Vi ska bila i betong…

Rubriken bör sjungas på samma melodi som Lena Philipssons ”Dansa i neon”. Om man är riktigt hurtig av sig så kan man sjunga den redan före klockan sju på morgonen för det är då bilandet börjar. Jag är inte riktigt hurtig av mig. Jag är trots allt en sjukpensionerad nattmänniska med en sjukdom som innebär stora doser av ohurtighet. För klockan sju vill jag gärna sova.

Om du inte vet vad ”bila” är för nånting så är det UNGEFÄR det samma som att ”gräva”. Man försöker skapa ett hål i nånting, t.ex en rabatt eller en betongtrapp eller flytta bort nånting, t.ex en jordhög eller en lastkaj i betong. Skillnaden är dock att ”gräva” gör man mestadels i lätta, mjuka material, typ jord och då kan man använda sig av ett redskap som kallas ”spade”. En spade är ett väldigt tyst verktyg (om man inte råkar hugga den i foten, fast då är det ju inte spaden som låter). ”Bila” däremot gör man i HÅRDA material, typ betong. Jag har ingen aning av vad verktyget man använder heter men en sak vet jag, det ser ut ungefär som en stor borr och det låter väldigt mycket.

Jag är säker på att ni sett nån som bilat i betong för i USA verkar det som om folk tycker att bilande män är väldigt sexigt så dom förekommer frekvent i olika filmer. Ni vet den där typen av svettiga män med bar överkropp och starka armmuskler som står och borrar i marken med jättelika borrar utan att ha särskilt mycket med handlingen att göra. Jag har ingen aning om i fall personen som envisas med att bila bort en lastkaj utanför mitt sovrumsfönster är varken man, svettig eller sexig dock har hen inte bar överkropp i dagsläget (se bildbevis nedan).

Fotot är taget genom att jag sträckt ut kameran så långt jag kunde genom sovrumsfönstret. Det går inte att se lastkajen från mitt fönster utan att ramla ut men man kan ju fuska med kamerans hjälp. Och ja, jag erkänner, det är ju inte PRECIS utanför mitt sovrumsfönster, bara nästan.