Månadsarkiv: mars 2011

Ny fotoutmaning

Nu när ABC-utmaningen är slut är jag redo att ge mig i kast med en ny fotoutmaning och då kan det ju passa med den här listan jag hittade hos Min.bakel.se.

  • Dag 1: Självporträtt
  • Dag 2: Favoritpryl
  • Dag 3: En familjemedlem
  • Dag 4: Min hobby
  • Dag 5: En gammal bild
  • Dag 6: Tema ”grön”
  • Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
  • Dag 8: En favoritbild
  • Dag 9: Dagens
  • Dag 10: Detta gör mig glad
  • Dag 11: Tokigt
  • Dag 12: Min vardag
  • Dag 13: Tema ”ljus”
  • Dag 14: En vinterbild
  • Dag 15: Kärlek
  • Dag 16: Självporträtt i svartvitt
  • Dag 17: Ett ögonblick
  • Dag 18: Känslor
  • Dag 19: Här bor jag
  • Dag 20: Tema ”olika”
  • Dag 21: När jag var liten
  • Dag 22: Mitt beroende
  • Dag 23: En sommarbild
  • Dag 24: Detta gör mig glad
  • Dag 25: I all hast
  • Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
  • Dag 27: Tema ”två”
  • Dag 28: Väder
  • Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
  • Dag 30: Valfri bild

Jag gillar fotoutmaningar! Inte för att jag på nått sätt är så där fantastiskt duktig på att fotografera, det ÄR jag inte och min stenålders 2 megapixel digitalkamera från 2003 gör inte saken bättre (den är typ snäppet över att knacka fram bilder för hand ur en stenhäll) Men jag gillar utmaningen. Jag gillar att klura på hur jag ska tolka dom olika uppgifterna för varje dag och hitta nånting som jag tycker symboliserar det hela bra, vare sig det är en bokstav i ABC-utmaningen eller nånting ur den här nya listan. Bra motion för dom små hjärncellerna med andra ord!!! LOL

Publicerat i Prat, Utmaningar | Etiketter | 28 kommentarer

Melodifestivalen 2011

Hemskt!!! Fasansfullt!!! Gräsligt!!! Skrämmande!!! Mardrömslikt!!! Det otäckaste jag sett på länge!!!

SÅG ni inte????!!!!!

I början av programmet stod dom ju UPPE PÅ GLOBEN och sjöng!!!

Maximal höjdskräck!!!

Säg att det var trickfilmat nån!!!

Resultatet av själva tävlingen då?

Eh ja, man ska aldrig underskatta små, söta pojkar och deras beundrarskaror. Nu får vi bara hoppas att resten av Europa tycker att han är söt nog också. För det är väl ändå sötaste deltagaren tävlingen handlar om? Eller har jag blandat ihop det hela med Toddlers & Tiaras?* Det är inte så lätt alla gånger…

Och att jag inte delar musiksmak med majoriteten av Sveriges befolkning kom inte direkt som nån chock för mig, det har jag vetat i många år. Men så länge ingen ramlade ner från Globen så är jag nöjd och tacksam ändå!

* Program på TLC om skönhetstävlingar för bäbisar och småbarn, i fall nån skulle ha missat eländet.

Publicerat i Allt möjligt, Prat | Etiketter | 2 kommentarer

Jag vann!!!

Hurra! Min första bloggutlottningvinst! Får man vara lite så där ”glad som ett barn på julafton” då? Det är jag, oavsett om jag får eller inte (vem skulle kunna hindra mig. LOL).

Vad jag vann? Förutom julaftonskänslan? Ett av Hållpats verkligheten-Lovisas pysselpaket, jag vet dock inte vilket än.

Lotterivinst

Dessutom är det strålande solsken och väldigt mycket vårkänsla i luften. Termometern på min balkong visar 23,3 grader men det är förstås i gassande solsken och inte rättvisande alls. Det är inte 23 i grader ute ÄN men det är ändå skönt och härligt ute och man kan se små spår av barmark runt trädstammarna t.o.m. Det gäller dock att intensivstirra på dom där fläckarna när man går ut så att man inte ser all den hemska snön runtomkring.

