Min mamma har varit i väg på mässa i helgen och kom sen hem med tyger till mig och min dockklädessömnad. Duktig mamma!
Nu måste jag bara försöka hålla fingarna borta från dom här tygerna tills jag stickat färdigt Isas tröja. Kan just undra hur det ska gå? LOL
Massvis med personer har redan anmält sig till min utlottning. Yay! Men om du också vill ha en chans så är sista dagen på torsdag. Missa inte!
Utlottningen hittar du HÄR!
TORSdag! Inte trosdag! Hur ska jag veta vila dagar ni har trosor på er eller inte? (Vill inte veta! Vill inte veta!) Och varför ska det avgöra vilken dag utlottningen avslutas. Torsdag ska det stå och inget annat! Hm… Kommer jag få en massa suspekta googlingar hit nu?
Den här veckan har jag faktiskt pysslat en hel del. Dels har jag gjort färdigt Alba-Stinas lilla virkade tröja och dels har jag förberett en massa för tröjan jag ska sticka till Isa.
En stor del av förberedelsearbetet har gått ut på att leta grått garn och jag HITTADE DET faktiskt i går, på ett ställe där jag kunde sitta och leta dessutom, väldigt praktiskt. (Det faktum att påsen med garnet ramlat ner från en hylla och hamnat på ett väldigt ologiskt ställe mellan två skåp var förstår lite mindre praktiskt, eller i alla fall inte särskilt förutsägbart, men jag slapp ju stå upp i alla fall vilket jag var rätt tacksam över… fast lyckligast var jag förstår över att jag äntligen hittat garnet.)
I går stickar jag en liten provlapp av det vita garnet och dessutom har jag spånat lite på hur mönstret ska vara, för ja, det är inte nog med att jag ska sticka en tröja till Isa, det ska dessutom bli nån form av lusekofta. Varför göra det enkelt för sig??? LOL
När jag tog den här bilden kunde jag också konstatera att jag eventuellt måste sticka en liten tröja till Alba-Stina också för det blir så mycket mera skalenligt till henne (det blå garnet jag använt till tröjan är lika tunt som det vita och det kan man ju inte tro.)
Våååååååååååååååår!!!!!
TV-tidingen har alltid rätt! I morgon är det VÅR!!!!! Fast bara på vissa kanaler…
Hur var det nu vi sa? Vårst eller Hår?
Jag håller fortfarande på och funderar och planerar kring det här med att sticka en tröja till Isa. Det krävs ju en hel del planerandet och funderande för att få till det hela. Och så krävs det också att man hittar sina garner också!
Att hitta det vita garnet jag ska ha till mönstret var inga större problem men att hitta det grå garnet till själv tröjan verkar mera komplicerat. Jag har ju garn (och för den delen också tyg) spritt över femtielva olika ställen i lägenheten och pga värk orkar jag bara leta korta stunder lite då och då så det kommer ju att ta ett tag.
Men i väntan på att det grå garnet ska dyka upp tänkte jag passa på att visa er tjockleken tunnleken på stickorna och det vita garnet för jag vet ju att vissa av er är nyfikna på sånt (bägge garnen är ju lika tjocka tunna).
Jag tycker inte riktigt att det framgår så bra hur tunt garnet och stickorna är. Tyvärr orkade jag inte gå och hämta en tandpetare för att jämföra med (det här med värk igen…) så ni får nöja er med en tändsticka i stället. Men tunt är det kan jag lova! Stickorna är så tunna att dom blir alldeles skeva när man använder dom eftersom dom blir mjukare av värmen i händerna och man lätt håller för hårt i dom när man stickar (och då har jag ändå små och klena händer).
Nu för tiden bor jag alldeles för långt i från dom gravar jag skulle vilja besöka så i stället tänder jag ett ljus på min balkong den här helgen.
Ett ljus för dom jag älskar och saknar! Ni börjar bli alldeles för många som fattas mig nu!
Kanske allra mest för Mipan som jag så nyss förlorat! Och för min morfar som jag förlorade tidigare i år, för min mormor som fortfarande fattas mig så många år senare och för alla mina missar… och för alla er andra.
Och också ett ljus för mamma lilla kisse, Mipans kullbror, som blivit inlagd på djursjukhuset i dag… Lilla Billen! Den sista av mina ”kattungar”.
Alltså, det är inte lätt att hittat dagsljus att fota i så här års. Eller ja, de är inte lätt att hitta dagsljus överhuvudtaget. ALLS! Och ja, det GÅR ju att fota med blixt även om det inte blir lika snyggt men det är ju lite svårt att gå runt och blixtbelysa resten av livet. Fram för mera dagsljus tack!
