I Mars för nästan 91 år sedan föddes en liten pojke i Äppelbo i Dalarna.
Flera år senare gifte han sig med min mormor och fick en liten flicka, min mamma.
Tyvärr höll inte äktenskapslyckan utan han lämnade fru och barn några år senare.
På den tiden hörde ju skilsmässor till ovanligheterna och ingen hade hört talas om delad vårdnad, varannanveckasboende eller ens regelbundna helgbesök. Det gjorde att min morfar flyttade långt bort från sin dotter och nog inte förstod hur viktig deras relation var eller i alla fall borde ha varit.
Så småningom gifte han om sig med en ny fru och tog sig an hennes båda barn, en pojke och en flicka, och blev för dom den älskade och trygga fadersfiguren han aldrig kunde bli för sin egen dotter.
Tack och lov slutar inte historien där utan min morfar och mamma återfann varandra igen och fick en god relation när mamma blivit vuxen. Kanske inte en traditionell far och dotter relation men ändå än god relation och min morfar hann både ångra sig och be om förlåtelse för sitt svek. Dom senaste åren kom dom varandra ännu närmare, både känslomässigt och geografiskt.
Med åren hann min morfar få två biologiska barnbarm (jag och min bror) och ytterligare tre väldigt älskade barnbarn. Så småningom fick han också tre barnbarnsbarn (och en mycket omtyckt barnbarnshund)
Den tolfte Januari i år somnade min morfar in fridfullt hemma i sitt eget hem, omgiven av sin fru, sina båda döttrar och all kärlek i världen.
Han blev dryga 90 år gammal och har haft ett långt och rikt liv. Han var klar in i det sista och fick också vara i stort sett frisk ända tills kroppen började ge upp dom sista månaderna. Ända in till slutet fick han behålla sin humor och busighet.
Idag hölls en minnestund för min morfar och alla var där, hans fru och barn, barnbarn, barnbarnsbarn, barnbarnshund och allas respektive. Alla var där… utom hans styvson som redan fanns på andra sidan och så jag då som knappt kunde ta mig ur sängen idag och var tvungen att stanna hemma på grund av min eländiga sjukdom.
Men jag vet Moffa att du vet och förstår, att du förstår att jag hade velat vara med idag och att jag hade velat orka besöka dig när du låg för döden. Jag vet att du förstår att du fattas mig lika mycket ändå! Och jag vet Moffa att du kommit hem nu och att du har det bra där du är, trots allt har du ju ringt för att berätta det för oss. Och vi vet både du och jag Moffa att vi kommer ses igen när det är dags för mig att flytta hem igen också. Men jag önskar att jag hade orkat vara med idag! Det önskar jag verkligen!