För er som följt mitt dynproblem i blogginlägg och kommentarsfält kan jag berätta att det löst sig. :o) Det visade sig att mamma hade några gamla dynor liggande som jag kan få ta över och klä om. Jag är tredje generationens ägare av dom här dynorna nu, dom är minst 25 år gamla och illans fula men dom kommer bli helt perfekta när jag klätt om dom med gardinerna mamma fått till mattrasor. (Ful dyna underst på bilden, snygg gardin överst. Färgåtergivningen är så usel på den här bilden att det kanske är svårt att avgöra. LOL)
Alltså, det här med återbruk är inte en trend i min familj, det är ett genetiskt betingat personlighetsdrag. Att köpa nytt hör verkligen till sällsyntheterna och vi handlar inte ofta på loppis heller, vi byter grejer med varandra i stället och när man tröttnat på en grej lämnar man den helt enkelt vidare till nån annan som behöver den bättre. Vi har liksom så mycket gamla, ärvda och fådda grejer och ett rejält förråd av tyger, garn, och liknande att vi tack och lov oftast kan rota fram en lösning ur lådorna, våra egna lådor eller varandras, och det mesta går att fixa med lite tyg, färg och kreativitet.
Hääääärligt att det löste sig för dig :-D
Tack! :o) Jag hade ju ändå planerat att klä om dom eventuellt nyinköpta dynorna så det blir ju inte mer jobb heller.
Hurra! Vad bra! Skönt att det löste sig så du kan sitta på din balkong och mysa på fina dynor!
Jag är verkligen SÅ nöjd! Trots allt har jag velat byta ut stolen mot en soffa i 6-7 år nu. Nu ska jag bara klä om dom också…