Japp, lilla knäppkatten mumsade i sig bladen från hela två rosenkvistar. Lika gott som gräslök! LOL

Det var lite läskigt i stugan första kvällen men sen hittade katterna den fantastiska övervåningen på våningssängen full av täcken, kuddar och filtar som dom kunde gräva gångar och bygga kojor i och sen var allt frid och fröjd. Tyvärr saknar jag bilder på det hela eftersom katterna inte syntes, men stoppade man in handen under femton lager sängkläder kunde kan hitta en spinnande katt.

Smulan älskade alla knott som hon fick jaga. Tydligen är knott roligare än alla andra insekter (möjligtvis med undantag för harkrankar). Först kunde jag inte begripa hur knotten tog sin in trots myggnätet men sen visade sig att Smulan rev ned nätet för att släppa in dom. (Nätet var bara ett tunt tyg fäst med kardborreband inte ett kraftigt plastnät i en träram som jag har här hemma så fönstren är bara öppet en liiiten glipa och helt kattsäkra, dock inte knottsäkra)

Jag har nämligen länge varit nyfiken på att testa decoupage på naglarna, eller servettnaglar som jag oftast sett det kallat i lacksammanhang. Jag har MASSVIS med servetter med decoupagevänliga rosenmotiv som alla är för stora för naglarna, men tack och lov ingick det också ett gäng matchande pappersnäsdukar till några av servetterna och dom hade tillräckligt små rosor. Sen gällde det bara att hitta ett lämpligt lack att använda som bas och vänta på ett tillfälle värdigt lite extra flådig nailart. När man bemödat sig om att klistra rosor på naglarna vill man ju gärna att nån ska SE det också och allra helst bli en smula imponerad med.

Det visade sig att Kicks Cotton Candy som jag fick av mamma för några veckor sen hade EXAKT samma nyans som bakgrunden på pappersnäsdukarna. Men det är väl också det enda positiva man kan säga om det lacket. Det blev både flammigt och klumpigt och var inte vidare kul att jobba med alls. Jag börjar så smått fundera på om mitt ointresse för krämlack beror på att dom flesta krämlack jag har är lågbudgetlack, dom flesta med matchande lågbudgetkvalitet. Men samtidigt har jag inte lust att lägga en förmögenhet på krämlack när det finns så många andra, roligare lack jag hellre vill ha.

I alla fall började jag med att grunda med två lager Cotton Candy + ett lager SH Diamond Flash (överlacket alltså). Täckningen var LÅNGT i från bra här men jag vill ha en bra och torr grund så jag kunde jobba med en nagel i taget sen utan att riskera att kladda ut lacket på dom andra (självkännedom tror jag visst att det kallas)

Sen klippte jag ut rosorna i fråga (bara det allra, allra översta lagret förstås), målade ytterligare ett lager Cotton Candy, klistrade fast rosen på nageln och målade på ett lager överlack innan jag gick vidare med nästa nagel. Lite pilligt naturligtvis men inte så farligt som jag trodde. Det är faktiskt besvärligare att göra decoupage på större föremål för här är det ju bara små pappersbitar man ska fästa så inte så mycket kan gå fel (bara man låter bli att andas för tungt för då flyger rosorna sin väg).

Jag är väl inte hundraprocentigt nöjd med resultatet. När man gör vanligt decoupage penslar man ju decoupagelim ovanpå motivet också och det hjälper till att fästa det mot ytan men överlack fungerar inte riktigt på samma sätt utan det finns i stället risk för att det bildas ojämnheter i skarven mellan motiv och nagel som sen kräver överlack på överlack för att fixa till, och sen slutar det med att det hela blir tjockt och klumpigt i stället. Men jag tror jag lärt mig en hel del nu om skillnaderna så jag kan få till det ÄNNU bättre nästa gång.

Ljusstakarna på bilder är förövrigt exempel på annat jag gjort med decoupageteknik. Egentligen hade jag tänkt fota dom ihop med naglarna eftersom det är samma rosenmotiv, men det glömde jag så nu får vi ta en gammal bild i stället (+ bonuskatt).

1 lager Essie Nourish Me
3 lager Kicks Cotton Candy
3+1 lager Sally Hansen Diamond Flash fast dry top coat
1 lager Seche Vite

Äldst men minst i flockan är huskatten Smulan, en liten kleptoman som tack och lov inte har ramlat ner bakom nån bokhylla på länge. Smulan gillar höga höjder, kryddstark mat, sin adoptivson Måns och att stirra sin matte djupt i ögonen.

Och så har vi minstingen i familjen, den lilamaskade ragdollhanen Måns som nu för tiden är ALLT annat än liten. Han blir två år nu i juni och börjar bli GIGANTISK och Ragdolls växer dessutom till dom är 3-4 år så han kommer bli ÄNNU större. (Aj mina klena, värkande armar!) Rasen har dessutom blivit större med åren och Måns har redan vuxit om mina gamla raggisar storleksmässigt. Han är dock större utanpå än inuti där han fortfarande är väldigt mycket ungkatt och smeknamnet ”Galopperande Vansinnet” säger väl en hel del? Måns älskar sin matte, sin ”mormor” och att tugga på saker, helst av allt plastpåsar, skrivbordslampan och tvättmaskinen. Men mest av allt i hela världen älskar han Smulan! (både att tugga på och gosa med)

I morgon kommer det eventuellt, kanske ett inlägg med Optical Illusion (nagellack alltså) men det beror lite på vad jag hinner. Det var visst det här med skinka och knäck också.

