Månadsarkiv: mars 2012

I fall nån undrar så är det fortfarande en smula katt-astrof i det Fialandska hemmet. Med betoning på Smula och Katt då! Jag skulle vilja säga att vi visserligen gjort stora framsteg gentemot förra veckan, numera är det mer frågan om stark rädsla än om fullständig panik och Smulan har börjat våga ligga på flera ställen än uppe på hyllan, men vi har fortfarande en låååång väg tillbaka till nån sorts normal katt-relation igen.

Smulan sig gömmer sig fortfarande för Måns och fräser och morrar om han kommer för nära och jag måste fortfarande stänga in Måns för att hon ska våga gå på lådan så det är en del passande, men vi har våra lugna stunder också tack och lov när båda sover i samma rum (på behörigt avstånd förstås)

Och stackars Måns går runt och lockar på Smulan och hoppas att hon ska vilja gosa och leka igen som vanligt. Det är inte lätt att vara katt alla gånger! Tack och lov ställer gärna matte upp på det här med att leka och kela, i synnerhet kela.

I tisdags skaffade jag mig en Feliway-adapter men det tar ju ett tag innan man märker om det fungerar. Hoppas! Hoppas! (Feliway är ett syntetiskt feromon-preparat som verkar lugnande på katter.) Hiskeligt dyrt var det men om det fungerar så är det värt kostnaden.

Där uppe ligger det en katt! Den är inte särskilt glad!

Problemen började i måndags när Måns varit hos veterinären. När en katt varit borta (och i synnerhet hos veterinären) kommer den hem och luktar väldigt konstigt och det brukar innebära att den hemmavarande katten tycker att katten som varit borta är läskig och så ska det morras och fräsas en stund innan allt blir som vanligt.

Tyvärr är Smulan väldigt skygg och långsint så det tar henne många timmar innan allt är okej samtidigt som Måns var nyopererad och i behov av en tröstande fostermamma vilket gjorde att han, pipande efter uppmärksamhet, följde efter Smulan medan hon försökte undvika honom. Sorgligt nog ledde det till att Smulan blev instängd i ett hörn där hon råkade fastna med en klo och göra sig illa och efter det är hon nu fullkomligt LIVRÄDD för Måns. Vi talar stor panik, skräck, ångest och allmänt kaos här, inte bara lite normal rädsla.

Tack och lov har Smulan sin favoritplats högst uppe på min stora hylla dit inte Måns kan ta sig och där uppe kan hon känna sig någorlunda säker. I dag vågar hon dessutom ligga under soffan och trycka (att hon törs vara på golvet är ett stort framsteg) samtidigt som ”lilla” Måns går och lockar på Smulan och inte alls förstår vad som tagit åt hans tidigare så keliga och lekfulla fostermamma.

Det är förövrigt fortfarande en del trubbel i paradiset på Comhemfronten också och mitt senaste samtal med deras tekniska support innehöll kommentarer i stil med ”ursäkta jag måste bara avbryta ett kattbråk innan jag kan kolla vilka modemlampor som lyser”.