Tyvärr har jag pga det inte hunnit förebereda dagens hololackinlägg som jag hade planerat och i dag är det svårare att hinna med det, men jag gör så gott jag kan. Ni får en bonusbild från gårdagens lackfotografering på min BJD* Alba-Stina i stället medan ni väntar. Det var RIKTIGT länge sen jag var på humör att fota dockor nu men jag hoppas komma igång igen till sommaren.

*BJD=Ball Jointed Doll

Titta nu, bakom paketet från Utlandet skymtar min helt ICKESTICKADE adventsljusstake. (Och för den som undrar, nej, inget rött pynt i vardagsrummet men köket är rött så det skriker om det. LOL)

Just det här specifika utlandspaketet innehöll en massa spännande turkosa tyger (till kläder till Alba-Stina), ett gäng dockkläder och vad är det som skymtar där längst nere i bild, dolt av all bubbelplasten? En docka!!! Precis som alla ”paket från Utlandet” SKA innehålla med andra ord.

Möt Amaryllis!!! Min danska väninna (ni vet hon som fått snö) har fler dockor än någon normal människa kan hålla reda på och de hela slutade med att Amaryllis och jag fick varandra i present. Jag är minst Amaryllis tredje ägare och hon är ett riktigt ”work in progress” projekt. När vädret blir varmare igen ska jag måla om hennes ansikte (vissa delar måste utföras utomhus och kräver rätt temperatur och luftfuktighet) plus att hon ska få nytt hår och nya ögon och GIVETVIS också nya kläder (det är ju liksom det som är vitsen med den här hobbyn för mig).

Jag tänkte att det kunde vara kul att visa en bild på alla mina dockor så att ni får se hur pass stora/små dom är. (Jag glömda den obligatoriska kronan men den största dockan är 43cm när hon står upp)

Från vänster: Amaryllis, Agnes (som jag nog aldrig visat tidigare), Pytte, Isa/Isabelle (hon som ska få tröjan jag stickar på) och Alba-Stina. Den lilla, lilla, lilla dockan ner i högra hörnet är Alba-Stinas leksak och den har, så vitt jag vet i alla fall, inget namn.

Jag kan inte riktigt fatta att jag har FEM dockor nu, jag som trodde att en var fullt tillräckligt (men jag HAR i ärlighetens namn inte köpte dom själv allihop, 3½ av dom har jag fått i present).

För anständigheterna skull skyler sig Alba-Stina med ett blad från min svärmorstunga. Hon har ju ingen sjöjungfrustjärt och inga underkläder heller. LOL

Av naturliga skäl, toppen befinner sig ju i Danmark, så har jag inte tagit den här bilden i dag (även om vi haft sol idag, pentagram i taket, utan den är tagen sista oktober, en annan sällsynt solskensdag.

För att få in extra mycket solljus drog jag upp balkongdörrspersiennen helt och tog sen bilden precis intill dörren. Gissa vem som upptäckte roligt persiennsnöre?

En stor del av förberedelsearbetet har gått ut på att leta grått garn och jag HITTADE DET faktiskt i går, på ett ställe där jag kunde sitta och leta dessutom, väldigt praktiskt. (Det faktum att påsen med garnet ramlat ner från en hylla och hamnat på ett väldigt ologiskt ställe mellan två skåp var förstår lite mindre praktiskt, eller i alla fall inte särskilt förutsägbart, men jag slapp ju stå upp i alla fall vilket jag var rätt tacksam över… fast lyckligast var jag förstår över att jag äntligen hittat garnet.)

I går stickar jag en liten provlapp av det vita garnet och dessutom har jag spånat lite på hur mönstret ska vara, för ja, det är inte nog med att jag ska sticka en tröja till Isa, det ska dessutom bli nån form av lusekofta. Varför göra det enkelt för sig??? LOL

När jag tog den här bilden kunde jag också konstatera att jag eventuellt måste sticka en liten tröja till Alba-Stina också för det blir så mycket mera skalenligt till henne (det blå garnet jag använt till tröjan är lika tunt som det vita och det kan man ju inte tro.)

