Nån som minns den lilla sjöjungfrutoppen som jag inte ville visa i helt färdigt skick förrän den kommit fram till min väninna i Danmark? I går fick hon äntligen sitt paket så nu kan jag visa hur den blev till slut. (Nej, det är inte postgången som är långsam det är jag, det skulle till lite andra ickebloggiga saker också innan jag kunde skicka paketet)
För anständigheterna skull skyler sig Alba-Stina med ett blad från min svärmorstunga. Hon har ju ingen sjöjungfrustjärt och inga underkläder heller. LOL
Av naturliga skäl, toppen befinner sig ju i Danmark, så har jag inte tagit den här bilden i dag (även om vi haft sol idag, pentagram i taket, utan den är tagen sista oktober, en annan sällsynt solskensdag.
För att få in extra mycket solljus drog jag upp balkongdörrspersiennen helt och tog sen bilden precis intill dörren. Gissa vem som upptäckte roligt persiennsnöre?
Og jeg er SÅ glad for den top . . . og for alle de andre vidunderlige ting og sager. Og endnu mere end selve pakken gør de følelser der ligger bag mig bare så glad og varm om hjertet.
(((((((((Lene))))))))))
Så lång man blir när man står på tå!
Det där snöret ska nog utforskas väldigt noga.
Jo, han kan verkligen bli låååång! Men nu är snöret uppbundet igen så nu kommer han inte åt det. Stygg matte!
Åh så söt liten kisse!
Visst är han?
Tycker du ska virka en sjöjungfrustjärt åt henne! :)
Vi får väl se vad det blir vad det lider… LOL
Jättesöt topp! Ska bli kul att se hur den blir på sin nya ägare (även om Alba-Stina är urgullig i den), är nyfiken på hur en sjöjungfru ser ut i den storleken :)
Även jag är väldigt nyfiken men fömodligen dröjer det ett tag innan vi får se den på. Sjöjungfrun i fråga, Mims, är en pukifee upptill med custom made sjöjungfrustjärt. Tyvärr har tillverkningen dragit ut på tiden så hon har inte fått sin stjärtfena än.
Pingback: Den lille havfrue | Fialand – Pyssel & Prat