Dom här senaste dagarna har jag verkligen hållit mig på mattan,… eller ja, jag menar förstås HÅLLIT PÅ med mattan. Jag har knutit mattfransar för fullt (eller drejat som jag nämnt att det heter när man knyter sånna här tvinnade fransar). Det tar tid att knyta mattfransar kan jag meddela och det sliter på händerna, men fint blev det ju tillslut.
Det är förövrigt mamma som vävt själva mattan, inte jag. Hon har också vävt mattan i det förra inlägget.
Och så var det ju det där med den ostylade verkligheten bakom dom vackra bloggbilderna (även om nu den ostylade verkligheten kan vara nog så vacker den också)
Katter älskar verkligen nya mattor!
De blir så lyckliga när de får en ny matta att leka med. Jag undrar hur de kan veta att mattan är ny. Efter nån dag på golvet har mattan tappat sin tjuskraft.