Etikettarkiv: Isabelle (bjd)

Det här är klänningen som aldrig var tänkt att bli till, klänningen där jag bara experimenterade med ett eget mönster och klippte ut några provbitar i ett tyg jag ABSOLUT inte trodde skulle passa Isa (jag ville ju inte slösa på bra tyg i onödan typ). Men ja, det är också klänningen där jag upptäckte att testtyget passade mycket bättre än jag kunnat föreställa mig och den blev tillslut en av Isa favoriter. Allt är handsytt som vanligt och bilderna är tagna i början av april 2008.

Älskar den här bilden som jag tog efteråt när vi båda vilade ut en stund i bilen innan vi åkte hem. Det här var första gången jag åkte ut och fotade min nya docka och jag var sååååå lycklig (precis som Ferdinand). Att jag sen hade svåra smärtor när bilden togs och knappt kunde röra mig på två veckor fick det ju liksom vara värt.

Ja, alltså, det här med ”lättklätt” som jag nämnde i förra inlägget handlade naturligtvis om en lättklädd Isa, inte om en lättklädd Annefia. LOL

Nu kommer vi nämligen till det första klädesplagg jag verkligen sydde till Isa och inte till en trälimsflaska. Med andra ord, passformen är SÅÅÅÅ mycket bättre den här gången! Morgonrocken är handsydd och fodrad och jag är mycket mera nöjd med den än den där vita klänningen..

Det här med fodret var dock en riktigt mardröm, både tygerna är halkiga och besvärliga och det cremefärgade fodertyget var dessutom så löst vävt att det töjde ut sig och växte allt eftersom jag sydde. En centimeter hit eller dit kanske inte är så noga när man syr människokläder men när man syr dockkläder och fodret är minst en centimeter större än yttertyget då får man problem kan jag tala om. Men det löste sig tillslut som synes.

Bilderna är tagna i början av april 2008, innan Isa hunnit få sina rätta, blå ögon.

Jag lovade ju ett inlägg där jag visade själva klänningen också. Hittills har jag ju bara visat kläder jag gjort till dom små dockorna och jag tänkte att det kunde vara kul att visa nånting jag sytt till min stora docka Isabelle också.

För mig var det här med att sy dockkläder vad som lockade mig att börja med den här hobbyn och det är fortfarande den en av dom viktigaste delarna av hobbyn för mig (men långt i från den enda). Dom flesta av mina dockors kläder har jag sytt, virkat eller stickat själv men några enstaka plagg har jag också fått eller köpt av andra dockklädesartister.

Jag är dessutom så ”fanatisk” (om nu det är rätt ord?) att jag syr alla kläder för hand. Det ger mig mycket bättre kontroll, är absolut nödvändigt när det gäller dom allra minsta plaggen och detaljerna och jag tycker dessutom att handsömnad är mycket mera avkopplande än maskinsömnad. För mig symboliserar handsömnaden hobby, pyssel, hantverk och avkoppling medan maskinsömnad mest känns som jobb och ett nödvändigt ont (jag har trots allt sytt min egna kläder, på maskin då, i 27 år nu).

Jag går dock inte runt och tycker att det är ”finare” och ”bättre” att sy för hand. Var och en väljer den metod som passar en själv bäst. Jag vet t.ex riktigt duktiga dockklädessömmerskor som använder både symaskin och textillim.

Just den här klänningen sydde jag för några år sedan (Bilderna är tagna med den gamla kameran)

Eventuellt, möjligtvis, kanske kan jag ha en viss… hm.. besatthet… när det gäller att få till dom absolut perfekt stygnen när jag syr för hand, små, raka, jämna osv. Och besattheten gäller inte bara dom sömmar som alla kan se utan jag är lika petig med sömmarna på insidan. Det här är dock inte den sortens pedanteri som jag behöver lära mig att släppa för att må bättre, det är i stället den sortens pedanteri som får mig att glömma tid och rum och känna en inre tillfredsställelse. Enda nackdelen är att det tar TID att sy.

Kjolen är 60 cm vid och volangen nedtill är fastsydd med dubbla sömmar, en i överkant och en i nederkant på själva ”bandet”. 120 cm handsömnad bara för att sy fast en volang, mååånga stygn blir det, kanske inte så konstigt att det tar tid. LOL

När det gäller knäppningar på kläderna så föredrar jag det som är realistiskt (som den här snörningen eller pärlknapparna på dom virkade kläderna) men jag använder mig också av små, genomskinliga tryckknappar på vissa plagg. Kardborrband som en del använder tycker jag blir för klumpigt och det känns lite för enkelt och ”leksaksdockigt” för min personliga smak. Men jag går ju inte heller så långt åt andra hållet så att jag monterar bort dockans huvud varje gång jag ska byta kläder för att slippa använda knäppning i ryggen. Allt är ju dock en fråga om tycker och smak och jag har inget problem att använda kläder med kardborrband sydda av någon annan.