Nå väl, här är dom dagsljusbefriade, blixtupplysta bilderna på nya tröjan (ett tips kan vara att skela lite med ögonen när ni tittar):

Det är bara att inse att tröjan blev mer av en tjock vintertröja än en hösttröja att ha i brist på långärmade kläder. Garnet (som egentligen är supertunt!) ser ju väldigt tjock och en smula klumpigt ut på lilla Alba-Stina Men inte värre än att det kan fungera.

I övrigt tycker jag tröjan blev riktigt söt. Jag gillar den virkade uddkanten på ärmarna och den ser varm och gosig ut.

Tyvärr är det ingen av Alba-Stinas (hela fyra!) klänningar som fungerar ihop med hennes nya tröja. Allihop är alldeles för korta och/eller fel på andra sätt (klänningen hon har på sig nu har jag förövrigt INTE sytt själv) men oroa er inte*, jag ska nog sy nått nytt mera passande till henne senare.

Naturligtvis går tröjan att knäppa också. Fattas bara annat!!! Helst hade jag velat använda knappar i samma färg som tröjan men dom var för små för att fungera ihop med garnet.

Notera gärna den vackert pälsmönstrade bakgrunden (= Smulan)

* Den här kommentaren är egentligen mera riktad till mig själv. Jag vet ju att inte ni går runt och oroar er så där alldeles väldans mycket för mina dockors brist på matchande klänningar och stackars bara ben, men ja, JAG gör ju det så jag kan ju behöva lugna mig själv ibland. LOL

Vecka 38 kom jag tack och lov i gång med mitt pysslande igen (om man bortser från det faktum att jag blev sämre i helgen då och fick ta en ny pysselpaus) så jag har både virkat färdig Alba-Stinas lilla klänning (äntligen, äntligen ÄNTLIGEN!!!) plus en liten topp till min danska kompis sjöjungfrudocka.

Jag är inte RIKTIGT färdig med toppen än. Den ska dekoreras en smula först och innan dess får ni inte se den på Alba-Stina. I stället tar vi en av dom klassiska ”så här liten är den jämfört med en krona”-bilderna. Och ja, mina fönsterbrädor är repiga, dom är trots allt 50 år. LOL

Nu har jag bara en sjöjungfru-topp att virka innan jag kan ta en paus från dockklädesvirkandet och pyssla med nånting annat.

Så mycket man vill göra, så lite tid och ork. Men ja, även om jag vore fullt frisk, dygnet hade 48 timmar (varav jag behövde sova 2), jag vore rik nog att slippa jobba plus kunde ha en massa tjänstefolk som skötte allt hushållsarbete så skulle jag ÄNDÅ inte hinna med alla mina kreativa projekt. LOL Det är ju så med kreativitet, ju mer man använder den desto fler idéer får man. Men om man råkar ut för en svacka i kreativiteten (som när Mipan dog) så kan det ta ett tag att komma i gång igen.

Eftersom jag inte länge minns om härvan jag nystat just den hör veckan var den ljusblå eller den mörkblå (och färgåtergivningen är så dålig på fotona från förra veckan att det är svårt att avgöra vilket) så blir det i dag en bild på både det ljusa och det mörka garnet. Vilket garn det nu än var jag nystade så blev det givetvis ett stoooooort nystan också, inte bara ett litet.

Alba-Stinas klänning är i alla fall virkad i det mörkare av garnen. Nästa klänning kommer INTE att bli blå. LOL

Den senaste veckans pyssel har handlade väldigt mycket om tunna, tunna garner. Först virkade jag en liten blå och vit klänning till min en kompis docka (här visad av min egen Alba-Stina) och sen har jag nystat garn och nystat garn och nystat garn och nystat garn och nystat…

Bara så där som en ren upplysning, en 2 hektos härva av väldigt , väldigt tunt virkgarn innehåller måååånga meter garn. Det tar ca 2½ att nysta en sån härva. Jag har nystat tre härvor hittills och har en kvar.

Dom små nystanen är egentligen inte särskilt små, det är dom stora som är särskilt stora.