Etikettarkiv: Pysselprat

Om en väska… och en byrå… och en massa tyg

Postat: torsdag 17 mars 2011 - 19:13 av Annefia

Jag antar att dom flesta av er trots allt kollade på den där slemmiga, monstruösa gäddbilden och jag antar att dom flesta av er nu är svårt traumatiserade. För att jag inte ALLDELES ska förlora alla mina läsare så kanske det är en bra idé att visa en lugnande pysselbild nu för er modiga själar som vågat återvända till bloggen? Vad säger om en helt ofarligt, helt tandlös och helt oslemmig bild på en väska som jag tovat?

tovad väska

Väskan är först stickad och virkad (locket) i Drops Eskimo och sen tovad i tvättmaskinen. Dock hade ena hörnet blivit lite dåligt tovat så det fick jag tova till lite extra för hand efteråt. (Och eftersom jag lovat er nånting lugnande så är det bästa att jag kanske avstår från att berätta att jag gnuggade mina stackars knogar skinnflådda och blodiga? Hm… Man kanske inte ska gå FULLT så handgripligt tillväga när man tovar för hand. AJ!!!)

På bilden är ju väskan vackert upphängd på en byrå men i verkligheten är den undangömd i en garderob. Jag undra veeeem det kan bero på? *host*smulan*host* Byrån har faktiskt sin alldeles egna historia, jag har nämligen haft den enda sen jag var liten.

Jag är född 1969 vilket innebär att jag var barn på 70-talet. Jag har vet inte om ni tänkt på det men jag har lagt märke till att ingen av dom som vurmar för 70-talsretro i dagsläget verkar ha upplevt 70-talet på riktigt. Det var liksom inte så snyggt på riktigt som folk verkar tro idag. Idag väljer folk ut dom gottigaste bitarna och matchar sen ihop dom med snyggare och/eller neutralare färger. Det gjorde man inte på den tiden! (Sorry mamma, men du vet redan vad jag tycker om det här och jag vet att du sagt att ALLA hade sånna här färger och min far var extrem anti-vitt. Jag tror dig men det blir inte snyggare för det!)

I alla fall, när jag växte upp var den här byrån mörk, blankt illröd (typ brandbilsröd) med mörkt blankt knallgröna lådor (typ brandbilsröda fast gröna, om ni förstår vad jag menar) och så matchade röda lådknoppar. Det kanske LÅTER snyggt och dom här färgerna kanske funkar ihop till jul men tro mig, det VAR inte snyggt (Nej, mamma, det VAR det inte! LOL)

Byrån fortsatte vara röd och grön tills 14/6 1983 när jag fick nog och släpade ut den på balkongen och målade om den till vit. Pust! MYCKET bättre!!! 14-åriga Annefia var också smart nog att måla dit datumet för sin bedrift på baksidan.

Det är en stor, tung massiv ekbyrå med rejäla lådor helt i trä som håller för det mesta. Man kan proppa lådorna så fulla att det nästan inte går att öppna dom utan att dom bågnar eller spricker i skarvarna så där som händer med moderna spånskivebyråer. Lådorna ÄR precis så fullproppade! Med tyg! Allt i från större tygbitar som räcker till kläder till små lappar som blivit över efter jag sytt nånting. MASSOR av tyg helt enkelt!

Fast oavsett hur mycket tyg som ryms i byrålådorna så har jag också en banankartong med tyg under skrivbordet… och två plastkassar.. och en trave…i den vita bokhyllan som Smulan ramlade ner bakom… och ytterligare två plastkassar i en garderob… och kanske en.. eller var det två?… plastkassar i en annan garderob… och så en halvfull plastkasse i min stora förvaringshyllan, fast den räknas inte för den är ju bara halvfull. Men de var nog allt i alla fall! Ja, utöver kassen men klänningstyg som hänger på kökssoffan förstås! *försöker se så oskyldig ut som möjligt* Till mitt försvar har jag samlat på mig tygerna under måååånga år, en del är överblivet tygspill efter kläder jag sydde på 80-talet till och med.