Publicerat i Allt möjligt, Papperspyssel, Prat, Pyssel | Etiketter , , , | 6 kommentarer

Välkommen till världen-gåvor

virkad katt

Jag glömde ju en stackars kisse när jag visade mina virkade katter häromdagen. Just den här katten virkade jag för nästan precis tre år sen. Den är en välkommen till världen-gåva till en liten halvnorsk ”gutt” (barnbarn till min mammas man) som föddes i början av 2008. För några veckor sen fick han en lillasyster och nu håller jag på och funderar på vad jag ska virka till henne när jag är färdig med min årstavla

Allt jag bestämt än är att hennes välkommen till världen-gåva ska gå i rosa, vitt och ev. lite grönt (för att matcha ett lapptäcke min mamma håller på med) men jag inte har lust att virka en likadan katt igen. Jag vill ha nått som är ganska snabbvirkat men som samtidigt känns lite lagom sött och inte allt för litet och fjuttigt. Det ska ju också vara en design som blir söt med helt broderat ansikte eftersom jag inte vill använda plast/glasögon eller andra lösa detaljer till en liten baby. Säg gärna till om du har nått bra förslag!

Publicerat i Pyssel, Virkat | Etiketter | 4 kommentarer

Om det här med kommentarer…

Det finns ju lite olika policys och trender när det gäller kommentarer och jag tänkte det kunde vara trevligt och kanske praktiskt att förklara den policy som jag själv använder mig av.

Dom fyra vanligaste kommentarsalternativen jag sett i bloggvärlden är:

  • Inte tillåta kommentarer alls
  • Aldrig svara på kommentarerna
  • Svara på kommentarerna i den besökandes blogg
  • Svara på kommentarerna i den egna bloggen

Personligen föredrar jag det sistnämnda alternativet. Om du kommenterar hos mig kommer jag svara på din kommentar här i min egen blogg. Jag tycker helt enkelt det blir enhetligare och mera sammanhängande om man kan läsa både kommentarer och svar på samma ställe, i synnerhet om det handlar om rena frågor. Det gör ju att andra än jag och kommenteraren kan följa med och delta i samtalet. Dessutom känns det ju mera rättvist att svara på samma ställe oavsett om den som kommenterar här har en egen blogg eller inte.

Sen är det ju en annan sak att jag också är nyfiken intresserad av mina läsare och era bloggar och dessutom rätt artig av mig så sannolikheten är rätt stor att jag dyker upp i era bloggar och lämnar en hälsning där OCKSÅ i mån av tid och ork, men det är inte en självklarhet.

Vilken kommentarspolicy föredrar du själv?

Publicerat i Om bloggen, Prat | 6 kommentarer

När lärde du dig virka?

När jag läst i bloggar om folk som lärt sig virka först i vuxen ålder eller som inte kan brodera korstygn blev jag till en början så förvånad att jag nästan tappade hakan.

Själv växte jag upp omgiven av handarbetande kvinnor och att lära sig att virka och brodera som barn var lika självklart som att lära sig läsa och skriva. Det var nånting man lärde sig som liten, liten, redan innan man började skolan till och med. Nånting absolut grundläggande! Det kanske inte blev så bra alla gånger, men man lärde sig!

Jag minns myrgången vi broderade på dagis eller var det möjligtvis fritids? Och jag minns hästtavlan på målad stramalj som tyvärr slutade halvfärdig med trassliga stygn. Det är nog första och enda gången jag broderat på målad stramalj, det är helt enkelt inte kul. Men jag minns också den broderade domherren där jag lärde mig att man inte MÅSTE ha ett färdigt broderikit, man kan plocka detaljer från nånting som någon annan broderat (i det här fallet en julduk) och byta idéer, mönster och broderigarner med varandra som dom gjorde förr. Och jag minns dom broderade Clara Wæver-bokmärkena, men då hade jag nog hunnit börja mellanstadiet i alla fall.

Och alla olika projekt man sydde på maskin!

Mina försök att sticka var dock inte lika givande. Oftast slutade dom med att jag körde in stickorna i nystanet och vevade runt med dom så att det åtminstone SÅG UT som om jag stickade. Att sticka har aldrig riktigt varit min grej men jag har åtminstone blivit NÅGOT bättre sen dess. LOL

Men mest av allt minns jag det allra första jag virkade!

