Marshmallowfluff med sockervadd och vispgrädde..

… och så lite glittrigt silverströssel på toppen…

Precis så vit och fluffig och söt är min lillkisse. Jag antar att man blivit både kladdig och en smula illamående av marshmallowfluffet men Lillmånsen är bara ljuvligt bedårande. Fast i och för sig har jag ju aldrig försök äta upp honom, bara pussat och mumsat lite på dom små öronen, så man kan ju aldrig så noga veta.

En annan skillnad är att Månsefluffet spinner så fort man petar på honom och det gör inte marshmallowfluffet, HOPPAS jag i alla fall. Inte för att jag nånsin petat på marshmallowfluff men om jag gjorde det och fluffet började spinna skulle jag bli väldigt förskräckt. Jag har dock barndomsminnen av att ha petat på sockervadd utan att det spann och icke-spinnande grädde petar jag på lite var och varann gång jag bakat tårtor så jag TROR att vi kan vara rätt säkra på att det bara är Månsefluffet som spinner.

Det här VAR mattes vattenglas, men det är det inte längre. Ingen av mina katter är särskilt kräsmagad så alla har utan problem druckit ur mina vattenglas. Själv är jag mera kinkig och vill inte så gärna dela så jag brukar vara tvungen att hämta nytt vatten lite nu och då, eller lägga lock på glaset, eller dricka slånbärssaft för det gillar inte katterna (så mycket.. i alla fall. Smulan dricker juice så henne litar jag inte riktigt på).

Lapptäcket som förekommer på många kattbilder har mamma sytt.