Månadsarkiv: mars 2011

Jag antar att dom flesta av er trots allt kollade på den där slemmiga, monstruösa gäddbilden och jag antar att dom flesta av er nu är svårt traumatiserade. För att jag inte ALLDELES ska förlora alla mina läsare så kanske det är en bra idé att visa en lugnande pysselbild nu för er modiga själar som vågat återvända till bloggen? Vad säger om en helt ofarligt, helt tandlös och helt oslemmig bild på en väska som jag tovat?

Väskan är först stickad och virkad (locket) i Drops Eskimo och sen tovad i tvättmaskinen. Dock hade ena hörnet blivit lite dåligt tovat så det fick jag tova till lite extra för hand efteråt. (Och eftersom jag lovat er nånting lugnande så är det bästa att jag kanske avstår från att berätta att jag gnuggade mina stackars knogar skinnflådda och blodiga? Hm… Man kanske inte ska gå FULLT så handgripligt tillväga när man tovar för hand. AJ!!!)

På bilden är ju väskan vackert upphängd på en byrå men i verkligheten är den undangömd i en garderob. Jag undra veeeem det kan bero på? *host*smulan*host* Byrån har faktiskt sin alldeles egna historia, jag har nämligen haft den enda sen jag var liten.

Jag är född 1969 vilket innebär att jag var barn på 70-talet. Jag har vet inte om ni tänkt på det men jag har lagt märke till att ingen av dom som vurmar för 70-talsretro i dagsläget verkar ha upplevt 70-talet på riktigt. Det var liksom inte så snyggt på riktigt som folk verkar tro idag. Idag väljer folk ut dom gottigaste bitarna och matchar sen ihop dom med snyggare och/eller neutralare färger. Det gjorde man inte på den tiden! (Sorry mamma, men du vet redan vad jag tycker om det här och jag vet att du sagt att ALLA hade sånna här färger och min far var extrem anti-vitt. Jag tror dig men det blir inte snyggare för det!)

I alla fall, när jag växte upp var den här byrån mörk, blankt illröd (typ brandbilsröd) med mörkt blankt knallgröna lådor (typ brandbilsröda fast gröna, om ni förstår vad jag menar) och så matchade röda lådknoppar. Det kanske LÅTER snyggt och dom här färgerna kanske funkar ihop till jul men tro mig, det VAR inte snyggt (Nej, mamma, det VAR det inte! LOL)

Byrån fortsatte vara röd och grön tills 14/6 1983 när jag fick nog och släpade ut den på balkongen och målade om den till vit. Pust! MYCKET bättre!!! 14-åriga Annefia var också smart nog att måla dit datumet för sin bedrift på baksidan.

Det är en stor, tung massiv ekbyrå med rejäla lådor helt i trä som håller för det mesta. Man kan proppa lådorna så fulla att det nästan inte går att öppna dom utan att dom bågnar eller spricker i skarvarna så där som händer med moderna spånskivebyråer. Lådorna ÄR precis så fullproppade! Med tyg! Allt i från större tygbitar som räcker till kläder till små lappar som blivit över efter jag sytt nånting. MASSOR av tyg helt enkelt!

Fast oavsett hur mycket tyg som ryms i byrålådorna så har jag också en banankartong med tyg under skrivbordet… och två plastkassar.. och en trave…i den vita bokhyllan som Smulan ramlade ner bakom… och ytterligare två plastkassar i en garderob… och kanske en.. eller var det två?… plastkassar i en annan garderob… och så en halvfull plastkasse i min stora förvaringshyllan, fast den räknas inte för den är ju bara halvfull. Men de var nog allt i alla fall! Ja, utöver kassen men klänningstyg som hänger på kökssoffan förstås! *försöker se så oskyldig ut som möjligt* Till mitt försvar har jag samlat på mig tygerna under måååånga år, en del är överblivet tygspill efter kläder jag sydde på 80-talet till och med.

Nå??? Har ni kommit över gäddtraumat än? LOL