Där uppe ligger det en katt! Den är inte särskilt glad!
Problemen började i måndags när Måns varit hos veterinären. När en katt varit borta (och i synnerhet hos veterinären) kommer den hem och luktar väldigt konstigt och det brukar innebära att den hemmavarande katten tycker att katten som varit borta är läskig och så ska det morras och fräsas en stund innan allt blir som vanligt.
Tyvärr är Smulan väldigt skygg och långsint så det tar henne många timmar innan allt är okej samtidigt som Måns var nyopererad och i behov av en tröstande fostermamma vilket gjorde att han, pipande efter uppmärksamhet, följde efter Smulan medan hon försökte undvika honom. Sorgligt nog ledde det till att Smulan blev instängd i ett hörn där hon råkade fastna med en klo och göra sig illa och efter det är hon nu fullkomligt LIVRÄDD för Måns. Vi talar stor panik, skräck, ångest och allmänt kaos här, inte bara lite normal rädsla.
Tack och lov har Smulan sin favoritplats högst uppe på min stora hylla dit inte Måns kan ta sig och där uppe kan hon känna sig någorlunda säker. I dag vågar hon dessutom ligga under soffan och trycka (att hon törs vara på golvet är ett stort framsteg) samtidigt som ”lilla” Måns går och lockar på Smulan och inte alls förstår vad som tagit åt hans tidigare så keliga och lekfulla fostermamma.
Det är förövrigt fortfarande en del trubbel i paradiset på Comhemfronten också och mitt senaste samtal med deras tekniska support innehöll kommentarer i stil med ”ursäkta jag måste bara avbryta ett kattbråk innan jag kan kolla vilka modemlampor som lyser”.
Åh jag känner igen det där. Vi har samma problem här hemma när ena missen varit hos vet. Jättejobbigt är det :-(
Jag har aldrig varit med om nån som varit SÅ skräckslagen förut eller att det hållit i sig i så många dagar (vi är inne på femte dagen här nu). I vanliga fall har det ju gått över på nån/några timmar.
Stackars båda små kissarna som förlorat varandra.
Hoppas att de snart hittar tillbaka till varandra igen.
Det hoppas jag också! Det skär verkligen i hjärtat att se dom så här. Smulan är så rädd och Måns saknar sin Smula så mycket.
Hahahaha! Underbar bild!
Den är ju ganska talande! Och vad som inte syns på just den här bilden (utan bara på dom som blev för suddiga) är att nere på golvet går en liten ledsen Måns och lockar på Smulan.
Ja, fast synd om katterna såklart…
Jo, båda två men i synnerhet Smulan.
Åh, men lilla stackars eldtussarna :/ Hoppas de hittar varandra igen.
Kan man inte släpa med båda katterna när man ska iväg med en av dem? (okej, det blir ju inte det lättaste iof) så blir båda med främmande lukt när de kommer hem? Om man bara tänker hypotetiskt, skulle sånt funka tror du?
Jag förstår hur du tänker men det har inte handlat om revirhävdande i det här fallet utan ren och skär skräck och den skulle ju inte bli mindre om Smulan också luktat främmande. Jag misstänker snarare att hon hade blivit ännu mera stressande av att behöva sitta hos veterinären flera timmar och vänta i synnerhet som hon är rädd för främmande människor också. Dessutom hade Måns ändå luktat läskigt efter operationen
Men nästa gång Mån behöver åka till veterinären kommer jag stänga in Smulan i köket några timmar när han kommer hem och inte släppa ut henne förrän Måns luktar mera hemma igen. Jag tror dock att det här att hon förknippade ”främmande” Måns med smärtan i tassen var det som gjorde mest skada.
Pingback: Veckans katt-astrof rapport | Fialand – Pyssel & Prat
Pingback: Lägesrapport | Fialand – Pyssel & Prat
Pingback: Året som gått – 2012 | Fialand – Pyssel, Prat & Nagellack