Nu börjar det kännas som om jag inte längre kan intala mig själv att det bara är ”sensommar” för sensommaren i fråga har blivit så kall och blåsig och eländig att jag nog tvingas erkänna att det nog ÄR höst nu, vare sig jag vill det eller inte.
Natten till i går var det bara 1,7 grader, i skyddat läge invid husväggen, nästan nere vid balkonggolvet. Längre ut, där dom stackars tomatplantorna sticker ut sina grenar var det ännu kallare. Det är bara att inse, balkongsäsongen är över för i år och nu gäller det att skörda det som finns kvar och plocka in pelargonerna innan frosten tar dom.
Det är förövrigt inte bara frosten som attackerar pelargonerna, den hårda nordanvinden som härjat här ett tag blåste också ner flera av krukorna på golvet, och på dom numera ganska tillplattade pelargonerna som stod på ett bord nedanför fönstret.
Tyvärr blir min sjukdom allt sämre under hösten så jag måste ta det hela långsamt och steg för steg om jag ska orka avhösta balkongen själv. Det viktigaste var ju att skydda pelargonerna från frosten så till att börja med fick dom bara flytta in på soffbordet i går. Nu mera står dom på köksbordet i stället, i väntan på att snyggas till och ställas på plats i (det redan ganska så fulla) köksfönstret. Jag begriper inte hur jag lyckas peta dit så många andra blomkrukor i köksfönstret varje sommar och var ska jag nu göra av dom?
Att göra i ordning balkongen inför våren är bara roligt. Då är man full av lust, inspiration och energi och ju mera man grejar desto vackrare blir det. Att avhösta däremot är bara tråååkigt, det är kallt och ruggigt ute, kroppen värker och vill inte vara med och ju mer man jobbar och sliter desto fulare blir det på balkongen. Inte ens när man har trädgård är höstarbetet särskilt roligt men då kan man åtminstone trösta sig med att plantera lökar inför nästa år, nått som jag försökte med första året på balkongen men som misslyckades ganska rejält tyvärr. Nej, tacka vet jag våren, mycket bättre årstid! Fast det är klart, på våren finns det ju inga tomater att mumsa på.
Hösten är lite tragisk för trädgård och balkong, men den kan vara vacker också. Och man får tänka på att vilan behövs till våren. Inte kul att ha ont, hoppas det inte blir alltför eländigt!
Jo, naturen behöver ju sin vila, men det är mer tragiskt för balkongväxterna för dom flesta slänger man ju när hösten kommer. Det är tur jag kan övervintrar några perenner hos mamma i alla fall (+ pelargonerna som jag övervintrar själv då)
Tack för omtanken!
Hehe, låter lite som Birk i Ronja tycker jag:) Tycker också det känns tungt att hösten är här särskilt som jag verkligen inte gillar mörkret. Såklart är det mycket värre för dig dock med tanke på din sjukdom, jobbigt att det ska behöva vara så.
Inspirationen till mitt tankesätt kommer just från den boken/filmen så du har helt rätt!
Jag gillar inte heller mörkret så där är vi helt överens, den biten är ju lika jobbig för alla. Men jo, det är jobbigt varje år att acceptera när försämringarna kommer på hösten. Man vänjer sig aldrig helt!
Trist att hösten är så eländig för dig. Jag älskar ju hösten och trivdes rätt bra med arbetet i trädgården även på hösten, även om det var tungt jobb. Vi hade lerjord så man fick ta i när man grävde.
Jag känner igen arbetet med lerjobb från när jag var frisk och hade trädgård. För att inte tala om betongjorden mär jag hade koloni. Höstarbete i en trägård är väldigt mycket roligare än på en balkong dock. Då pysslar man ju om sin trädgård och sina växter inför vintervilan + att trädgårdsarbete rent allmänt alltid är roligt. På en balkong bara förfular man, plockar undan och kastar bort på hösten och det är ju mindre inspirerande.
Det var ju lättare att gilla hösten på alla sätt och vis när jag var frisk, åtminstone september och oktober. November däremot finns det väl INGEN som gillar?
Usch vad tråkigt att du blir sämre när hösten drar in :(
Finns det något bättre än att gå och äta tomater direkt från plantan?
Tack! Det är lika tråkigt varje år.
Solmogna, gärna solvarma tomater direkt från plantan är ljuuuuvliga! En annan sak jag gillar med att odla egna tomater är att man kan välja vilken sort och smak man föredrar. Enligt mig ska dom helst vara små och ganska söta och kryddiga medan min mamma föredrar sura tomater. Mina äter jag som godis men hennes favoritsort får mig att skrynkla ihop hela ansiktet. LOL