(Det fattas lite trasor på den korta trasgirlanden för jag hängde upp den lite annorlunda än planerat, men det kommer jag fixa senare i kväll när det inte längre är en halv miljard grader på balkongen)

Och så lite bonusbilder på dillen som börjat få riktiga, flika blad nu…

…och på ena jordgubbsplantan som börjat få kart.

Jag har nämligen länge varit nyfiken på att testa decoupage på naglarna, eller servettnaglar som jag oftast sett det kallat i lacksammanhang. Jag har MASSVIS med servetter med decoupagevänliga rosenmotiv som alla är för stora för naglarna, men tack och lov ingick det också ett gäng matchande pappersnäsdukar till några av servetterna och dom hade tillräckligt små rosor. Sen gällde det bara att hitta ett lämpligt lack att använda som bas och vänta på ett tillfälle värdigt lite extra flådig nailart. När man bemödat sig om att klistra rosor på naglarna vill man ju gärna att nån ska SE det också och allra helst bli en smula imponerad med.

Det visade sig att Kicks Cotton Candy som jag fick av mamma för några veckor sen hade EXAKT samma nyans som bakgrunden på pappersnäsdukarna. Men det är väl också det enda positiva man kan säga om det lacket. Det blev både flammigt och klumpigt och var inte vidare kul att jobba med alls. Jag börjar så smått fundera på om mitt ointresse för krämlack beror på att dom flesta krämlack jag har är lågbudgetlack, dom flesta med matchande lågbudgetkvalitet. Men samtidigt har jag inte lust att lägga en förmögenhet på krämlack när det finns så många andra, roligare lack jag hellre vill ha.

I alla fall började jag med att grunda med två lager Cotton Candy + ett lager SH Diamond Flash (överlacket alltså). Täckningen var LÅNGT i från bra här men jag vill ha en bra och torr grund så jag kunde jobba med en nagel i taget sen utan att riskera att kladda ut lacket på dom andra (självkännedom tror jag visst att det kallas)

Sen klippte jag ut rosorna i fråga (bara det allra, allra översta lagret förstås), målade ytterligare ett lager Cotton Candy, klistrade fast rosen på nageln och målade på ett lager överlack innan jag gick vidare med nästa nagel. Lite pilligt naturligtvis men inte så farligt som jag trodde. Det är faktiskt besvärligare att göra decoupage på större föremål för här är det ju bara små pappersbitar man ska fästa så inte så mycket kan gå fel (bara man låter bli att andas för tungt för då flyger rosorna sin väg).

Jag är väl inte hundraprocentigt nöjd med resultatet. När man gör vanligt decoupage penslar man ju decoupagelim ovanpå motivet också och det hjälper till att fästa det mot ytan men överlack fungerar inte riktigt på samma sätt utan det finns i stället risk för att det bildas ojämnheter i skarven mellan motiv och nagel som sen kräver överlack på överlack för att fixa till, och sen slutar det med att det hela blir tjockt och klumpigt i stället. Men jag tror jag lärt mig en hel del nu om skillnaderna så jag kan få till det ÄNNU bättre nästa gång.

Ljusstakarna på bilder är förövrigt exempel på annat jag gjort med decoupageteknik. Egentligen hade jag tänkt fota dom ihop med naglarna eftersom det är samma rosenmotiv, men det glömde jag så nu får vi ta en gammal bild i stället (+ bonuskatt).

1 lager Essie Nourish Me
3 lager Kicks Cotton Candy
3+1 lager Sally Hansen Diamond Flash fast dry top coat
1 lager Seche Vite

Min mamma har nämligen just vävt en filt till mig! Weeehooo! Den är inte färdig än dock. Visserligen är den färdigvävd och urplockad ur väven och jag har fått titta på den och klappa lite på den, men i dag har den skickats iväg på kardning/filtning eller vad det nu kan heta och det är ju fört efter det den kommer kännas som en riktig filt. Men lite sneak peaks och före-bilder kanske kan vara kul? Mamma har skickat bilder kontinuerligt på utvecklingen och JAG har i alla fall tyckt att det varit kul, man jag kan ju var en liiiten smula partisk med. LOL

Ser ni förövrigt den lilal, mjuka, fluffiga brunvita ”kudden” på mammas säng? Det är Bill! Han blir 18 år i höst och är son/lillebror/kullbror till mina gamla ragdolls. Där jag har haft otur med mina älsklingar och förlorat dom till diverse sjukdomar under dom senaste åren så har mamma haft tur och fått behålla Bill. Förövrigt är han även släkt med Måns på långt håll eftersom Bills pappa finns med i väldigt många ragdollstamtavlor och så även Måns.

Under tiden får ni trösta er med en bild på vackra vårblommor och ett gäng dekorativa blompinnar jag gjorde av najtråd och pärlor för några år sen. Längtar efter vårblommor på balkongen! (och efter mera ork och mindre värk)

Utlottningen pågår fram till midnatt 1/4 men vinnaren kommer att annonseras några dagar senare så att ni inte tror att jag luras. ;o)

För 1 lott: Lämna en kommentar till det här inlägget (+ en korrekt mailadress) För 2 lotter: Lämna en kommentar + länka till mig från din egen blogg med hjälp av en av bilderna. (Glöm inte att ange en fungerande adress till din blogg också) Tala om i kommentaren hur många lotter du vill ha!