Nå väl, här är dom dagsljusbefriade, blixtupplysta bilderna på nya tröjan (ett tips kan vara att skela lite med ögonen när ni tittar):
Det är bara att inse att tröjan blev mer av en tjock vintertröja än en hösttröja att ha i brist på långärmade kläder. Garnet (som egentligen är supertunt!) ser ju väldigt tjock och en smula klumpigt ut på lilla Alba-Stina Men inte värre än att det kan fungera.
I övrigt tycker jag tröjan blev riktigt söt. Jag gillar den virkade uddkanten på ärmarna och den ser varm och gosig ut.
Tyvärr är det ingen av Alba-Stinas (hela fyra!) klänningar som fungerar ihop med hennes nya tröja. Allihop är alldeles för korta och/eller fel på andra sätt (klänningen hon har på sig nu har jag förövrigt INTE sytt själv) men oroa er inte*, jag ska nog sy nått nytt mera passande till henne senare.
Naturligtvis går tröjan att knäppa också. Fattas bara annat!!! Helst hade jag velat använda knappar i samma färg som tröjan men dom var för små för att fungera ihop med garnet.
Notera gärna den vackert pälsmönstrade bakgrunden (= Smulan)
* Den här kommentaren är egentligen mera riktad till mig själv. Jag vet ju att inte ni går runt och oroar er så där alldeles väldans mycket för mina dockors brist på matchande klänningar och stackars bara ben, men ja, JAG gör ju det så jag kan ju behöva lugna mig själv ibland. LOL
Bara en massa hittepå! Hittepå och fria fantasier! Till 99% eller så i alla fall… *djuup suck*
Men ja, å andra sidan, jag är en sån person som föredrar att pyssla framför TVn och 50 minuters dramatiskt hittepå och fria fantasier gör att sannolikheten är rätt stor för att ni kommer få se Alba-Stina modella en färdig tröja i morgon. Hade jag läst böckerna hade ju inte det varit fallet.
Förövrigt börjar jag fundera mer och mer på att verkligen försöka STICKA en tröja till Isa (den stora dockan). Jag vet, jag vet, läskigt skrämmande (faktiskt läskigare än True Blood om man bortser från hur vidriga vampyrerna blir när dom dör). Det här med att sticka är ju liksom inte riktigt min grej och att då ge sig på att sticka en docktröja utan mönster och allt, och det på supertunna stickor dessutom, är verkligen ett skrämmande projekt (som ju kommer kräva sin egna rätt rejäla dos och hittepå och fria fantasier förövrigt). Men samtidigt om jag virkar tröjan får den ju en annan look och det går inte riktigt att få till det mönster jag skulle vilja ha om jag väljer att virka. Ack vilka svåra beslut man har att fatta här i livet! LOL
Jag lovar! Jag HADE faktiskt tänkt att blogga i går, jag kom bara inte åt tangentbordet så jag hade ingen chans (kameran kom jag däremot åt så jag har bildbevis).
Så här var det, i går hade jag och missarna finfrämmande och när gästen i fråga åkt hem var Måns så utmattad av det spännande besöket (ALLT är ju verkligen jättespännande när man är kattunge dessutom) så han totaldäckade framför mitt tangentbord och sov där jättelänge, så där tungt som bara en jätte, jättetrött (och jättetrygg) liten kattunge kan sova. Och jag? Ja, jag hade naturligtvis inte hjärta att väcka honom bara för att blogga. Det är bara att inse kära bloggläsare att jag har starkare känslor för mina missar än för mina bloggläsare. Sorry! LOL
Lillkissen har förövrigt växt en hel del sen jag flyttade hit. Ja, han är inte FULLT lika stor som han ser ut på bilden, vinkeln ljuger ju en del med. (Inte alls med flit! Nej, hur kan ni tro det???) Måns är ju fyra månader nu vilket innebär att han fortfarande är väldigt mycket kattunge och när han sitter eller ligger ihoprullad ser man ju att han fortfarande är en väldigt liiiten kisse. Det är bara det att han också är en ragdollhane, om än fortfarande i miniformat och ragdollhanar kan bli REJÄLT stora när dom är vuxna, så ja en fyra månaders ragisshane har en hel del växande att göra och en fyra månaders raggishane är med allra störa sannolikhet större än en fyra månaders singapura (så vitt jag vet, den allra minsta kattrasen) och för den delen än en fyra månaders huskatt också.
