Det är väldigt tomt och tyst här kan jag säga. Jag lider stor brist på fluffig vit päls och kärleksfulla blåa ögon och även om Smulan är söt och charmig så är hon en väldigt tyst liten kisse. Mipan var INTE en väldigt tyst liten kisse. Jag saknar Mipan, jag saknar mina andra gamla katter och jag saknar det här med att ha ragdoll, dom är verkligen speciella små missar.
Så…
…alldeles nyss skickade jag i väg ett mail till en ragdolluppfödare här i närheten för att sondera terrängen lite, kolla hur dom har med kö och sånt och vad ragdolls kostar nu för tiden (när jag skaffade min första hona fanns det färre än 50 ragdolls i Sverige så då var dom ju väldigt ovanliga och exklusiva) Uppfödaren i fråga har inga kattungar just nu (eller jo det har dom men alla är redan tingade) så det kommer med allra största sannolikhet INTE dyka upp små söta kattungebilder här på bloggen i närtid. Men ja, man kan ju alltid reka lite inför framtiden i alla fall för att döva sorgen en smula.
Jag minns när jag avlivade min schäfer. Då skulle jag inte ha hund på länge tänkte jag. Sen började jag surfa runt lite smått ”bara för att titta” och en månader senare hade jag hämtat en viss tax… :)
Jag förstår dig SÅ väl!!!
Nu har jag ju aldrig sagt ”inte på länge”, dels var jag ju förutseende att skaffa Smulan i förväg och dels har jag sagt att ”NÅN gång ska jag ha flera ragdolls”. Men ja, det känns just nu som om det där ”nån gång” förmodligen blir tidigare än jag tänkt mig innan.
Jeg håber alting gå godt så du ikke behøver at vente alt for længe. Det er svært at miste et familiemedlem – også dem med fire ben – men en lille ny at elske lindre smerten lidt.
Jo, även fyrbenta familjemedlemmar lämnar ju stora hål i ens liv när dom försvinner.
Vi får väl se hur lång tid det tar att hitta rätt. Jag har även kontaktat en annan uppfödare nu. Men tack och lov har jag ju lilla Smulan att trösta mig med också.
Det är bra att blicka framåt (men att såklart behålla fina minnen som man kan plocka fram då och då). Det finns säkert en liten kattunge därute som väntar på just dig. Som kanske väntar på att födas vid rätt tillfälle. Och vem vet, Mipan skulle nog känna sig nöjd om det fanns en ragdoll som höll koll på dig. För vi människor är ju trots allt totalt vilsna utan våra fyrfotade vänner.
Efter att ha varit kattslav i 25 år är jag ju fullständigt oförmögen att tänka för mig själv. Det är tur jag har Smulan som tar hand om mig, fast hon är fortfarande lite för ung och omogen för att vara särkilt moderlig och omhändertagande.