Fialand – Pyssel, Prat & Nagellack

Vid det här laget har jag hunnit testa tre av dom fem lack jag vann/fick förra veckan. Eftersom jag inte återhämtat mig än sen helgens ”gästerier” så kan det ta ett tag innan jag hunnit visa alla men eftersom jag misstänker att flera av er är allra mest nyfikna på Sminkans frankenlack så börjar vi med ett av dom, det turkosa. Det kan ju passa extra bra eftersom det faktiskt ÄR det lack jag bär på naglarna just nu, för fjärde dagen i rad (det har dock börjar chippa lite nu så jag ska försöka förmå mig att ta bort det snart).

Det här lacket har två egenskaper jag aldrig upplevt tidigare hos nått lack, nämligen konsistensen och doften. Som Sminkan själv skrev om så råkade hon hälla i för mycket glitter i en av flaskorna (misstänker att det är den här) vilket har gjort at konsistens påminner lite grand om nagellack med strösocker i. Mysko känsla! Dessutom luktar det tuggummi! Ja, tuggummi! Visserligen är det nog fråga om tuggummi med nagellacksmak snarare än tuggummi med mintsmak, men ändock. Riktigt trevligt! Doften häll i sig ett bra tag efter jag lackat också men det var inte störande på nått sätt, bara ovanlig och trevlig.

Den sockriga konsistensen och den pyttelilla penseln gjorde att lacket var lite knepigt att måla dom första lagren (i synnerhet som jag föredrar att måla ganska tunna lager annars). Dessutom drabbades det av en släng av holosjuka. Men på det tredje lagret blev det hela jämnt och snyggt (utom två naglar som krävde lite stödmålning). Jag var också förvarnad om att lacket skulle kräva en rejäl dos av överlack och det stämde ju rätt bra, det tog mig fyra lager SV att bli nöjd och jag hade nog kunna fylla på med några fler lager egentligen. Men det roliga är att för varje lager SV jag målade på desto mer kom nagellacket till liv och ”sockerkornen” förvandlades till glitter i stället.

Jag tycker att det här är ett väldigt snyggt och riktigt spännande lack (att jag gillar det framgår väl av att jag burit det i fyra dagar nu?) Jag bara ÄLSKAR färgen som är en mättad turkos (lite som en mörkare nyans av min bakgrund här på bloggen) och glittret är riktigt intressant eftersom det beter sig annorlunda beroende på vilket ljus det får. I normalt ”inomhusljus” ger det bara lite extra dimension till lacket, under skrivbordslampan skulle jag närmast beskriva det som nån sorts silverskimmer med enstaka prismatiska glitter och i skenet av sänglampan kan man se diskreta men vackra regnbågar (himlans opraktiskt dock att det är just den lampan som lockar fram regnbågarna dock eftersom det får mig att sitta på sängkanten och beundra naglarna i stället för att lägga mig.)

Om man i stället går ut i solskenet slutar lacket att glittra och börjar i stället GNISTRA (lite lätt tomteblosskänsla typ). Väldigt läckert kan jag tala om men min kamera uppskattade inte gnistrandet ALLS. Den ljög och påstod emellanåt att den trots allt lyckades fokusera på naglarna men när jag sen kollade på bilderna visade det sig att alla utom tre bilder var suddiga (och på den tredje såg det ut som om jag brutit fingrarna så den fick inte vara med i bloggen). Och ja, själva gnistrandet lyckades ju inte kameran fånga, men så är det ju nästan alltid.

Sammanfattningsvis är det ett lack jag är väldigt förtjust i, det är väldigt mycket Annefia över det och det känns ju extra lyxigt med ett lack som bara jag och Honi har.

1 lager Seche Base
3 lager Sminkans turkosa frankenlack
4 lager Seche Vite