Det var på sommaren och jag var nog sex år eller så. Vi befann oss ute på vårat torp där tillgången på material var begränsad så mitt allra första virkprojekt virkades i ett eländigt, svårvirkat grått yllegarn. Jag virkade runt, runt, kanske var det tänkt att det skulle bli nån form av duk, men jag hade inte riktigt fått kläm på det där med hur man ökar varven än. När jag bestämde mig för att underverket var färdigt var det mera en liten halvplatt grå ylleskål, mera platt än skålformad men definitivt inte platt nog att kallas duk. Dessutom tyckte jag att den var tråkig och grå så jag bestämde mig för att dekorera den med en massa streck, broderade med röd sytråd (tillgången på material var som sagt var en smula begränsad.) Jag var SÅ stolt över mitt mästerverk! Det var nog det finaste jag nånsin gjort! Jag kan minnas den känslan än idag.

Strax efteråt råkade vi ut för en gräsbrand på torpet. Det blev min uppgift att springa till närmaste granne med telefon och än i dag har jag en känsla av att jag aldrig sprungit så fort som jag gjorde då. Och det blev också min uppgift att vänta uppe vid vägen för att guida brandkåren medan mina föräldrar försökte släcka elden (tyvärr utan att minnas brandsläckaren i vindstrappen).

När elden var släckt var brandmännen mina stora hjältar och som ett bevis för min tacksamhet gav jag dom det finaste jag nånsin gjort, min lilla, grå, rödbroderade ylle-skål-duk-platta. Brandmännen ifråga ska ha all ära för att dom inte bara släckte gräsbranden utan också förstod att uppskatta min gest och stolta hängde upp ylle-skål-duk-plattan på backspegeln i den stora brandbilen. Jag undrar hur länge den hängde där och påminde dom om att dom var fantastiska hjältar i ett barns ögon? När jag tänker närmar efter så är dom nog mina hjältar än i dag!

Publicerat i Broderi, Övrigt, Pyssel, Virkat | Etiketter | 4 kommentarer

Nej se det snöar…

…nej se det snöar,
det var väl roligt? Hurra???

Nu blir det vinter,
nu blir det vinter,
som vi har väntat. Hurr BLÄHÄ!!!!

Neeeej, inte MERA snö! Jag som är så trött på den snön vi redan har. Suck!

Publicerat i Allt möjligt, Prat | Etiketter , | 2 kommentarer

Mera katter! (fast virkade)

Jag har ju märkt att mina kattinlägg är populära (inte så konstigt, jag menar vem älskar inte katter?) och det vore ju synd att bryta en vinnande trend. Samtidigt så ÄR ju det här tänkt att vara en pysselblogg (också) och det är ju inte HELLER en trend jag vill bryta. Alltså bjuder jag nu på ett inlägg med virkade katter, pyssel och katter på en och samma gång, en riktigt win-win situation med andra ord.

virkad katt

Den första katten virkade jag för några år sen som en julklapp till min lillebror. Den är ett försök att vara en kopia av deras kisse Mats (även om nu hans randning inte är FULLT lika regelbunden i verkligheten och han dessutom har söta fläckar på magen) Den vita bläsen är alltså sned med flit och morrhårskudden är tvåfärgad, inte sned. Den perfekta symmetrin är ju nått som vi människor strävar efter, naturen den är vacker ändå den.

virkad kattfe

Nästa kisse fick min svägerska samma jul och eftersom hon älskar féer blev det en virkad kattfé med små ljusblå vingar och allt.

virkad kisse

Den tredje katten däremot är min egen och föreställer min älskade Elvira (Mipans mamma). Jag virkade den som tröst efter att jag förlorat henne. (trogna läsare har sett en nytagen bild tidigare i bloggen som en del av ABC-utmaningen). Egentligen skulle jag virkat den med ett fluffigt garn (eftersom hon var semilånghårig) men jag hade inget passande garn hemma.

Publicerat i Pyssel, Virkat | Etiketter | 8 kommentarer

Apropå gårdagens inlägg…

Den som trodde att Smulan skulle ha blivit rädd för höga bokhyllan trodde fel!

Smulan

Nästa jul lär min minijulgran få stå på hatthyllan, en av dom få platser i världen lägenheten som fortfarande är Smulfria.

Men hon har ju inte ramlat ner nått mer i alla fall, det är alltid något…

Publicerat i Katterna, Prat | Etiketter | 2 kommentarer

Hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!

