Nej , jag lovar, spottsoppa är inte alls så äckligt som namnet kan antyda. Det är helt enkelt (väldigt god) körsbärssoppa, kokt med kärnorna kvar i körsbären, kärnor som man måste spotta ut allt eftersom man äter upp sin soppa, alltså spottsoppa.
Och jo visst, det går alldeles säkert att koka soppa på urkärnade körsbär också men det VORE INTE SAMMA SAK (och finge förmodligen inte samma smak heller)
När jag växte upp tillbringades varje sommarlov, varje jullov och påsk på släktgården i Uppland. Min bror och jag lekte på samma marker, vid samma stenar, i samma lada och ladugård som både mamma och mormor lekt när dom var barn. Och varje sommar åt vi alla spottsoppa kokt från körsbär på samma körsbärsträd.
Nu är både släkten och släktgården borta men så fort jag krossar det första mjukkokta körsbäret mot gommen förflyttas jag på bråkdelen av en sekund till kökssoffan där min barndoms spottsoppa alltid åts. Smaken gör saknaden efter människor och platser både lite lättare och lite svårare att bära. Och det smakar helt ljuvligt!
Spottsoppa låter som en delikatess trots namnet.. =) hihi
Och Alba-Stina är helt underbart söt! <3
SV: Ja trattisarna hamnade på tork redan igår och jag har kvar massor sen förra årets torkning också..såå gott att smula ner i både det ena och det andra.. =)
Kraaaaaam
Sanna
Det ÄR verkligen en delikatess! Och visst är hon en liten sötnos?
Misstänkte att du kanske kände till det här med att torka trattisarna. Själv har jag en stooor burk full. Jag lagar ju inte mat så ofta sen jag blev sjuk så dom går inte åt på samma sätt längre. Men jag har blivit väldigt sugen på svärgerskans syltade trattisar nu.
Ha ha, ett mycket intressant namn måste jag säga! Låter gott dock! :)
Det är helt ljuvligt och väldigt svalkande och läskande i värmen dessutom. Men ja, namnet är ju lite udda. LOL
Pingback: Om det här med spottsoppa… | Fialand – Pyssel & Prat