Månadsarkiv: april 2011

Nu är min andra randiga kisse färdig. Den blev egentligen färdig i tisdagskväll men det var inte mycket till dagsljus att fota i igår.

Kisse nummer två fick en lite längre och annorlunda monterad svans än min egen katt. Rändernas skarv mitt bak är dessutom snyggare än på min katt. Men min kisse är sötare och mera hjärteknipande. Så det så! (Min är alltså den vänstra på den nedre bilden, jag misstänker att andra mera opartiska ögon inte kan se nån större skillnad på söthet här och med hjälp av söthetsgrad det räkna ut vilken som är vilken)

För läsare som aldrig virkat amigurumis överhuvudtaget eller aldrig virkat randiga amigurumis så kan jag berätta att deras kroppsdelar virkas som en spiral, dvs man avslutar aldrig ett varv innan man börjar på nästan utan virkat bara runt, runt, runt i all evighet (eller i alla fall tills mönstret eller ens sunda förnuft talar om för en att man ska sluta)

Det gör att om man ska virka randigt och byter färg när man börjar på ett nytta varv, så där som man gör när man virkar andra saker, så får man en ful skarv som löper i en spiral runt kroppen. Början av varvet är mitt bak på huvudet på den här katten men har sedan förflyttat sig till mitt fram när man kommer längst ner på kroppen så man är helt enkelt tvungen att tänka till lite extra för att få en rak, snygg skarv mitt bak. Om man av andra orsaker måste virka om kroppen flera gånger hinner man blir rätt trött på randigt.

Och vad tror ni då att jag gör när jag virkat färdigt mina randiga katter? Jo, då virkar jag en randig mus i stället! LOL Och rutig! För nånstans när jag var halvfärdig kom jag på att jag måste testa det här med rutor också. Nu blev inte rutorna så bra den här gången så jag får tänka om lite nästa gång jag ska virkar rutor, men eftersom det här är en kattleksak och jag inte är FULLT lika mycket perfäcksjonisst när det gäller kattleksaker så fick det duga.

Smulan har tjatat och tjatat på att få en egen amigurumi (Eller ja, snarare har hon kämpat hårt för att försöka stjäla mattes) och eftersom jag är en snäll matte så kunde jag inte motstå hennes vädjan (jag är dock inte SÅ snäll att jag låter henne stjäla mina). Jag har dock aldrig givit den här musen till Smulan utan hon har i stället fått stjäla den från mig och med jämna mellanrum, när jag hittat den liggandes ensam på golvet, har jag plockat undan den igen, allt för att hon ska tro att den är mattes och att hon absolut inte får röra den. Stulna saker är mycket roligare än ”fådda” saker enligt Smulan och vad gör man inte för att göra sin lilla kleptoman lycklig!

Notera gärna den undanlekta mattan och det faktum att Smulans ögon för ovanlighetens skull lyser lila när hon tittar på sina fina, lila, stulna mus. Jag har aldrig sett kattögon reflekteras i lila tidigare.