Nå??? Har ni kommit över gäddtraumat än? LOL

Publicerat i Inredningspyssel, Övrigt, Pyssel, Stickat | Etiketter , , | 5 kommentarer

När lärde du dig virka?

Postat: torsdag 10 mars 2011 - 17:58 av Annefia

När jag läst i bloggar om folk som lärt sig virka först i vuxen ålder eller som inte kan brodera korstygn blev jag till en början så förvånad att jag nästan tappade hakan.

Själv växte jag upp omgiven av handarbetande kvinnor och att lära sig att virka och brodera som barn var lika självklart som att lära sig läsa och skriva. Det var nånting man lärde sig som liten, liten, redan innan man började skolan till och med. Nånting absolut grundläggande! Det kanske inte blev så bra alla gånger, men man lärde sig!

Jag minns myrgången vi broderade på dagis eller var det möjligtvis fritids? Och jag minns hästtavlan på målad stramalj som tyvärr slutade halvfärdig med trassliga stygn. Det är nog första och enda gången jag broderat på målad stramalj, det är helt enkelt inte kul. Men jag minns också den broderade domherren där jag lärde mig att man inte MÅSTE ha ett färdigt broderikit, man kan plocka detaljer från nånting som någon annan broderat (i det här fallet en julduk) och byta idéer, mönster och broderigarner med varandra som dom gjorde förr. Och jag minns dom broderade Clara Wæver-bokmärkena, men då hade jag nog hunnit börja mellanstadiet i alla fall.

Och alla olika projekt man sydde på maskin!

Mina försök att sticka var dock inte lika givande. Oftast slutade dom med att jag körde in stickorna i nystanet och vevade runt med dom så att det åtminstone SÅG UT som om jag stickade. Att sticka har aldrig riktigt varit min grej men jag har åtminstone blivit NÅGOT bättre sen dess. LOL

Men mest av allt minns jag det allra första jag virkade!

Det var på sommaren och jag var nog sex år eller så. Vi befann oss ute på vårat torp där tillgången på material var begränsad så mitt allra första virkprojekt virkades i ett eländigt, svårvirkat grått yllegarn. Jag virkade runt, runt, kanske var det tänkt att det skulle bli nån form av duk, men jag hade inte riktigt fått kläm på det där med hur man ökar varven än. När jag bestämde mig för att underverket var färdigt var det mera en liten halvplatt grå ylleskål, mera platt än skålformad men definitivt inte platt nog att kallas duk. Dessutom tyckte jag att den var tråkig och grå så jag bestämde mig för att dekorera den med en massa streck, broderade med röd sytråd (tillgången på material var som sagt var en smula begränsad.) Jag var SÅ stolt över mitt mästerverk! Det var nog det finaste jag nånsin gjort! Jag kan minnas den känslan än idag.

Strax efteråt råkade vi ut för en gräsbrand på torpet. Det blev min uppgift att springa till närmaste granne med telefon och än i dag har jag en känsla av att jag aldrig sprungit så fort som jag gjorde då. Och det blev också min uppgift att vänta uppe vid vägen för att guida brandkåren medan mina föräldrar försökte släcka elden (tyvärr utan att minnas brandsläckaren i vindstrappen).

När elden var släckt var brandmännen mina stora hjältar och som ett bevis för min tacksamhet gav jag dom det finaste jag nånsin gjort, min lilla, grå, rödbroderade ylle-skål-duk-platta. Brandmännen ifråga ska ha all ära för att dom inte bara släckte gräsbranden utan också förstod att uppskatta min gest och stolta hängde upp ylle-skål-duk-plattan på backspegeln i den stora brandbilen. Jag undrar hur länge den hängde där och påminde dom om att dom var fantastiska hjältar i ett barns ögon? När jag tänker närmar efter så är dom nog mina hjältar än i dag!

Publicerat i Broderi, Övrigt, Pyssel, Virkat | Etiketter | 4 kommentarer