Etikettarkiv: Måns

Mitt lilla Måns-ter hjälpte till ställde till med julgardinerna här om dagen.

Annat det lilla Måns-tret kommit på att han älskar att göra: Välta mattes vattenglas, om och om igen. Så där alldeles väldigt med flit och med tassen. ”Det lamla! Inte MITT fel! …bara LITE… Looooligt!” Jag vet dock inet riktigt vad han tycker är mest ”loooligt”, själva glasvältandet, allt vatten på golvet eller att åka runt på handdukarna jag drar runt på golvet för att torka upp en halvliter vatten – IGEN.

Jag älskar honom förstås ändå! Fast jag börjar så smått fundera på att dricka mitt vatten ur flaska med skruvkork.

Okej, jag vill bara säga här att jag inte ansvarar för hål i tänderna, insulinöverdoser eller andra sockerchocker. Dom här bilderna ÄR söta så känn er varnade från och med nu. SÖTA säger jag!!!

Grejen är alltså att jag har fått några bilder från uppfödaren av Måns som liten, liten tattunge och då kan jag ju inte låta bli att visa dom här (med tillstånd från uppfödaren givetvis). Sååååå liten och sååååå nuttig! Nu för tiden är han ju inte… ähum… FULLT lika liten, fullt lika nuttig är han dock fortfarande.

Måns 5 dagar gammal med mamma och kullsystrar. Jag vet inte vilken som är Måns men jag skulle gissa på lillmissen längst till höger för den har ljusast öron (bägge systrarna är chokladmaskade och mörkare än Måns)

Måns 3 veckor. Alltså, sånna här bilder ger mig problem med hjärtflimmer! Kattungar är så otroligt bedårande i den här åldern och den här är dessutom MIN.

Måns 10 veckor. Nu börjar man känna igenom honom på stilen! LOL

Jag träffade inte Måns förrän han var ca 13 veckor så det betyder jättemycket att få se dom här bilderna från hans uppväxt. Mina andra missar födde jag ju upp själv så dom hade jag ju verkligen känt HELA deras liv. Men egentligen spelar det ju inte så stor roll, jag älskar ju Lillmånsen lika mycket för det.

Jag ska förövrigt försöka väga Måns vid nått lämpligt tillfälle. Han är 5 månader nu så han är HELT klart fortfarande kattunge. Det är bara det att han växer så att det knakar så han är en rätt stooor kattunge.

Foto: S*Moneas Ragdolls

Jag lovar! Jag HADE faktiskt tänkt att blogga i går, jag kom bara inte åt tangentbordet så jag hade ingen chans (kameran kom jag däremot åt så jag har bildbevis).

Så här var det, i går hade jag och missarna finfrämmande och när gästen i fråga åkt hem var Måns så utmattad av det spännande besöket (ALLT är ju verkligen jättespännande när man är kattunge dessutom) så han totaldäckade framför mitt tangentbord och sov där jättelänge, så där tungt som bara en jätte, jättetrött (och jättetrygg) liten kattunge kan sova. Och jag? Ja, jag hade naturligtvis inte hjärta att väcka honom bara för att blogga. Det är bara att inse kära bloggläsare att jag har starkare känslor för mina missar än för mina bloggläsare. Sorry! LOL

Lillkissen har förövrigt växt en hel del sen jag flyttade hit. Ja, han är inte FULLT lika stor som han ser ut på bilden, vinkeln ljuger ju en del med. (Inte alls med flit! Nej, hur kan ni tro det???) Måns är ju fyra månader nu vilket innebär att han fortfarande är väldigt mycket kattunge och när han sitter eller ligger ihoprullad ser man ju att han fortfarande är en väldigt liiiten kisse. Det är bara det att han också är en ragdollhane, om än fortfarande i miniformat och ragdollhanar kan bli REJÄLT stora när dom är vuxna, så ja en fyra månaders ragisshane har en hel del växande att göra och en fyra månaders raggishane är med allra störa sannolikhet större än en fyra månaders singapura (så vitt jag vet, den allra minsta kattrasen) och för den delen än en fyra månaders huskatt också.

Något (läs: dom långa kraftiga benen och jättetassarna som växt som ogräs den senaste veckan) tyder på att Måns KOMMER bli en raggishane av den stora modellen när han blir stor och när han ligger raklång på skrivbordet och sover och sträcker ut dom där jättebenen ”och den långa ludna svansen” så är det inte så lätt att komma åt att blogga ska jag tala om.

Fast nu överdriver jag förstås en smula, EN enda liten raggisbebis tar ju inte ALLS lika stor plats som när jag hade så där en tre-fyra fullvuxna ragdolls som trängdes på mitt skrivbord och tävlade om mattes uppmärksamhet och vem som bäst kunde skymma den stora, tjocka klumpen till bildskärm jag hade på den tiden. LOL

Just nu ligger den tofstassade lilla sötnosen på bästa kattplatsen och sover, dvs mellan skrivbordet och bildskärmen. Då kommer matte åt att både klappa kisse och blogga. Perfekt!

… och så lite glittrigt silverströssel på toppen…

Precis så vit och fluffig och söt är min lillkisse. Jag antar att man blivit både kladdig och en smula illamående av marshmallowfluffet men Lillmånsen är bara ljuvligt bedårande. Fast i och för sig har jag ju aldrig försök äta upp honom, bara pussat och mumsat lite på dom små öronen, så man kan ju aldrig så noga veta.

En annan skillnad är att Månsefluffet spinner så fort man petar på honom och det gör inte marshmallowfluffet, HOPPAS jag i alla fall. Inte för att jag nånsin petat på marshmallowfluff men om jag gjorde det och fluffet började spinna skulle jag bli väldigt förskräckt. Jag har dock barndomsminnen av att ha petat på sockervadd utan att det spann och icke-spinnande grädde petar jag på lite var och varann gång jag bakat tårtor så jag TROR att vi kan vara rätt säkra på att det bara är Månsefluffet som spinner.

Det här VAR mattes vattenglas, men det är det inte längre. Ingen av mina katter är särskilt kräsmagad så alla har utan problem druckit ur mina vattenglas. Själv är jag mera kinkig och vill inte så gärna dela så jag brukar vara tvungen att hämta nytt vatten lite nu och då, eller lägga lock på glaset, eller dricka slånbärssaft för det gillar inte katterna (så mycket.. i alla fall. Smulan dricker juice så henne litar jag inte riktigt på).

Lapptäcket som förekommer på många kattbilder har mamma sytt.