För några dagar sen när jag lagt mig för att vila en stund på dagen (jag behöver det pga min sjukdom) så vaknade jag av nått underligt dunsande och skrapande ljud. Första tanken var naturligtvis; Katterna!!! Eller närmare bestämt. SMULAN??!!!???!!! Mipan var nämligen lätt att utesluta eftersom hennes lilla nos befann sig ca 5 cm från min näsa när jag vaknade.

Jag låg kvar en stund i sängen och hoppades att ljudet skulle visa sig komma utifrån men det utkristalliserade sig som ett hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!-liknade ljud, mycket likt det ljud en instängd katt skulle åstadkomma, och det kom tyvärr inifrån min lägenhet.

Alltså var det bara att vakna till ordentligt, överge den varma sköna sängen och släppa ut Smulan som blivit instängd på badrummet… TRODDE JAG!

Ingen Smula på badrummet???!!!

Hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!:andet fortsatte dock med jämna mellanrum. Alltså gick jag vidare in i vardagsrummet men kunde inte se nån katt där heller, och så vidare in i köket. Hela tiden var jag följd av en liten skrikande skugga som ville att vi skulle gå och lägga oss igen och undrade varför jag ropade på den där andra katten när nu hon, den viktigaste katten, redan var här.

Men vänta nu!!! Ingen Smula i köket heller???!!!! Och hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!:ande bara fortsatte.

Min lägenhet är inte större än två rum och kök, och en ganska liten två:a är det dessutom. Visserligen finns det gott om gömställen för katterna men det är inte på särskilt många av dom ställena man kan hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!:a utan att synas. Och inte svarade Smulan när jag ropade heller, i alla fall inte högt nog för att höras.

Hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!

Hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!

Hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!

Så slog det mig; Jag hade ju öppnat balkongdörren tidigare under dagen för att hämta in nånting. Hade Smulan lyckats smita ut samtidigt och stod och frös och hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!:ade ute på balkongen? Ve och Fasa!!! När jag återvände til vardagsrummet och närmade mig balkongdörren kunde jag dock tillslut identifiera varifrån hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!:andet kom.

I ett hörn i vardagsrummet står en hög vit bokhylla. Bokhyllan i fråga står på diagonalen i hörnet och bakom hyllan bildas ett litet trångt utrymme och därifrån hördes ett allt mer ihärdigare hopp – gliiiiiiiiiid – DUNS!!!:ande. På nått sätt hade Smulan tagit sig upp på bokhyllan (där hon aldrig varit tidigare) och lyckats ramla/hoppa ner bakom den och nu kunde hon inte komma upp igen. Må så vara att katter är specialbyggda för att hoppa högt från stillastående men SÅ högt kan dom inte hoppa, i synnerhet när utrymmet är så begränsat. Alltså hoppade Smulan så högt hon kunde, gleeeeeed sen ner igen och landade med en DUNS!!!

Bokhyllan är TUNG och den står trångt till men efter mycket möda och stor besvär lyckades jag befria en liten lycklig katt tillslut. Men inte förrän jag återvänt till sängen (efter att ha kollat att Smulan var okej naturligtvis) igen så slog det mig; ATTANS!!! Jag är FORTFARANDE ingen riktigt bloggare!!! Jag glömde ju ta ett foto till bloggen!!! Inte för att det hade varit å mycket att fotografera, hyllan är för hög och jag är för kort så jag hade aldrig nåt upp för att fotografera över krönet på den. Men ändå!!! Jag måste verkligen jobba på att utveckla bättre blogginstinkter!

bokhylla

Jag var dock en duktig liten bloggare och fotograferade själva bokhyllan lite senare (eller i alla fall övre delen av den). Min lägenhet är byggd 1960 och har högt i tak, hyllan är högre än den ser ut. Notera dock att Smulan lyckats ramla ner utan att välta ner nånting som stod däruppe. Duktig kisse!

Behöver jag tillägga att hela den här historian är väldigt typiskt Smulan? LOL

Publicerat i Katterna, Prat | Etiketter | 5 kommentarer

Ö=Örngott

örngott

Ö=Örngott

Det här örngottet broderade min mormor till hon skulle gifta sig. Hennes initial och hans och så det blivande gemensamma efternamnet i mitten och fint skulle det ju vara med, det blivande brudlinnet. Jag skulle vilja se dagens ”bridezillas” brodera sängkläder inför bröllopsnatten. LOL

Jag har haft turen att ärva en stor skatt av sänglinne och kökslinne, det mesta efter min mormor men det finns till och med en del efter hennes mamma. Det mesta är vackert broderat och namnat och en del, både lakan och kökshanddukar, är till och med hemvävda.

