticka: 2 dagar

Och sen har jag en enda stackars dag att försöka sticka i kapp allt jag redan stickat och repat upp tidigare under veckan.

I alla fall, lite mer så här ser tröjan i fråga ut i min hjärna. (Fast ibland ser den också helt färdig ut, alternativt fulltsändigt demolerad, lite beroende på vilket humör jag är på) Det är ju lite svårt att visa medan stickningen fortfarande sitter kvar på stickorna, men ja, lite så här ska det i alla fall bli.

Tröjan stickas alltså i ett enda stycke upp till ärmarna (och sen kommer det krävas en rejäl dos av fantasi och experimenterade eftersom jag aldrig stickat nån tröja tidigare). Den kommer knäppas mitt fram med hyskor och hakar.

Som en liten parantes så har jag sytt klänningen och den halvgenomskiliga koftan Isa har på sig. Det innebär att alla sömmar både dom som syns och dom som inte syns är helt och hållet sydda för hand och ja, det gäller även den långa sömmen på kjolen. Japp, jag ÄR en superpedantisk perfektionist när jag syr dockkläder men jag har också roligt absolut hela tiden. Maskinsömnad = inte alls lika kul.

Egentligen hade jag tänkt visa stickningen ihop med Isa också för att ni skulle få ett litet hum om hur det blir. Men ja, sen kom brevbäraren med ett paket från utlandet och så blev jag lite upptagen i stället så nu får ni klara er ändå. Men det syns ju alla fall att jag kommit nån vart den här gången. Det ÄR alltså roligt när stickningen är större från vecka till vecka i stället för tvärtom.

* Bättre sent än aldrig (gällande blogginlägget, ja, jag vet att det är tisdag idag)

* Ett steg framåt och två steg tillbaka (gällande själva stickandet)

Jag har ju redan gnällt över berättat om att jag var tvungen att repa upp några väldigt många varv på docktröjan jag håller på med, dvs BÅDE det jag stickat tidigare under veckan + det jag hade stickat på söndagen innan. Och när jag sen var färdig med själva upprepandet blev jag så dålig att jag inte orkade sticka mer den veckan vilket innebär att stickningen på bilden nu är MINDRE än den jag visade förra veckan. Suck! Det går inte fort framåt precis!

För att kompensera det hela så har jag valt att ta med en glimt av vardagsrummets adventsljusstake på bilden. Om man tillfogar lite mys kanske ingen kollar så noga på stickningen? LOL

I kväll har jag fått repa upp dom varven PLUS, givetvis, allt jag stickat den här veckan. Inte kul! Dagens nya lärdom: Tydligen ska man inte sticka en massa i sista minuten när man är allt för trött. Det blir visst inte så bra då… tydligen…

Tänkte bara gnälla av mig till nån som förstår hur det är… För det GÖR ni väl? *ser ut som en bedjande hundvalp*

Inte rättvist! När jag syr, virkar och broderar behöver jag ju aldrig repa upp nånting… ALDRIG…. ald… eh… um…. ehrm…. vackert väder vi hade i dag, eller hur?

Men skam den som ger sig! Till slut fick jag i alla fall till det hela och sen dess har stickande fungerat som det ska. Nu när jag börjat med själva mönstret är det riktigt roligt dessutom. Det är svårt att lägga i från sig stickningen och gå och lägga sig på söndagskvällen kan jag tala om. ”Bara ett till varv så jag har lite mer att visa i morgon i bloggen”. LOL Det här med måndagsuppdateringen är verkligen en motivationshöjare.

Tyckte det kunde vara kul att visa en närbild av mönstret också. Smått, smått är det! Jag hade ingen krona tillgänglig när jag fotade dom här bilderna utan det får duga med en 10-krona den här gången.

Jag har stickat ytterligare några provlappar också men dom orkade jag inte fota och DÅ hade jag minsann inga problem att lägga upp maskor eller sticka resårstickning inte. *himlar med ögonen*

Det ser kanske inte så mycket ut för världen (pennan är med som storleksjämförelse), men tro mig, det är fler varv än man kan tro (den breda vita randen är två varv och den smala vita randen tror jag knappt ni kan se på den här bilden)

Tröjan är i själva verket tänkt att bli en kofta (dvs öppen med knäppning fram) och jag stickar den i ett enda stycke för att slippa sidsömmar. Stickningen är 16 cm bred (den borde vara 19!) och dockan jag stickar den till är 43 cm långa Isabelle, en Ball Jointed Doll (En Narae närmare bestämt för den som är insatt). För er som ev är vana att sticka dockläder till babydockor av ungefär samma längd så kan jag tala om att Isa är mycket smalare än dom dockorna eftersom hon har en vuxen kropp till samma längd. Garnet är av okänt märke och jag har ingen aning om sticktjockleken (men nytillkomna läsare kan se bilder här).

Det tror jag var allt ni kan behöva veta. I kväll ska jag börja om på nytt igen! Skam den som ger sig!

Med andra ord, allt jag hittills stickat är det bara att skrota (Fast jag ska fota det till måndagsuppdateringen först)

Och så finns det dom som tycker att vi pysselbloggare visar en falsk, glättig, allt för positiv sida av verkligheten och aldrig skriver om problem och negativa saker. Ha! In you face! Vi skriver VISST om negativa saker! Så det så! LOL

Nej, det inlägget handlar om är att jag tänkte visa upp rutmönstret jag ritat upp för att ha som hjälpa till själva lusekoftsmönstret på tröjan (mönster= dekor den här gången).

Jag har hämtat inspiration från min egen lusekofta (stickad av min mamma, till mitt ex egentligen, men jag snodde den. Muahahaha!) men jag har förenklat mönstret en hel del. Dels för att bespara mig själv från ALLT för många nervösa sammanbrott, om vi säger så här min erfarenhet av att sticka mönster (utöver ”randigt”) är något bristfällig (läs: näst intill obefintlig). och dels för att allt är så yttigt och pyttigt och smått (maskorna ÄR som sagt var bara 2,5 mm breda) att allt blir ett enda gytter och man har för mycket detaljer.

Jag har också valt att lägga mönsterbården längst ner på tröjan i stället för upptill, både för att bespara mig dom nervösa sammanbrotten (som annars skulle uppstå när jag försökte kombinera avancerad mönsterstickning med att klura ut var och hur jag ska maska av för hals och ärmhål och sånt) men också för att det hela enkelt så jag hela tiden föreställt mig den här tröjan. Och jag HAR drömt om den här tröjan i flera år (nästan lika länge som jag haft Isa) innan jag insåg att enda sättet att nånsin få den är att försöka sticka den själv (min annars väldigt stickkunniga mamma har problem med artros och kan inte sticka så här smått)

Hur långt jag hunnit med själva tröjan? Nej, det sparar vi till morgondagens måndagsuppdatering! Då kanske jag hunnit sticka ikapp dom varven jag repade upp i går också. Hoppas vi!