Jag skrev ju för nån månad sen om att jag läste böckerna som ligger till grund för TV-serien True Blood. Lite naivt så där uttryckte jag mig om att det faktum att böckerna och Tv-serien var olika var nånting BRA (!?!?) eftersom man då inte visste exakt vad som skulle hända. Okej, jag använde kanske inte ordet bra men det var lite andemeningen, det där att det inte gjorde så mycket att läsa böckerna och kolla på serien parallellt för det förstörde inte spänningen.
Okej, låt mig nu officiellt ta tillbaka allt jag kan ha sagt och/eller antytt. Eller ja, det stämmer absolut att serien och böckerna skiljer sig åt (mer än nånsin ju längre in i säsong 3 vi kommer) och ja, det faktum att dom skiljer sig åt gör ju att man inte vet i förväg hur det ska gå, inte det allra minsta faktiskt. Vad jag däremot inte på nått sätt vill antyda är att den skillnaden på det allra minsta sätt är nånting bra, för det är det inte.
Nackdelen med att läsa böckerna samtidigt som man tittar på TV-serien är att jag gillar TV-serien mycket mindre nu än innan jag läst böckerna (eller också är helt enkelt säsong 3 sämre än säsong 1 och 2). Det är inte bara det att böckerna är bättre (så är det ju alltid) men dom har ändrat så kopiöst mycket på handlingen och på inblandade personer (både på vilka personer som finns med i handlingen och på personligheten hos flera av dom inblandade, inklusive Sookie som jag upplever som mentalt starkare i böckerna) att man mest sitter och tycker att det här är ju fel, fel, fel. Det känns som om dom behållit ca 10% av originalhandlingen förhållandevis intakt och sen ändrat om rejält på 30% av handlingen och resterande 60% är fullständigt fria fantasier som inte förekommer alls i böckerna. Hade jag varit författare och skrivit böcker som förvanskats så hade jag faktiskt känt mig förolämpad.
Ja, Tv-serien är fortfarande bra (även om säsong 1 och 2 är bättre) men jag tycker alldeles väldans mycket bättre om böckerna och om du läser böckerna samtidigt som du tittar på TV-serien kommer du förmodligen, precis som jag, gilla TV-serien mindre. Ville bara tala om det! Så nu kan vi återgå till katter och pyssel igen när jag fått gnälla av mig lite.
Jeg har ikke set serien eller læst bøgerne, men jeg kan sige så meget som at jeg ikke gider se den sidste Harry Potter film selv om jeg har set de andre. Efter den anden er det bare gået ned ad bakke med filmene.
Det kan jag hålla med om. Dom första filmerna var HELT klart bäst. Ju mera manusförfattare och regissörer tar sig friheter och ändrar på en historia desto sämre blir det ju. Naturligtvis måste man förkorta en del, i synnerhet när det gäller så långa böcker som HP, men när man tar bort så mycket att historien förändras eller bara blir begriplig för den som läst böckerna innan och själv kan fylla i dom detaljer som fattas så har man gått för långt. Men jag gillar jag fortfarande HP-filmerna (även om jag naturligtvis föredrar böckerna) även om jag inte sett dom två sista filmerna än och inte kan uttala mig om dom.
Men om vi jämför med HP så kan vi väl beskriva det som att ändringarna i True Blood vore ungefär lika dramatiska som om Dursleys vore snälla, Hermiones familj var trollkarlar (och spelade en viktig roll i handlingen), McGonagall vore dum i huvudet och Neville ägnade flera filmer åt att rädda en ganska så hjälplös Harry. Om man sen blandade ihop handlingen från flera olika böcker plus hittade på en massa egna historier och handling som JK Rowling aldrig nånsin skrivit om så kanske du kan förstå min frustration.
Ja helt bestemt! Meget frustrerende. Det lyder til at serien og bøgerne ligner hinanden en anelse mere end Det Little Hus På Prærien og bøgerne af Laura Ingalls Wilder – men ikke ret meget mere.
Ungefär så ja. Början av TV-serien hämtade ju sin inspiration från ”Huset vid Plommonån” men sen spårade ju allt ut och blev fria fantasier. Men jag har massvis av nostalgiska minnen av hur jag, bästa kompisen och hennes mamma satt och snyftade i kapp framför TVn till varje avsnitt samtidigt som bästa kompisens pappa och lillasyster satt och skrattade högt åt oss.
Har inte läst böckerna (konstigt nog, eftersom vampyrböcker är något av en favorit) men är på 4:e säsongen när det gäller tv-serien. Och jag tycker det spårar ut ju längre den fortsätter att gå. I 4:e säsongen så ser man knappt spåret av den stongminded och hurtiga Sookie, hon har mest blivit reducerat till ett mähä. Det är synd, jag gillade att hon var en sådan stark kvinnlig karaktär som faktiskt tog upp yta:/
Kanske borde ge mig på böckerna.
Åh nej! Blir hon ännu mer av ett mähä i säsong 4? Suck! Det är ju en av dom saker som jag inte gillar med säsong 3. I böckerna är hon stark hela tiden! Naturligtvis behöver hon också hjälp och tröst ibland, det är ju det som gör en karaktär mänsklig och intressant, att dom inte är oövervinnliga superhjältar. Men bok-Sookie är helt klart en person som oftare räddar andra än behöver räddas själv och som är stark, smart, modigt och intressant. En alldeles perfekt kvinnlig huvudperson och hjälte och inte det gnälliga, hjälplösa offer som hon reduceras till i tv-serien. Jag höll på att storkna när TARA!?!?!?!?! räddade Sookie i nått avsnitt jag såg nyss. TARA????!!!!!
Usch, jag tycker rent allmänt att dom reducerar dom kvinnliga karaktärerna i tv-serien (sååå ovanligt! *himlar med ögonen*) Sofie Anne t.ex. (drottningen) är både smart och en person med makt och integritet i böckerna.
Jag kan VERKLIGEN rekommendera böckerna! (Om man bortser från att man blir ännu mer besviken över hur dom förminskat Sookie i tv-serien då)