I måndags kväll blev lilla Hjärtrud färdig, eller Hjärtrud the Headless Heartcat som hon för alltid kommer heta i mina ögon även om det ju inte är det officiella namnet. Hjärtrud själv tycker att det är ett cool namn, hon gillar nämligen spökhistorier, i synnerhet sånna om ”skulätt” eller naturligtvis om huvudlösa ryttare. LOL Dessutom bara ÄLSKAR Hjärtrud att kramas.
Idag har Hjärtrud och hennes storebror Bruno rest i väg till Hjärtekatten i Göteborg och det verkar som om dom så småningom ska resa vidare till Lund för att sedan få träffa sina speciella barn. Bruno har ju berättat om hur mycket han längtar efter att lära sig om hur man gör ett så bra jobb som möjligt som hjärtekatt men Hjärtrud hävdar att hon redan kan allt; ”det viktiga är att man älskar och älskar och älskar sitt barn och sen löser sig allt av sig själv”.
Okej, jag erkänner, jag hade ett litet anfall av separationsångest när jag packade in mina katter (jag fäster mig helt enkelt vid allt jag virkar) men samtidigt kändes det bara sååå fantastiskt och sååå roligt att skicka dom. Nu är dom på väg!!!! Snart kommer dom dyka upp på Hjärtekatten hemsida och ännu viktigare, dom har börjat resan till sina barn. (Och jag har redan börjat virka på deras kusin Hjalmar så helt ensam blir jag ju inte)
I måndags nådde förövrigt Hjärtekatten sitt första mål, att samla ihop 100 katter. 20 dagar tog det bara och katterna fortsätter välla in. Det nya målet är att få ihop 500 katter. Men min hemliga dröm är att vi tillslut ska lyckas virka ihop 1000 katter, en för varje hjärtsjukt barn som föds under ett år. Om du aldrig virkat tidigare så är det här ett utmärkt tillfälle att lära sig. Att virka amigurumis är ROLIGT och att virka dom till hjärtsjuka barn är ÄNNU bättre.
Om du vill se alla katter som samlats in kan du hitta dom här. Är det inte fantastiskt hur otroligt olika dom blir?