Jag ÄLSKAR gammaldags lakan, dom är så lena och mjuka att sova på och tyget är fortfarande, efter så många år, stadigt och hållbart. Kvalitet helt enkelt!!! Det är annat det än moderna sängkläder som är indränkta i kemikalier för att vara släta (och stela dom kartong) när man köper dom och sen blir sladdriga och noppriga och obehagliga efter bara några tvättar. Har man inte turen att ärva gammalt sänglinne kan man ju köpa det på loppis i stället (överlakanen är oftast mindre slitna än underlakanen). Även om dom gulnat av ålder blir dom vita och fina igen så fort man börjar använda och tvätta dom och gamla lakan tål alldeles utmärkt att tvättas i 90 grader dessutom (vilket ju kan kännas fräscht att göra om man köpt dom på loppis).

Publicerat i Andras pyssel, Broderi, Prat, Utmaningar | Etiketter , | 2 kommentarer

Såååååå duktig har jag varit! (måndagsuppdateringen)

Broderi

Den här veckan har jag varit sååååå duktig, inga utvikningar (eller utvirkningar) utan jag har broderat på flitigt hela veckan. Nu har jag fyllt nästan, nästan hela den inre rutan. Det fattas några stygn nere runt korgen bara (inte så många som det ser ut för en del vita korstygn syns inte på bilden). Jag HADE tänkt hinna klart med dom också men somnade sittandes i soffan i går, nästintill med broderiet i handen. Så ni ser ju att jag verkligen kämpar in i det sista för att kunna visa er så mycket nytt varje måndag. LOL Jag kan faktiskt riktigt rekommendera det här med att uppdatera en gång i veckan som en metod att peppa sig själv.

Publicerat i Broderi, Måndagsuppdatering, Pyssel | Etiketter | Kommentering avstängd

Lotteri, lottera!

I stället för att gå och lägga mig när jag skulle i går natt började jag surfa runt på lite olika nya bloggar och utöver en eller annan intressant ny blogg (som förmodligen kommer dyka upp i min länklista så småningom) så hittade jag dessutom lite spännande utlottningar/tävlingar som jag fick lust att vara med i. Om ni också vill vara med så hittar ni länkar till dom långt ner i min ”sidebar”.

… fast å andra sidan, om ni INTE är med så ökar det ju chansen att JAG vinner….. Muahahahahaha!!! … eh… jag menar förstås, ju fler desto trevligare…. japp, absolut… så var det ju jag tänkte skriva…. mina vinster… MINA… eh…

Publicerat i Allt möjligt, Prat | Etiketter | Kommentering avstängd

Ä=Älg

virkad älg

Ä=Älg

För flera års sen när jag var medlem på ett pysselforum fick jag hem ett paket som innehöll ett brunt garnnystan och en lapp med en utmaning ”virka en älg” – så det gjorde jag. Jag blev rätt nöjd med honom tillslut även om benen blev lite för korta. Riktiga älgar har ju lååååånga ben, men å andra sidan så är ju inte riktiga älgars ben virkade av garn som tar slut så dom kan ha hur långa ben dom vill. Det kan inte min älg!

Smulan snodde förövrigt den stackars kortbenta älgen här om kvällen och sprang i väg med honom. Tack och lov för älgen är han lite väl stor för henne att bära så matte han rädda honom från att släpas in under kökssoffan eller slängas i vattenskålen. Smulan ägnade resten av kvällen åt att frenetiskt leta efter älgen där hon hittade honom första gången och hon har inte riktigt givit upp hoppet än. Men ledsen Smulan, matte må vara dum, men SÅ dum är jag inte. Han är gömd på ett NYTT ställe nu!

Publicerat i Prat, Pyssel, Utmaningar, Virkat | Etiketter , , | Kommentering avstängd

Å=Åsna

åsna

Å=Åsna

Åsna=MÅbiltelefÅnsprydnad

Det är allt jag har att säga Åm Å.

Publicerat i Prat, Utmaningar | Etiketter | 2 kommentarer