Den här veckan har jag varit upptagen med så mycket annat att det inte blivit lika mycket pysslande som vanligt men jag har ändå virkat en del småsaker.
Dom virkade jordgubbarna blev ju färdiga förra måndagskvällen så dom hör ju till den här veckan och dessutom har jag virkat en söt liten mus som också kommer från boken Amigurumi av Elisabeth A Doherty
Det lilla hjärtat är bara 1×1 cm (Mönster från IA Nyckelpiga förövrigt). Tanken var från början at den här musen skulle vara en prototyp till ett helt gäng möss jag tänkte virka som ”syskondjur” att skänka till Hjärtekatten, dvs små djur (med hela hjärtan utan ärr) som storasyskonen har en möjlighet att få när lillasyster eller lillebor får en Hjärtekatt. Men även om tanken är god så känner jag att jag nog inte riktigt har tid och ork för att massproducera så mycket mera välgörenhetsvirkning just nu (Jag HAR trots allt ytterligare 3 hjärtekatter inplanerade bara jag får garn). Jag har mycket annat på gång just nu och behöver få fokusera min kreativitet och den lilla pysseltid jag har på lite fritt skapande ett tag. Så mycket jag vill göra och så lite tid!
Förövrigt slängde jag ihop en solklänning i fredags också (av modellen ”lång kjol med axelband” typ) för det var så varmt att jag behövde den. Ska nog sy några fler sånna klänningar att kunna gå och skrota i här hemma för det verkar bli en varm sommar i år, bara jag kan hitta mera tillräckligt tunt tyg i mina gömmor. Fredagens klänning syddes av tyget som musen står på.
Oj här har det hänt en del sen jag var in sist..åhh musen är supersöt och tanken var ju god men finns inte ork och tid så är det inte mycket att göra.. <3
Jordgubbarna skulle bli supertuffa som nyckelringar tror jag..eller varför inte som ett halsbandshänge?
SV: Mmm hoppas nu bara att det håller i sig, behöver rensa ur lite och lite extra kirr i kassan är ju aldrig fel.. =)
Kraaaaam
Sanna
Tack! :o) Vad det gäller jordgubbarna hade jag från början tänkt göra nyckelringar men sen hittade jag inte själva ringarna i tid (naturligtvis hittade jag dom nån dag senare) och jag tror dom skulle bli jätteläckra som smycken. Dom ser liksom ut som små smycken redan.
Jag tror att det handlar om att jag insett att inte JAG måste rädda världen alldeles ensam också. Men när jag väl hittat ett område där jag (för ovanlighetens skull sen jag blev sjuk) kan vara med att rädda världen jag också så är det ju lätt att förivra sig.
Vilken söt mus! :)
Tack! :o)
Tycker att musen och tanken bakom den är söt!
Kan dock förstå om det blir för mycket. Du kan, som du säger, inte rädda världen. Men du kan glädja ett sjukt barn mer än du tror. Varje litet leende är guld värt!
Min son fick ett litet kramdjur av sjukvårdarna när han åkte ambulans en gång. Den glädje och trygghet han fick var honom länge viktig.
Lilla dottern fick efter ett sjukhusbesök välja ut ett kramdjur. Hon sade ”där fick jag min isbjörn” varje gång vi körde förbi den affären. Den låg länge bredvid henne när hon sov.
Se dina kramdjur inte som små droppar i havet – se det som en stor glädjespridare!
Jag beundrar dig för varenda katt du gör! En syskonmus är med säkerhet mycket uppskattat!
Syskonen till sjuka barn blir ofta ”bortglömda” och därför blir de säkert jätteglada över en lite uppmärksamhet. Du måste ju inte massproducera….
Jag vill inte tjata på dig, bara uppmuntra!! Fortsätt om du orkar och har lust!!!
Ha en skön eftermiddag!
Kom förbi hos mit och ät lite kaka innan de andra ätit upp allt!!
Kram Elle
Oroar dig inte, jag tar det inte som tjat utan bara som pepp. Det är just tanken på hur mycket glädje katten kan ge under många år till både barn och föräldrar som gör att det känns så otroligt givande och roligt att virka dom. Och förmodligen blir det nått syskondjur senare i sommar också eftersom jag tycker att det är en suverän idé det med. Det blir nog bara ett uppehåll den närmaste veckan/veckorna när jag ändå har ont om pysseltid.
Kaka? KAKA!!!!!!!!!! Genast på väg!