Snöandet höll i sig i mars också. MYCKET snö blev det!
Men nu hade jag hunnit bli REJÄLT trött på all den där myckna snön så jag virkade några snödroppar som tröst och kanske för att beveka våren att komma. (Mönster från Busters mors verden)
Och framåt Vårdagjämningen kunde man faktiskt se att det hjälpt. Med årets snömått var ju snödrivorna fortfarande jättelika men oj vad lycklig man blev över att se lite barmark.
Utöver snödropparna virkade jag även några fler mormorsrutor och broderade färdigt årstavlan för 2008. Duktigt! (Tyvärr har jag inte kommit mig för att montera årstavlorna ÄN, inte fullt lika duktigt)
Jag skrev också ett blogginlägg om när jag lärde mig virka som barn (vilket faktiskt var mera dramatiskt än man kan vänta sig).
Mars månad ägnade jag också åt att identifiera underliga hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!:ande ljud, delta i ytterligare en en fotoutmaning och bjuda på våffelfrukost . I samband med våffelfrukosten visade jag upp mitt gamla, helt underbara och absolut snortunga våffeljärn (snor väger så där 5,4 kilo, eller i alla fall göra våffeljärnet det). Det blogginlägget har sen blivit ett av dom allra mest populära på bloggen endast slaget av min utlottning och ett inlägg om att virka randiga katter och rutiga möss.
Det visar ju tydligt att man som bloggare aldrig kan räkna ut i förväg vad det är ens läsare kommer att gilla. Man kanske tror att folk ska uppskatta mest är nått av dom där inläggen där man lyckats formulera texten extra roligt och fyndigt eller nån gång när man fått till sina foton extra bra eller varit med om nånting riktigt spännande men i själva verket visa det sig att det folk helst vill läsa om är gamla våffeljärn som man kan klubba ner inbrottstjuvar med.