(Om vinnaren bor inom Norden betalar jag portot men vinnare utanför Norden måste själva stå för porto.)

Det händer ibland att mitt spamfilter blockerar tävlingskommentarer och om så är fallet kommer din kommentar dyka upp lite senare efter jag godkänt den. I normala fall svarar jag på ALLA kommentarer i bloggen men när det gäller det här inlägget svarar jag bara på direkta frågor (svaret kommer stå här i min blogg så du måste komma tillbaka för att läsa det).

Tyvärr är det dock våren 2011 vi pratar om för våren 2012 lyser med sin frånvaro. Suck! Fast i dag lyser åtminstone solen 2012 litegrand med sin närvaro även om det också är minusgrader och snålblåst (läs: halv storm) och man får väl vara glad för det lilla. Men i alla fall så längtar jag så där alldeles väldans mycket efter våren 2012 och tänker därför passa på och ägnat det här aprilinlägget åt att drömma mig i tillbaka till våren 2011 i form av massor av bilder. Passa på att njuta!

Blåa och vita sippor och gröna björklöv! Häääärligt! LÄNGTAR!

Men våren för mig handlar inte bara om dom vilda växterna. Det handlar minst lika mycket om att det är dags att dra igång balkongsäsongen igen. Jag tror jag har sagt det förut, men LÄNGTAR är verkligen ett ord som sammanfattar vad jag känner inför våren (saknar och älskar är andra passande ord).

I april virkade jag också en massa blommor och monterade på en krans som jag hängde på tidigare nämnda balkong.

Dessutom virkade jag två randiga katter, den vänstra till mig själv och den högra som en doppresent … (Mönster från Crochetra)

… Och en leksaksmus till Smulan som blev både rutig och randig (musen alltså, inte Smulan, hon är sköldpaddsfärgad). Jag insåg också att är det NÅNTING som mina bloggläsare (och kanske i synnerhet mina googlare) VERKLIGEN vill läsa om så är det randiga katter och rutiga möss för det är mitt hittills mest lästa blogginlägg (utlottningen undantagen förstås, men den räknas inte på samma sätt)

Förra året var påsken sen, varm och solig och tillbringades på en av mammas altaner (den som inte är inglasad) med att klura ut hur man varpar en bandvävstol. Det gick bra! Dessutom var det väldigt varmt, skönt och trevligt. Hur var det nu ingen… LÄNGTAR tror jag visst var temat för dagen.

Tyvärr är det ännu en av dom saker som sjukdomen tagit i från mig men jag är sååååååå lyckligt (som Ferdinand under korkeken) att jag dom senaste åren orkat göra lite julgodis igen och i år ska jag även ge bort en liten godis ask ihop med en burk senap till nån som jag är extra tacksam mot.

I lördags gav jag mig i kast med vad som nog måste vara årets trendigaste julgodis, nämligen polkabäck. Polkabräcken (bräcket?) har närmast förföljt mig den senaste tiden med recept i flera olika bloggar och tidningar och jag är naturligtvis HELT försvarslös mot den sortens hjärntvätt. Dock valde jag det lite mera avancerad receptet hos Fiffiga Systrar som utöver vit choklad och polkagrisar också innehåller kokos och rivet citronskal plus en lite skvätt grädde. Såååååååååååååååååå ljuvligt!!!

Nästa år ska jag dock dra ner lite på skvätten grädde (tycker dom blev lite för kladdiga) och öka lite på mängden polkagrisar, för jo, det blir absolut ett nästa år för årets trendgodis.

I går däremot höll jag mig till klassiker, nämligen två sorters ischoklad, mörk ischoklad med ägg och ljus ischoklad utan. Om man är min mamma kan man också blanda russin i den mörka ischokladen men om man är jag så undviker man sånna dumheter. Gott, gotti, gott, gott båda delarna även om jag är mera förtjust i ljus choklad än mörk.

Apropå mamma så har hon och jag planer på att koka knäck i morgon. Mums!

Eftersom jag inte bara gör senap till mig själv utan även till julbordet hos mamma och som present till andra i min omgivning så tycker jag det är roligt att göra burkarna lite extra juliga och fina. I år valde jag att dekorera som med glanspapper (ljuva barndomsjulpyntsminnen) och stämplade tomtar som jag målat + lite blommor och utstansade hjärtan på locken (Vis av erfarenhet, det där klassiska ”tygbit med band runt” på locket fungerar inte så bra ihop med kladdig senap)

Ugh! Det är inte lätt att ta bra bilder i det här eviga mörkret vi har nu. Det krävdes alt av lampor jag har i vardagsrummet + blixt + en massa justerande i Psp för att få en bild som inte såg ut som ett gråmurrigt, sjukligt gult gytter och trots det är ju färgåtergivningen LÅNGT i från den bästa. Men det snöar ute och är alldeles vitt på marken och jag misstänker att ni alla kan gissa vad det gör för mitt humör.

Snööööööö!!!! Tomteeeeee!!!! Snart är det jul! Rätt så nöjd ändå med andra ord.

Ett halsband och två par örhängen I fall det inte framgår.