Nej, jag är inte rädd för att få katthår i maten. Om jag vore rädd för katthår i maten skulle jag svälta ihjäl. Dock låter jag inte, oavsett hur det kan se ut på bilderna ovan, katterna slicka på maten… åtminstone inte förrän jag ätit färdigt. LOL

• Min tvättmaskin har (efter 4 års ”on again off again” förhållande) bestämt sig för att definitivt göra slut med mig (och på sig själv) nu. Det är ingen större idé att kalla in en reparatör för ”äktenskapsrådgivning” för dom brukar ge upp efter några besök och vägra ringa tillbaka till mig och tvättmaskinen. Synd bara att det kostar pengar att träffa en ny livs tvättkamrat för det har man ju inte så där vidare värst gott om som sjukpensionär.
• Katterna har också problem på relationsfronten igen. Efter att ha löst problemen dom hade i vårvintras och älskat varandra djupt och innerligt i ett halvår har Smulan bestämt sig för att nu tycker hon inte om Måns längre, igen. Det är dock inte lika illa som sist så förhoppningsvis ska det gå över fortare den här gången.
• I går började dom ÄNTLIGEN putsa fasaden (bara 2 veckor efter dom plastade in sovrums- och köksfönstret). I dag plastade dom in vardagsrumsfönstret och balkongdörren med. Sikten ut är inte så god just nu kan vi väl säga.
• I dag är vädret riktigt ljusplastigt och härligt! :o) Ljusplastigt är sånt där väder som ni som inte lever erat liv i en inplastad lägenhet kallar sol
• Mamma har hjälpt mig att storstäda badrumsgolvet inför besök av en framtida tvättmaskinsreparatör. Jättehärligt! På nått sätt känns det som om hela lägenheten blev renare, nått som kan behövas nu när mitt hem är ett kaos av provisoriskt inflyttade balkongmöbler och vissnande tomatplantor och sånt.
• Jag har absolut noll i pyssellust men borde:
  • klä om en ny stol
  • sy nya vardagsrumsgardiner
  • sy nytt insynsskydd till balkongen
  • sy nya stolsdynor till köket
  • virka en katt
  • sy en kudde
  • helst sy ett lapptäcke till sängen också
• I dag vann jag en storvinst på korsorden jag envisas med att skicka in lösningar på varje vecka. 2000kr! Det mesta jag nånsin vunnit, nån gång, i hela livet! Dilemmat är bara att det inte är rena pengar utan ett presentkort! Hos Specsavers! För att ni riktigt ska förstå ironin i det hela behöver jag kanske förklara att jag för två månader sen köpte nya glasögon, hos just Specsavers, för lite drygt 2000kr. Så det är inte riiiiktigt så att jag har användning för ett presentkort hos Specsavers den allra närmaste tiden, och det går inte att lösa in mot pengar, och jag känner ingen annan som är i behov av nya glasögon heller. Tror att sånt kallas ”otur i turen” eller helt enkelt ”väldigt typiskt mig”. Hade ju varit bättre på det varit ett presentkort på en ny tvättmaskin. I valet mellan att skratta och gråta har jag dock valt skratta även om jag verkligen, verkligen, verkligen hade behövt vinna 2000kr i kontanter.
• Dom egenodlade tomaterna är väldigt goda. Även om tomatplantan börjar ge upp nu har den trivts bra där den (numera) står bredvid TVn och det är ju smidigt att kunna norpa en tomat eller fler när man går förbi

Återkommer med flera blogginlägg (eller punktlistor) senare, om nån dag eller vecka eller så, vi får se…

Men den senaste tiden har syskrinet varit ett enda kaos. Det har sett ut lite grand som om någon dragit ut syskrinet från hyllan, vänt det upp och ned och hällt ut alla sakerna på golvet och som om någon annan sen, mycket skyndsamt, skyfflat tillbaka alla sakerna igen. Det har till och med mycket grand sett ut så, eftersom det är just det som har hänt.

Men nu är det ordning på torpet i skrinet igen, så nu kan jag hittade både undertrådspolar och den vita trådrullen när jag ska sy mina klänningar.

OBS! Katten som förekommer på bilderna har inget med innehållet i blogginlägget att göra. Katten som inte förekommer på bilderna har däremot massor med innehållet i blogginlägget (och i sykorgen) att göra.

Inte särskilt äntligen ALLS, faktiskt = Ute vräker det ner massor av stooora snöflingor! VILL INTE!!! Jag vill ha tillbaka min vår!

Smulan sig gömmer sig fortfarande för Måns och fräser och morrar om han kommer för nära och jag måste fortfarande stänga in Måns för att hon ska våga gå på lådan så det är en del passande, men vi har våra lugna stunder också tack och lov när båda sover i samma rum (på behörigt avstånd förstås)

Och stackars Måns går runt och lockar på Smulan och hoppas att hon ska vilja gosa och leka igen som vanligt. Det är inte lätt att vara katt alla gånger! Tack och lov ställer gärna matte upp på det här med att leka och kela, i synnerhet kela.

I tisdags skaffade jag mig en Feliway-adapter men det tar ju ett tag innan man märker om det fungerar. Hoppas! Hoppas! (Feliway är ett syntetiskt feromon-preparat som verkar lugnande på katter.) Hiskeligt dyrt var det men om det fungerar så är det värt kostnaden.