I fall nån undrar så är det fortfarande en smula katt-astrof i det Fialandska hemmet. Med betoning på Smula och Katt då! Jag skulle vilja säga att vi visserligen gjort stora framsteg gentemot förra veckan, numera är det mer frågan om stark rädsla än om fullständig panik och Smulan har börjat våga ligga på flera ställen än uppe på hyllan, men vi har fortfarande en låååång väg tillbaka till nån sorts normal katt-relation igen.
Smulan sig gömmer sig fortfarande för Måns och fräser och morrar om han kommer för nära och jag måste fortfarande stänga in Måns för att hon ska våga gå på lådan så det är en del passande, men vi har våra lugna stunder också tack och lov när båda sover i samma rum (på behörigt avstånd förstås)
Och stackars Måns går runt och lockar på Smulan och hoppas att hon ska vilja gosa och leka igen som vanligt. Det är inte lätt att vara katt alla gånger! Tack och lov ställer gärna matte upp på det här med att leka och kela, i synnerhet kela.
I tisdags skaffade jag mig en Feliway-adapter men det tar ju ett tag innan man märker om det fungerar. Hoppas! Hoppas! (Feliway är ett syntetiskt feromon-preparat som verkar lugnande på katter.) Hiskeligt dyrt var det men om det fungerar så är det värt kostnaden.
Men gose-katterna då!! Hoppas Smulan kommer över sin rädsla snart. Vem kan motstå en sån tjusig kille som Måns i längden???
Vi hade två kissar tidigare. Förutom vår birma Misty bodde här också bengalen Lea. När Misty blev sjuk och inlagd på Strömsholm några dagar ropade Lea på henne dagarna i ända. Men när hon kom hem igen blev Lea som förbytt. Precis som hon inte kände igen henne längre. Det var bara morr och fräs. Jag skaffade då en Feliway-adapter och den funkade klockrent på Lea. Misty därimot verkade nästan inte känna av den. Men hon reagerar inte nämnvärt på kattmynta heller….??
Hoppas Feliway hjälper er och att allt snart återgår till normalläge.
Jo, en sak till. Rosor!!!!!! Hade jag aldrig gissat. Och då ska jag också erkänna att jag har boken. Till mitt försvar kan jag bara säga att jag ännu inte gjort rosorna. Fast girlanger med grisknorr lät väldigt spännande =) Ha det gott!
Det låter ju positivt att du hade hjälp av Feliway. Hoppas bara att Smulan är en av dom katterna som reagerar på det! Jag har aldrig testat med kattmynta så jag vet inte om varken Måns eller Smulan bryr sig om det eller inte.
Om du hade virkat just dom rosorna hade du förmodligen känt igen dom men annars är det ju svårt att se.
Håller tummarna här borta!
Tack! :o)
Hoppas att feliwayen gör nytta – det brukar märkas snart nog! Det finns en spray också som heter FeliFriend och som kan hjälpa till att lugna den rädda katten.
Men så är ju Smulan en sköldpadda och de är ju kända för att vara en egensinnig modell! Envisa, lite tjuriga men oerhört kärleksfulla. Kommer hon bara över det läskiga med Måns så blir nog allt bra!
Ett tips: Ni sätter väl nät på balkongen? Om den är mer än 5 meter över mark så är det lag på att ha skyddsnät för katter. (Finns här t ex: http://www.zoosajten.se/bigbbalkongnatbigb-p-1932-c-190.aspx )
NosPuss Wikki
Tack för tipset om FeliFrend, jag får hålla ögonen öppna efter det med om inte Feliwayen hjälper. Jag gillar sköldpaddor, Smulan är min 3:e så dom har väl nått visst som passar mig. :o)
Det råder totalt kattförbud på balkongen (dom gamla, lugna raggisarna jag hade fick sitta med i mattes knä men dom här ungdomarna litar jag inte på, i synnerhet inte Smulan) dessutom vädrar jag inte på den sidan pga rökare så det är nog ingen fara. Men visst är det härligt, både för matte och katter, när man har en rökfri balkong av modell som funkar att näta in så att dörren kan stå öppen.
Men lilla kissen då. Hoppas det ordnar sig… :/
Det hoppas jag med! Det är inte alltid lätt att vara katt men det är inte alltid lätt att vara matte heller.