Med tanke på att jag tagit upp virkandet av mina mormorsrutor igen så tänkte jag kanske att det kunde vara kul att visa filten som min svägerska fick av mig och mamma i 40-årspresent. Den tog så där 100 år att virka (eller i alla fall ett drygt halvår) och bestod av 375 (!!!) rutor. Jag virkade (och virkade, och virkade och virkade) och mamma fäste trådare och monterade filten. En väldigt bra arbetsfördelning om du frågar mig, jag avskyr att fästa trådar och mååååånga trådar blev det.
Som ni kan se är alla rutorna unika. Filten är virkad av Drops Fabel-garn, som för den som inte vet det är ett flerfärgat, självrandande garn. När man stickar med garnet blir det snygga ränder och mönster av sig själv och när man virkar mormorsrutor blir dom inte direkt randiga men i alla fall väldigt brokiga och individuella.
Jag använde mig av alla Fabelfärger som förekom på den tiden (2008) och dom allra, allra flesta rutorna är virkade med bara en färg/ruta + vitt. I en del fall mixade jag dock garn från olika nystan när jag fick garnrester över och när jag ville ha lite omväxling på slutet. Det blir väldigt enformigt att virka 375 rutor kan jag tala om. LOL
Tyvärr tog jag inga foton av när mamma och jag la ut alla rutorna på mitt sovrumsgolv för att prova oss fram hur dom skulle ligga. Med så många olika brokiga rutor vill man ju försöka skapa en harmoniska fördelning av alla färgerna. Men jag tog måååååånga bilder av rutorna jag virkade, det här är bara en bråkdel av dom:
Tassar och nos på bilden tillhör Duttis, Mipans mycket saknade kullsyster. Hon finns även med på den allra översta bilden.
Oj, vilken filt! Vilket jobb! Men snygg blev den :-) Det är ju smart att använda ett självrandande garn, så slipper man ha ångest över vilka färger man ska välja!
Då är du kanske trött på mormorsrutor nu..? ;-) Kan inte låta bli att lägga märke till den snygga gaveln på sängen också, guud vilket snyggt tyg!
Tack!!! :o)
Nu var det ju några år sen jag virkade den här filten men jag ville inte se åt mormorsrutor eller Fabel-garn på två år efteråt. LOL Faktum är att jag nog nästan inte rörde en virknål under dom två åren heller. Det är därför jag har en lite mera laidback inställning till filten jag virkar till mig själv. Jag virkar några rutor då och då men aldrig så många att jag tröttnar.
Vad kul att du gillade min sänggavel”! Visst är tyget läckert? Det är, tro det eller ej, ett påslakan = min hemliga källa till snygga (och ofta ganska biliga) tyger. Påslakanet var rosenmönstrat på ena sidan och enbart rutigt på den andra, den delen använde jag som skynke för akvariebänken som står i sovrummet. Och örngottet klädde jag om en stolsdyna med.
Själva gaveln är förövrigt en madrass. Från början ett smart ställe att förvara gästmadrassen men det blev en permanent sänggavel av det hela så småningom. Väldigt mjukt och skönt!
Åh jösses vilket jobb! Jag har seriös respekt för alla som virkar mormorsrutor. När jag skulle lära mig virka (igen) sa damerna i garnaffären att mormorsrutor var bra att börja med. Ha! Såna dumheter! Jag orkade inte byta färg på mina rutor, utan gjorde dem enfärgade. Och om jag skulle sätta ihop dem skulle de eventuellt räcka till en prydnadskudde eller ett överkast till en docksäng. Haha!! De ligger i tryggt förvar i sin plastpåse i pysselbyrån. ;-)
Mormorsrutor är ju lätta att virka men dom kräver ju MASSOR med tålamod om man ska få ihop tillräckligt många. Det tar ju en evighet innan man ser resultatet och det kanske inte är så lyckat närman är nybörjare (eller återstartare) för då hinner man ju tappa lusten. Då är det ju bättre med nått som ger ett snabbt resultat så man får blodad tand.
Flerfärgat, ”självrandande” garn är dock att rekommendera om man inte orkar hålla på och byta färg för det byter ju färg av sig själv.
Vilken underbar filt och vilka fina katter du har!
Tack!!! =^..^=