När min fd. svärfar var ung (dvs. nån gång på 40-talet) jobbade han som korvgubbe uppe i Bollnäs. Mannen han jobbade för hade ett hemligt recept på sötstark senap som gjorde att kunderna flockades. Så småningom fick jag ta del av det receptet och sen dess är det jag som stått för tillverkningen av familjens julsenap (faktum är att jag äter den här senapen året runt, så god är den).
Eftersom jag inte bara gör senap till mig själv utan även till julbordet hos mamma och som present till andra i min omgivning så tycker jag det är roligt att göra burkarna lite extra juliga och fina. I år valde jag att dekorera som med glanspapper (ljuva barndomsjulpyntsminnen) och stämplade tomtar som jag målat + lite blommor och utstansade hjärtan på locken (Vis av erfarenhet, det där klassiska ”tygbit med band runt” på locket fungerar inte så bra ihop med kladdig senap)
jaha..o receptet delar du inte med dej av?::Fina burkar.Kan förstå att det skulle va kul att få en sån fin burk med god senap i.
Kul att du gillade burkarna! Och jodå, jag hade vissa funderingar på att dela med mig av receptet men sen överväldigades jag av huvudvärk och gick och la mig i stället. Kanske dyker det upp senare.
förlåt..det lär lite vresigt dedär..men så mena jag ju inte, hoppas du förstår det.
Det är ingen fara, jag tolkade det inte som vresighet alls. Eller ja, snarare som den där humoristiska vresigheten som man i verkliga livet utrycker med en kombiantion av strängt ansikte och glimten i ögat följt av ett stort leende.
Pingback: Måndagsuppdateringen v 50 | Fialand – Pyssel & Prat