Något (läs: dom långa kraftiga benen och jättetassarna som växt som ogräs den senaste veckan) tyder på att Måns KOMMER bli en raggishane av den stora modellen när han blir stor och när han ligger raklång på skrivbordet och sover och sträcker ut dom där jättebenen ”och den långa ludna svansen” så är det inte så lätt att komma åt att blogga ska jag tala om.
Fast nu överdriver jag förstås en smula, EN enda liten raggisbebis tar ju inte ALLS lika stor plats som när jag hade så där en tre-fyra fullvuxna ragdolls som trängdes på mitt skrivbord och tävlade om mattes uppmärksamhet och vem som bäst kunde skymma den stora, tjocka klumpen till bildskärm jag hade på den tiden. LOL
Just nu ligger den tofstassade lilla sötnosen på bästa kattplatsen och sover, dvs mellan skrivbordet och bildskärmen. Då kommer matte åt att både klappa kisse och blogga. Perfekt!
Dags igen att dokumentera Årshjulets och årstidernas växlingar. Tyvärr har jag missat två inlägg, dels Lammas/Lughnasadh i augusti när jag visserligen kom ihåg att fota men glömde blogga (borde kanske lägga upp dom bilderna i efterskott?) och dels Mabon/Höstdagjämningen i september när jag var dålig och låg nedbäddad i sängen med inställda planer och tröstade mig med vampyrböcker och helt enkelt glömde bort att fota överhuvudtaget,
I dag har det i alla fall varit jättehärligt höstväder och visst är väl hösten vacker när träden är gula och solen skiner? (Även om nu träden hunnit tappa många löv så här års) Men ja, oftast är det ju grått och regnigt och MÖRKT och dessutom går min sjukdom in i sin zombiefas på hösten och vintern (nej, jag äter inte hjärnor, SÅ illa är det inte. LOL) så nej, det hjälper inte om vissa dagar och gyllene träd är fantastiskt vackra, hösten är inte riktigt min grej ändå.
Notera att rosorna nere i högra hörnet fortfarande blommar
Den mystiska stenhögen har fått vara kvar men jag har fortfarande inte fått någon förklaring till den.
Och för er som följer grävjobbet här utanför med stor spänning (ja, men vi kan väl LÅTSAS i alla fall?) och undrar vad som skett med asfalteringen som skulle ske i oktober så kan jag tala om att precis som allt annat med det här jobbet så verkar det dra ut på tiden. Dom grejade lite här i onsdags men jag har mina misstankar om att dom inte kommer hinna asfaltera innan snön kommer.
Samhain är en wiccahögtid som är lite som en blandning mellan Halloween och Allhelgona. Årstidernas växlingar är en del av det man firar varje högtid men resten känns för privat för bloggen.
Upptäckte ett fel i mitt förra inlägg ”Det blir en ganska tjock tröja till Alba-Stina men jag tror att den fungerar hyfsat skalenligt i alla fall” skulle det ju stå, inte ”skelenligt”.
Men jag kan inte låta blir att undra… skelenligt? Betyder det att tröjan bara kommer se bra ut om man skelar när man tittar på den, eller? LOL
In i det längsta trodde jag att det skulle bli en väldigt torftig, opysslig måndagsuppdatering. Mitt pysslande den här veckan har mestadels bestått av att jag letat igenom mina tyger efter turkost tyg (för att sy höstkläder till Alba-Stina) men eftersom mina gigantiska tyggömmor lider svårartad brist på just turkosa tyger så har det liksom inte funnits så mycket kul att fotografera. Visserligen hittade jag en bit jättesöt turkos flanell men eftersom den var ca 5x5cm så räcker den knappast till dockkläder, INTE ENS till mina minst dockor.
Så här års är jag mycket sämre dessutom och kan inte ta mig ut för att köpa nya tyger så det såg ut som om Alba-Stina skulle vara tvungen att frysa i höst och vinter. Stackars liten har ju bara sommarklänningar och det vet ju alla att även dockor måste klä sig varmt den här årstiden för att inte frysa. Uhm… ja…. nått sånt….. Jadå, jag ÄR vuxen!!! LOL Men ja, att se alla dom där bara armarna och tunt klädda dockstackarna får MIG att frysa mer och det är ju lite onödigt.
