…blockerar vägen för en skröplig bloggerska.
Jaha, nu har dom börjat jobba utanför sovrumfönstret igen. Dom kom tidigt i går morse, väsnades en massa, grävde upp allt gruset dom lagt ner i gropen i början av sommaren och åkte därifrån igen. En liten stilla undran, om man bara ska jobba några väldigt enstaka timmar nån gång i bland, MÅSTE dom timmarna vara tidigt på morgonen då?
Dock ska väl sägas att mitt tålamod med deras morgonväsnande är större nu än när dom började väsnas i början av maj. Inte det att jag vant mig (det har jag inte, dom är här alldeles för sällan för det) utan för att jag blir så innerligt lycklig att dom börjat ta tag i det hela igen. Jag vill, vill, vill ha tillbaka min parkeringsplats. För nån som faktiskt inte är frisk och som inte orkar gå särskilt lång så gör det STOR skillnad att behöva gå dubbelt så långt till bilen.
Och apropå det här med att gå ja, nu ligger det en stor grushög i vägen igen så att man måste gå en omvänt runt eländet,ta sig ner för en ganska liten men väl brant och besvärlig slänt och tränga sig fram bland platsremsor, grus och betongsuggor (helst utan att ramla). Om man då är skröplig och dessutom har fel på sin balans och slänten är hal av blött gräs och lera och ojämn pga grus och stenar, då är det inte särskilt kul kan jag tala om, då känner man sig nästan instängd i sin lägenhet kan jag tala om.
Men, men, jag ska inte gnälla. Om dom fortsätter att jobba på i den här takten så är säkert både gropen och grushögen borta innan snön kommer.
