Av förklarliga skäl är det ju väldigt svårt för er att se in i min hjärna. Personligen är det nånting jag är väldigt tacksam över och det har ni alla anledning att vara också… i dom allra flesta fall vill säga. Enda gången det blir ett problem är ju när jag varje måndag visar upp bilder hur långt jag kommit (eller inte) på Isas tröja och ni, eftersom ni inte kan se in i min hjärna, inte kan föreställa er hur tröjan kommer att se ut utan i stället tror att jag har stickat en adventsljusstake.
Tro mig, jag kommer aldrig, aldrig, aldrig sticka en adventsljusstake, NÅNSIN, och framför allt, aldrig, aldrig, aldrig i nån form av mönsterstickning. Att sticka en lusekoftsmönstrad adventsljusstake kräver ju nått som närmast kan liknas vid en passionerad besatthet av att sticka och, tro mig, nån sån besatthet lider jag INTE av. LOL
Det här med stickning går ju liksom bara ”så där” bra för min del. Dom flesta veckor går ju till nått i still med den här veckan, typ:
Sticka: 2 dagar
Repa upp allt jag nyss stickat: 2 dagar
Må för dåligt för att orka sticka: 2 dagar
Och sen har jag en enda stackars dag att försöka sticka i kapp allt jag redan stickat och repat upp tidigare under veckan.
I alla fall, lite mer så här ser tröjan i fråga ut i min hjärna. (Fast ibland ser den också helt färdig ut, alternativt fulltsändigt demolerad, lite beroende på vilket humör jag är på) Det är ju lite svårt att visa medan stickningen fortfarande sitter kvar på stickorna, men ja, lite så här ska det i alla fall bli.
Tröjan stickas alltså i ett enda stycke upp till ärmarna (och sen kommer det krävas en rejäl dos av fantasi och experimenterade eftersom jag aldrig stickat nån tröja tidigare). Den kommer knäppas mitt fram med hyskor och hakar.
Som en liten parantes så har jag sytt klänningen och den halvgenomskiliga koftan Isa har på sig. Det innebär att alla sömmar både dom som syns och dom som inte syns är helt och hållet sydda för hand och ja, det gäller även den långa sömmen på kjolen. Japp, jag ÄR en superpedantisk perfektionist när jag syr dockkläder men jag har också roligt absolut hela tiden. Maskinsömnad = inte alls lika kul.
