Titta vilket underbart tyg jag hittat hos Stoff & Stil!!!! Såååå ljuvligt!!!
Precis sånna här klippdockor fanns kvar från min mammas barndom, för mig att leka med när vi besökte släktgården. Jag tänker på dom lite då och då och önskar att vi hade fått en chans att rädda dom innan vi förlorade vår släktgård.
Om jag hade haft pengar och ett separat arbetsrum så hade det blivit dom allra mest ljuvliga arbetsrumsgardiner, men nu som jag har det nu är mitt arbetsrum också mitt vardagsrum och som vardagsrumsgardiner känns det kanske i mesta laget. Och inte heller är det försvarbart att köpa ett tyg jag inte har nån användning för när jag knappt har råd med mat. Men vad säger du mamma, kanske det kan vara nått att använda i din vävstuga?
I’m in loooove with a fairytale-fabric, even though it hurts…
Det var verkligen ett vackert tyg!
Välkommen hit! Visst är det väl ljuvligt? Och helt perfekt till nån som syr dockkläder som hobby med. LOL
Kom hit igen idag :) Blev så glad över din kommentar. Ibland kan man verkligen behöva höra att någon är intresserad av att läsa! Du kanske har tips eller önskemål om något särskilt du vill läsa om?
Känner igen den känslan. Det har varit ett svacka i besöksstatistik och kommentarer nu ett tag och då behöver man verkligen se att man HAR läsare för att hålla motivationen uppe.
Eftersom jag just hittat din blogg har jag inte så många bra förslag men jag tror ändå på att det som håller i längden är att vara sig själv och skriva om det som intresserar en själv just för stunden. Man kanske tappar några gamla läsare ibland men man får ju också en del nya som gillar samma saker som en själv, och dessutom, det viktigaste är ju att inte man själv tröttnar och det skulle nog jag lätt göra om jag försökte blogga allt för mycket på ”beställning” (i synnerhet om responsen på det inte blev den förväntade heller)
Hej, det var da ett fantastiskt sött och fint tyg!
Å gissa om jag åsså fick stora flashbacken till barndomens pappersdockor? Joda, det vill jag lova. Tack för den fina bilden. Kram
Visst väcker det minnen? Jag blir mer och mer förtjust i det.
Gud så sött! :)
Eller hur?