Men så kom jag ju på i går kväll att jag kan ju virka en tröja till Alba-Stina i stället. Garnet är visserligen blått och inte turkost men det får duga. Och ja, jag virkar hellre än stickar. Jag är bättre på att virka så då är det lättare att experimentera fram dockkläder utan mönster för jag har mycket mer kontroll över vad jag gör. Men vem vet, jag kanske blir desperat knäpp modig nog att försöka sticka tröjor till mina dockor i vinter också. Trots allt så HAR jag ju stickat raggsockor till isa. (Ska ta mig i kragen och visa dom nån gång)
Jag valde att virka tröjan med stolpar, dels för att det skulle gå fortare (Ja, men hon jag FRYSER ju!) och dels för att den skulle bli lite lösa och mjukare än om jag virkade med fasta maskor (jag virkar ganska hårt). Jag valde en lite tjockare virknål av samma anledning (alltså, om jag inte kan virka med turkost garn får jag ju se till att virka med turkos virknål i stället, eller nej, kanske inte därför trots allt… inte enbart i alla fall. LOL)
Det blir en ganska tjock tröja till Alba-Stina men jag tror att den fungerar hyfsat skalenligt i alla fall, även människor kan ju ha tjocka tröjor när det är kallt. (Eller tjock sjal, raggsockor, pulsvärmare och värmedyna bakom ryggen som vissa människor jag känner)
Minns ni Fiffel och Tråds Rosa Bandet-auktioner som jag tipsade om tidigare? Nu är det dags för finalen, ett helt underbart litet rosa lapptäckte som jag väldigt gärna hade velat ha om jag haft råd med det. Ljuvligt!!! Men nu ser jag ju hellre att täcket säljs dyrt, dyrt så att Rosa Bandet får in mycket pengar. Det skulle dessutom värma Fiff’s hjärta extra mycket nu när hon verkligen behöver det.
Om du syr dina egna lapptäcken eller bara inte inte har använding för ett täcke i babystorlek så har Fiff också lagt ut en auktion på en rejäl trave rosa retrotyger nu.
Fast nu för tiden handlar dom verkliga missarnas umgänge också en hel del om att Smulan väldigt gärna vill tvätta Måns samtidigt som Måns väldigt gärna vill tugga på Smulan under tiden. Och hittills har dom inte lyckats välta nån av kattlådorna… ÄN. Skålarna med torrfoder flyger och far minst en gång om dagen dock. Japp, kul, kul när dom står i hallen utanför badrummet och man kommer ut från badrummet, blöt om fötterna och trampar på torrfoder. DOM sakerna har Simon inte lyckats få med i sin film, men annars så, precis så här!
P.S. Det är helt okej att klicka bort reklamen som dyker upp, det är inget jag får betalt för. D.S.
Ja..ni vet… dockskåpspryttel, småsaker, småkrafs, skröfs, krimskrams. För är det inte så när det gäller dockskåpsinredning att det är pryttlet, småsakerna, maten, prydnadssakerna och sånt som är det allra mest intressanta? Jag menar, hur ofta ser man ett dockskåp inrett i minimalistisk stil? Vem vill inreda minimalistiskt när dom små vardagsföremålen som en liten, liten visp eller en liten, liten korkskruv blir så otroligt söta i dockskåpsformat?
Men nu handlar inte det här inlägget varken om den lilla, lilla vispen elller den lilla, lilla korkskruven (som förövrigt inte ens använda i det här dockskåpet utan förvaras i en låda ihop med ett litet, litet durkslag och andra söta husgeråd) eller ens om kökspryttel. Vi håller oss nämligen fortfarande till vardagsrummet och närmare bestämt pryttlet som ligger och står på vardagsrumsbordet.
En del saker på bordet är köpta, som ljusen och ljusstakarna och dom små glasögonen, och annat är handgjort, som pipan.
Kattnosen är en ”smula” out of scale och den tillhör just Smulan. Jag har inte gjort henne själv!
Och sen finns där en jättebillig bok som kostar bara en krona! Eller vänta nu, den kostar gratis, jag har ju gjort det själv, men den är stor liten som en enkrona. SÅ var det ju!!!
Boken är gjord av tunn kartong (förvånad? Inte den vanliga möbeltjockleken dock) och jag har till och med klistrat in sidor av smörpapper (eller möjligtvis bakplåtspapper, jag minns inte , det var ju så länge sen) så att man kan bläddra i boken om man vill men jag tror inte nån kan läsa ”texten” jag kladdat dit (mer än dockskåpsdockorna förstås, jag hoppas verkligen DOM kan läsa vad det står)
Så här ser bordet ut med alla sakerna på plats! Jag gillar verkligen när det är pryttligt och ser inbott och levandet ut i dockskåpet. Saker och ting ska ligga framme som om nån verkligen lever där och anväder sakerna så fort man vänder ryggen till.
Och så här ser vardagsrummet ut med soffa, fåtölj och pryttelfyllt bord på plats. Det finns naturligtvis mera möbler och pryttel som ska in där i framtiden.
