Pussligt pyssel

En av fördelarna med att vara sjukpensionär (jo, man FÅR tycka att det finns fördelar, det gör det nämligen lättare att stå ut med nackdelarna) är ju att jag alldeles garanterat har långledigt i mellandagarna och kan ägna mig åt att göra typiskt mellandagiga saker. En typisk mellandagig aktivitet som jag gillar (utöver att moffa i mig överblivet julgodis) är att lägga pussel. Eftersom jag inte är ensam i familjen om att gilla pussel så valde jag i år att nöja mig med det lilla 500 498-bitarspusslet i år för att det skulle gå fortare.

Om man säger så här, varje dag ens soffbord inte behöver se ut så här så fort man går därifrån är en stooor bonus. LOL Sånna här dagar vill man verkligen inte ha oväntat besök, inte ens Gevalia skulle hjälpa (väntat besök däremot känner mig ju sen innan så dom är det ingen fara med. Dom vet ju redan att jag är knäpp har pusselintresserade katter)

Förstår ni nu mitt dilemma? Kleptomankatten Smulan var dock riktigt duktig och stal inte en enda pusselbit. Hon har mognat en hel del sen hon blev fostermamma (en roll hon tar på största allvar)

Den här lille herrn (Lille? Nåja…) ville dock gärna äta upp pusselbitarna. Han är väldigt mycket för att tugga på allt han kommer över nu ett tag, inklusive tvättmaskinen!!! (nej, tvättmaskinen har naturligtvis inte det minsta med mitt pusslande att göra)

Trots intensiv katthjälp fick jag ihop pusslet tillslut. Till Smulans och Måns försvar kanske ska tilläggas att dom två saknade bitar försvann lååååååångt innan dom ens var födda.

När man tänker närmar på saken så är det här med att läga pussel en rätt udda hobby. Så fort man är färdig så förstör man ju det man jobbat så hårt med att skapa och stoppar tillbaka det i lådan igen.